de kunde, förlika sina st:idiga meningar. El
godt råd, sade han, kommer stundom unde
pattes, och vi få således se, hvem af dem so!
i ölvermorgon upp:träder ialor oss. (Som de
4 Mars var Krisu Himwmelsfärsdag, bölls då in
igen session). De deputerade af Tiers-parti
skola, efter detia uppträde, ha förklarat H
Molce, att de siulle handla emot honom oc
Jhans kabinett, om han ieke snart gjorde sig s
FI med Hr Martin.
Ministrarne ha för öfrigt alldeles icke öfver
i gifvit deportations- och non-revelatioaslagarna
I Tvärtom försvarade Hr Mole dem i nämnd
Isession, i! anledring af den begärda suplemen
Itar krediten af 2 millioner för de hemliga fon
iderna, dem man ansåg oumgängligt behöfliga fö
det allmänna lugnet och konungens säkerhe!
I Afven Hr Guizot uppträdde i tribunen med e!
j två timmars långt tal till försvar för det begär
; da anslaget, och tillika för sitt politiska system
samt mot beskyllningen att hysa aristokratisk
: tänkesätt, emedan ingen kunnat, i högre gra
än han, lifvas af önskan att lyfta medelklassen
IHerr Havin svarade på bans vidlyftiga tal i nå
gra få, men bitande ord, och vissde bland an
j nat, huru klent det var bestölldt med Hr Gui
zots påstådda fasthet i politiska meningar, di
han varit kollega efter hvarandra med Herra
i Dupont, Lafitte, PErier, Soult, Thiers ech Mo-
de, ehuru himmelsvidt åtskilda desses politiska
I opinioner varit. Icke eller försted han, hun
jdet föregifua nitet för medelklassens lyftting
kunde stå tillsammans med ifrandet för Pärs-
kammarens ärftlighet, för talanvgernas uteslutan-
de ur Depute:ade karkemaren och representatio-
nens gruudande endast på fast egendom. Di
Hr Mole afbröt bonom med den anmärkning,
att de flesta förebråelser, han gjorde Hr Guizot,
äfven träffade det nu varande kabinettet, sva-
i rade Hr Havin: Jag vill också icke hindra Er,
i Hr Konselj- president, att taga åt Er den andel
deraf, som belöper sig på Er.? Ehuru man
licke är särdeles nöjd med Hr Mold, som hvar-
ken är någon utmärkt talare, eller eljest röjer
några talanger öfver medelmåttap, håller man
honom likväl räkning för, att han åtminstone
aldrig gjort någon bemlighet af sina monarkisks
tänkesätt, att han alltid förblifvit sig lik, så at
man åtminstone vet hvar man tager honom, att
han röjer en viss takt och icke anser sig ofel-
bar, utan låter rätta sig af den allmänna me-
ningen, då dennma uttalar sig så tydligt, att han
blir det varse. Man föredrar honom framför
både Thiers, Barthe och Guizot, hvilka en tid
burit den afgjorda liberalismens mask, för att
bortkasta den, så snart de sjelfva kommit till
makten. Såsom ett steg till något bättre anser
mau äfven den omständigheten, att Konungen
Söndagen d. 7 skulle hålla en revy med Na-
tionalgardet, något som han ej vågat allt sedan
Fieschis mordgerning.
Tidningen Chronique de Paris, som an-
sesj stå under Prinsessan Adelaides serskilda
beskydd, för mäler, att då nu Konungens inkom-
ster dageligen beräknas i Frances och centimer,
ärnar han låta utgifva sin dagbok under titel:
Code da, la maison d Orleans, invehållande
ända till de minsta detaljer af hans inkomster
och utgifter.
Journal des Debats utbreder sig triumferen-
de öfver den stora poltiska vigten af Krenprin-
sens förmälning med Prinsessan Helena, emedan
den vederlägger alla Juli-revolutionens fienders
profetior. Denna förmälning har nemligen er-
hållit Preussens, Rysslands och öfriga stora mak-
ternas bifall på en tid, då hon utskreks för o-
möjlig, och några i Frankrikes inre förhållau-
den inträffade förlägenheter tycktes gifva någon
näring åt deras vansinniga hopp, som spekule-
rade på störandet af det goda förståndet med
andra natiener. Härefter följer ett vidlyfugt lof-
tal både öfver Ludvig Filips dygder, hans ädla
härkomst och hans familjs lysande rykte, samt
öfver Konungen af Preussen o. s. v.
,
,
I
;
Lavaux och Lacaze skola ha uppvaktat Pärs-
kammarens President, Hrr Pasquier, och tackat
honom för den humana behandling, de rönt af
honom under sin process. Presidenten skall
icke rätt ha vetat, huru han skulle anse detta
steg, som allvar eller ironi; men han har lik-
väl funnit sig, såsom det anstår en fin verlds-
man, och på det förbindligaste bemött de både
frikände.
En berättelse, hvilken man dock förmodar
vara ogrundad, eller åtminstone öfverdrifven,
örmäler, att Spanska Sändebudet vid Fransyska
hofvet uppfört sig högst oskiekliet mot Konun-