olyckan langre ned. Bokhållaren Behmer hade varit t. f. Koutrollör vid Ink: Tullk. under den tid Lennman Svensons ställe varit t. fi. Tullförvaltare. B. upplyser att ersaken till månadsförslagens uteblifvande under hans tid varit den, att man aldrig i tid bekommit UppbördsKonrtorets qvittense ei:ler Packhusets atiester. För öfrigt hade B. ansett sig böra ansvara endast för uppbörden under hans tid 1837, och hvad angiek att i måvadsförslagen förekommit stor uppbörd för förlidet år, så upplyste B. att han ämmu ej humnit afgifva något månadsförslag, så att äfven af honom Tullst. fiek något nytt att veta. Nu berde väl ordmingen komma till Tullförv. Svemssen och Kammarrättsrådet Winroth, men Tullstyrelsen följer sin egem rangerdning ech slår sig con amore ned på en Kammarsktifvare: exa Kammarskrifvare som kar ingem att befslla, men alla att lyda, svaes vara utsedd till Tullstyrelsens syndabock. Kammarskrifvaren i Ink. Sjötullsk. (med Svensson och Lennoman till närmaste förmän), Uddea, her haft den äran att i detta mål främst sysselsätta den höga styrelsen och gifva största tyllnaden åt protokollet. När man läser detta protokoll, tycker man sig just se Styrelsen och Advokaifiskalen på iå, för att mottaga den vigtiga person, Kammarskrifvaren, som för så mycket omak skulle betala fiolerne — I betraktande af så väl det vigtiga rum Udden fått intaga i undersökningen, som ock dem tjenst han, förmodiigen utsn att tänka på någon annan än sig sjelf, gjort det allmänna, gemom den äggelse: till explikatiomer hans närvare beständigt meddelat tullstyrelsen, torde främst böra införas de upplysninger, såväl gängse berättelser som protokollernas innehålllemnat öfver U:s person och hans förhållande till tullstyrelsen. Omedelbart på rykt:t om balansen följde ryktet om Udden, såsom mera ån Finer sjeif dertill vållande. Man berättade huru U. vid afstängandet från tjenstgöringen fällt förektliga yttranden, och utlåtit sig vansördeligt till och med om sjelfva tullstyrelsen, och man kände; till punkt och pricka, att U. var skälmen bland de små, om det annars kunde iaonas någon skälm bland de stora. Hvad grund detta rykte må äga, bör undersökningsn afgöra; men af denna så väl som af andra uppgifter visar sig, att U. genast ådagalaggt ett särdeles misstroende mot tullverkets chef, dsn han ansett jäfvig att sitta vid det bord, framför hvilket U. nödgas stå; att U., oaktadt flera ansökvingar, aldrig inem tullverket hunnit längre än till kammarskrifvare; att han sökte sig från denna tjenst redan 1827; att han gift sig till någon för hans stånd ieke så obetydlig förmögenhet; att han väl, lika med de öfrige, tagit lån hos F., men för en auaan persen, så att de! efter all sanpålikhet full återgäldas, samt slutligen att balansen tvingat honom att ingifva sin stat, och lika sanaolikt lemnar honom i ett utblottadt tillstånd. — LHillika är anmält, att Udden för närvarande har en klagan anhängig hos Konungen, öfver en befor-; dringsåtgärd, vid hvilkea han ansett sig orättvist af Tullst. förbigången, och hvari utsigterne på högre ort voro gynnande, vid den tid F:s balans inträffade. Hwiket utslag undersökninger en gång må fälla öfver U:s delaktighet i Tullverkets misere, äro dock förbemälde antecedeniia icke utan vigt, emedan de blaad annat gifva någon förklaring öfver U:s första framträdande, sem tydligen utvisar att han redan förut brutit med ehefea grefve Posse. Uddens plats på Iok. Sjötullsk. gjorde bonom uaderardpad denna tulikammares båda chefer, tullförvaltaren Svensson och kontrollörsn Lenamann, Honom äålåg, hvad i allmänhet åligger kammarskrifvare, att skrifva, efter sina förmäns befallning och auvordning, och på deras ansvar, och han ägde således ingen acnanj rätt att kontrolra sina förmaåans handlingar, än den tullverkets ,lemente föreskiifver, d. v. s. pligten au aniva om hen upptäcker och kan i bevis leda gon af förman begångeu olaglig åtgärd. — -dan vi sålunda, och föratt ej nödgas med oe iövplga digtessioner belasta fortgången al reumees, gjort läsaren bekant med det personan objektet för drygasie dela af tullstyrelsens Sf: su liten öfversigt af iu lverkets redogörelsem-. hot, silia läsaren i stånd att fatta sjelfva sakföremåiet något som kan vara artigt att känna,? anan man tar ihop med sjelfva tulstyrelsen oå hvilken vi tills vidare läwpar ordspråket, gömd är icke glömd. (Forts. e. g.) PEOTOGOKNOI TT. I TÄTT MAT ET i 1 qvisition, skola vi även försöka, att zz j 1 a 1 I 1 j a i ; j