TES JPNER TIS. PR AVR MR MURARE TR ÅR
I ven ou tillintetgöra den föreslagna förbättringen
af municipa!styrelsen i Irland, likasom de gjor-
de förlidet år. Sättet, på hvilket de ämna gå
tillväga, antingen genom ett rakt förkastande af
billen, e!ler genom dess amenderande, så att den
blir eduglig för det åsyftade ändamålet, är ännu
insvept i mörker; men så mycket synes säkert,
att de i hufvudsaken icke ärna frångå sin gamla
politik, att sätta sig emot hvarje förändring, som
innefattar en förbättring till fördel för den stora
massan af nationen. Det är åter Hertigen af
Weiliogton, som är framme på scenen, och för-
bereder förstörelsens verk. Då Lord Melbourve
i Öfverhusets sessioo d. 5 dennes föresleg. att
Huset, dagordningen likmätigt, måtte förvandla
sig till komite, för att diskutera Irländska mu-
nicipal billen, uppsteg Hertigen och förklarade,
att ham icke kunde gilla billen, men ännu min-
dre sättet, hvarpå man ville genomdrifva den-
samma. Förhållandet med den föreslagna mu-
nicipal-reformen i Irland vore icke detsamma,
sem med municipal-reformerne i England och
Skottland. I dessa sistnämnde delar af riket er-
fordrades, evligt de nya billernes stadganden,
att man erlade ett visst belopp af utskylder, för
att kunna bekläda municipalembeten, ech äfven
deltaga i valen dertill. Den ifrågavarande bil-
len för Irland innehöll icke dylika bestämmelser,
hvarigenom skulle hända, att den lägsta folk-
klassen komme till makt och således isynnerhet
de, som förbundit sig emot den protestantiska
kyrkan, ett institut, hvars upprätthållande i Ir-
land alltid varit Englands poiitik. Nu hade re-
geringen dessutom for afsigt, att föreslå parla
mentet flera andra åtgärder, hvilka hade afseen-
de på Irland, och stodo i det närmaste i sam-
manohang med den nu förevarande billen; be-
skaffenheten af dessa åtgärder måste man natur-
ligtvis först känma, innan man fattade något be-.
slut i municipaltets-frågan; och för att lemna
ministrarne tid att förelägga Huset de ifrågava-
rande billerne, föreslog Hertigen att den vidare
diskussionen öfver municipalitets- billen skul-
le uppskjutas till d. 9 Juni. Lord Mel-
bourne kunde icke inse något skäl alls till upp-
skof, och befarade att Öfverhussts motstånd skul-
le gifva Underhuset anledning, att likaledes upp-:
skjuta beviljandet af budgeten, hvarföre Lorden.
vidhöll sin propositiom, att billen nu måtie fö-:
retagas till diskussion. Detsamma yrkade mar-
kis Landsdowne och Lourd Brogham. Den sed-
nare yttrade, att sedam Hertigen af Wellington
och hans vänner erkänt biliens princip, derige-:
nom, att de ej satt sig emot andra läsningen,
utan förklarat, att de i komiten ville föreslå
de amendementer de ansågo nödiga, så kun-
de intet rimligt skäl till uppskof uttänkas,
så vida ej något fördoldt hopp låge i bakgrun-
den, att, genom uppskofvet, möjligen kringgå
sjelfva billen. I fall Lorderne nu gåfve detta
exempel af uppskof, så utsatte man sig för!
den olägenheten, att Underhuset hkaledes upp-
sköte öfverläggningarne om de biller, sem lig-
ga under dess pröfning, och på detta sätt
skulle man aldrig komma till slut med sa-
keraa. Han hoppades att Lo:derne icke ville
gifva ett så dåligt exempel: Lord Haddington,
vicekonung i Irland och den sednaste Peel-j
Welling:onska ministeren) beklagade att Lorder-
de Melbourne och Brougbam gitvit Underhuset
det rådet att vägra budgeten, och derigenom 1!
bringa hela landet i förvirring. Han höll före,
att då municipalitetsbillen komme att hafva in- q
lytande på statskyrkan i Irland, så måste man, t
innan något beslut fattades, rörande nämnde bill,
sfvakta utgången af de biller rörande tionden ss
och fattigväsendet i Irland, bvilka nu vore un-
der diskussion i det andra huset. Vid omröst-!t
vingen antogs, med ansenlig pluralitet, Herti-,rI
sens af Wellington amendement. Hvad partil
ministrarne i denna sakernas ställning ämna ta-l
sa, var ännu icke bekant. l
Den outtröttiige Sir Andrew Agnew har återjr
rarit framme med sin bekanta, sedan flera år ilr
la sessioner förnyade, hill om ett strängsre fi
ande af sabbaten. Flere af Underhusets leda-1
nöter bestridde motionens upptagande, men
ned 199 roster emot 58 erhöll Sir Andrewjl)
illåtelse att få inkomma med sitt förslag. u
En motien af Sir Samuel Whalley, ora upp-le
väfvande af tönsterskatten, förkastades med 206 d
öster emot 48. r
Den 10 Maj skulle valet förrättas i West-
ninster till parlamentsledaraot efier Sir Francis d
jurdett. — Striden för och emot Sir Francis
ördes med mycken liflighet i tidniogarne. Sjelf
ar han sjuk. så att han ej kunnat mnersonligen