olyckan langre ned.
Bokhållaren Behmer hade varit t. f. Koutrol-
lör vid Ink: Tullk. under den tid Lennman
Svensons ställe varit t. fi. Tullförvaltare. B.
upplyser att ersaken till månadsförslagens uteblif-
vande under hans tid varit den, att man aldrig
i tid bekommit UppbördsKonrtorets qvittense
ei:ler Packhusets atiester. För öfrigt hade B.
ansett sig böra ansvara endast för uppbörden
under hans tid 1837, och hvad angiek att i må-
vadsförslagen förekommit stor uppbörd för för-
lidet år, så upplyste B. att han ämmu ej humnit
afgifva något månadsförslag, så att äfven af ho-
nom Tullst. fiek något nytt att veta.
Nu berde väl ordmingen komma till Tullförv.
Svemssen och Kammarrättsrådet Winroth, men
Tullstyrelsen följer sin egem rangerdning ech
slår sig con amore ned på en Kammarsktifvare:
exa Kammarskrifvare som kar ingem att befslla,
men alla att lyda, svaes vara utsedd till Tull-
styrelsens syndabock.
Kammarskrifvaren i Ink. Sjötullsk. (med Svens-
son och Lennoman till närmaste förmän), Uddea,
her haft den äran att i detta mål främst syssel-
sätta den höga styrelsen och gifva största tyll-
naden åt protokollet. När man läser detta pro-
tokoll, tycker man sig just se Styrelsen och Ad-
vokaifiskalen på iå, för att mottaga den vigtiga
person, Kammarskrifvaren, som för så myc-
ket omak skulle betala fiolerne — I betraktande
af så väl det vigtiga rum Udden fått intaga i
undersökningen, som ock dem tjenst han, för-
modiigen utsn att tänka på någon annan än sig
sjelf, gjort det allmänna, gemom den äggelse:
till explikatiomer hans närvare beständigt med-
delat tullstyrelsen, torde främst böra införas de upp-
lysninger, såväl gängse berättelser som protokoller-
nas innehålllemnat öfver U:s person och hans för-
hållande till tullstyrelsen. Omedelbart på ryk-
t:t om balansen följde ryktet om Udden, såsom
mera ån Finer sjeif dertill vållande. Man berät-
tade huru U. vid afstängandet från tjenstgörin-
gen fällt förektliga yttranden, och utlåtit sig van-
sördeligt till och med om sjelfva tullstyrelsen,
och man kände; till punkt och pricka, att U.
var skälmen bland de små, om det annars kun-
de iaonas någon skälm bland de stora. Hvad
grund detta rykte må äga, bör undersökningsn
afgöra; men af denna så väl som af andra
uppgifter visar sig, att U. genast ådagalaggt ett sär-
deles misstroende mot tullverkets chef, dsn han
ansett jäfvig att sitta vid det bord, framför hvil-
ket U. nödgas stå; att U., oaktadt flera ansök-
vingar, aldrig inem tullverket hunnit längre än
till kammarskrifvare; att han sökte sig från den-
na tjenst redan 1827; att han gift sig till nå-
gon för hans stånd ieke så obetydlig förmögen-
het; att han väl, lika med de öfrige, tagit lån
hos F., men för en auaan persen, så att de!
efter all sanpålikhet full återgäldas, samt slutli-
gen att balansen tvingat honom att ingifva sin
stat, och lika sanaolikt lemnar honom i ett
utblottadt tillstånd. — LHillika är anmält, att
Udden för närvarande har en klagan an-
hängig hos Konungen, öfver en befor-;
dringsåtgärd, vid hvilkea han ansett sig orätt-
vist af Tullst. förbigången, och hvari utsigterne
på högre ort voro gynnande, vid den tid F:s
balans inträffade. Hwiket utslag undersöknin-
ger en gång må fälla öfver U:s delaktighet i
Tullverkets misere, äro dock förbemälde ante-
cedeniia icke utan vigt, emedan de blaad an-
nat gifva någon förklaring öfver U:s första
framträdande, sem tydligen utvisar att han redan
förut brutit med ehefea grefve Posse. Uddens
plats på Iok. Sjötullsk. gjorde bonom uader-
ardpad denna tulikammares båda chefer, tull-
förvaltaren Svensson och kontrollörsn Lenamann,
Honom äålåg, hvad i allmänhet åligger kammar-
skrifvare, att skrifva, efter sina förmäns befall-
ning och auvordning, och på deras ansvar, och
han ägde således ingen acnanj rätt att kontrol-
ra sina förmaåans handlingar, än den tullverkets
,lemente föreskiifver, d. v. s. pligten au an-
iva om hen upptäcker och kan i bevis leda
gon af förman begångeu olaglig åtgärd. —
-dan vi sålunda, och föratt ej nödgas med oe
iövplga digtessioner belasta fortgången al re-
umees, gjort läsaren bekant med det person-
an objektet för drygasie dela af tullstyrelsens
Sf:
su liten öfversigt af iu lverkets redogörelsem-. hot,
silia läsaren i stånd att fatta sjelfva sakföremå-
iet något som kan vara artigt att känna,?
anan man tar ihop med sjelfva tulstyrelsen
oå hvilken vi tills vidare läwpar ordspråket,
gömd är icke glömd.
(Forts. e. g.)
PEOTOGOKNOI TT. I TÄTT MAT ET
i
1 qvisition, skola vi även försöka, att zz
j
1
a
1
I
1
j
a
i
;
j