underligt oa flickan blef rörd till:geökärlek
Kort sagdi: de älskade hvarandra innerligt, me
Isom Erie icke hade några medel, så gjorde flic
Ikans far, Tysken, allt, för att afbryta denna kurtis
En fattig ryttare vid Lifregementet var icke någo
mågämne för honom. Likväl, huru fåfängt har de
icke i alla tider varit, är och blifver, att hindr
tvenne älskande att träffas, åtminstone genon
Ibrefvexling. Också lärer Erics mesta tid vari
upplagen att författa kärleksbref och för reste
Idrömma om sin kärlek, och under detta all
licke komma sig före till något dugligt. Likvä
Idå fadern hade gjort den der proposition on
skomakeriet, och de nyssnämnde vännerne
I Broms och Fahlroth, för att hindra detta, tog
Eric med sig till en landtmätare, vid namn Si
mon Kellander, den de obligerade att antag
l Eric till elev, blef Erics vite geaus i ögonblic-
Iket bestämdt; han qvarstadnade genast hos Kel-
lander (som bodde på sin gård Lund, ej lång
från Örebro) och af honom lärde han der
praktiska utöfoingen af landtmäteriet, tog sir
examen och blef snart Kommissions-landtmätare
i Örebro län.
) (Ifrån 1758 till och med 1769 finnes a
Örebro provins kontors karte-register — han:
namn för inalles 26 stycken större och mindre
kartor.)
Utom förenämnde arbeten uppgjorde han pi
ett hedrande och rekommenderande sätt en flere
mils rågång eller riksgrans emellan Wermland
och Norge, som förut varit betydlige tvister un-
derkastad. Wermland utgjorde den tiden en
del af Örebro län. Ordinarie Landtmätaren var
ammal man, och derföre blef Andre Landtmä-
taren: Kilian Ratkind ålagdt denne rågångs upp-
gående eller bivistande, men han, också till
åren kommer och förmögen man, erböd åt
Wetterstedt .denma besvärhga förrättning, som
ock genast emettog den, serdeles för att kumna
dissipera: sorgen öfver sitt hjertas ömma förlust.
:Hans sköna Hedda ven ÅAken hade blifvit bort-
gifven och gift med en Apothekare i Åbo.
Eries lärmästare i Landtmäteriet, Simon Kel-
lander, var en infödd Finne, och lärer varit full-
komligt kännare af ställmingarne i Finland om
ide kaperier der tid efier annan föröfvats från
I Finska krenoskogarne, dels till Adelns gårdar,
dels till brukens och allmogens hemman, och
hvarmed fale embetsmän för egen vinning sett
igenom fingren. Samtalen härom hade djupt
rotat sig i Erics minne, och nu, sen hans hjer-
tas ömmaste föremål flyttat till åbo, voro hans
tankar dag och natt der, och hela hams dikian
och traktaa var att komma åt Finland. Han
fick också snart full vind i seglen deråt. Kort
efter uppgörandet af Nerska råskillnaden och
förlusten af den älskade flickan, var Landtmä-
teri-direktörs tjensten i Fisland ledig. Wetter-
stedts nit och verksamhet, både såsom lsndt-
mätare, och såsom partigängare för det då rå-
dande Hatt-partiet, skeffade honem anledning
att söka denna tjenst, som han äfven erhöll.)
Gustaf III hade mycken håg att vinna kän-
nedem om Finland, och Wetterstedt grep der-
före genast an med den fart och ifver, som
var honom egen, när någon ting borde gå, att
genom någre skicklige Finske Landtmätares bi-
träde jemte egen handläggning natt och dag,
sammandraga en generalkarta öfver Finland.
Konungen blef så glad häröfver, att i det sam-
ma Wetiterstedt öfverlemnade honom kartan,
sade Konungen efter ett flyktigt öfverseende:
Jag tackar er, min Herr af Wetiterstedt! ; på
detta sätt berättas han hafva blifvit adlad. —
Huru han sedermera efter sin ankomst till Fin-
land fick snart nog en kär anledning att glöm-
ma sin förste kärlek i en både skön, älskvärd
och rik makas armar, (Superkargörem Blads
dotter i Wasa) huru han efter någre års vistan-
de såsom Direktör för Lanmdtmäteriet i Finland
snart nog blef såsom ÖlverDirektör flyttad till
Stockholm, samt ytterligare efter hand uppsteg
till den ena hedersgraden och föriroendeposten
efter den andra, till Landshöfding i Upsala
och slutligen ull Presidents-rangen är för väl
kändt, för att derom behöfva något ordas.
) Emellan 1761 och 1766 finnes ingen kar-
ta; han måste då hållits i Wermland, som då
var ett med Örebro höfdingedöme, men hvars
karta-register — särskildt förde — äro flyt-
tade till Carlstad.
) Hans efterträdare Per Alfving gjorde ändå
ett större skutt; han var blott extra ordinarie
vid kontoret, och derjemte för utkomma skull
Toformator för Fröken Stapelmor, som med