Några underrättelser om framl. Presidenten Friherre Eric af Wetterstedts lefnadshändelser. Redan för flera år sedan erhöll Redektienen en uppsats, imnefattande åtskilliga anekdoter angående hans Exeellens Grefve af Wetterstedts faders, framlidne Presidenten Frih. Eric af Wetterstedts lefnadsemständigheter, hvilka för en längre tid tillbaka nedskrefvos af en bland hans ungdomsvänner. Då Presidenten af Wetterstedt var den, som först började göra det Wetterstedtska namnet kändt inom embetsmanmahierarchien, och anteckningarne dessutom i sig sjelfva kunna läsas med intresse, så begagna vi dagens apropos, för att lemna dem :åt läsaren, helst ett och annat deri torde vara okändt äfven för många som varit närmare bekanta med fadren Wetterstedt: Eric Wetterstedt föddes i Örebro, der fadern i flere år varit eller var Borgmästare, aktad och ärad af en hvar för sin redlighet och oegennytt2, men högst oskicklig både att förtjena och att bandtera pennisgar; han uppfödde derföre i z0g stor torftighet en ster barnskara, af hvilka likväl Eric var enda sonen (de andra alla flickor, af hvilka de fleste blefvo gifta på spridda båll)l. Nå! Eric kunde fadern då ändtligen hålla i skolan, der han svart läste om alla sina kamrater, att der efter några år ingenting mera var för honom att lära. Utom privat undervisning i mathematik och räkna, hvari Eric gjorde smabba framsteg och hvilken undervisning han gratis erhöll af en faderns vän, börjada nu Eric att så till sägande slå dank och göra intet; och att hålla honom vid akademien, dertill hade fadern icke råd; hemma var ondt om både kläder och föda, och derföre, för att åtkomma åtminstone det ena, eller kläderna, antog Eric anbudet att blifva ryttare vid Lifregementet, och tjente verkligen antingen för Sörby eller Råby Rusthåll i Mosjö socken. Länge larer väl detta ej ha varit, utan efter det första mötet han på Mosåsheden bivistade, lärer han, som hvarken kunde supa eller spela, icke hafva srifvits med sådane kamrater, utan förmälde rykist, att kan rent af blef utstruken för något fel, begånget med flit, för att blifva skild från korpsen, och på sådant sätt slippa att sätta karl i sitt s.ålle. Nu hemkom Eric i faderns hus, uan cit taga sig före det ringaste, och alldeles obesiatsam hvad hen skulle blifva,-till dess fadern, bragt till sinnes häröfver, hotade och ville parsoat genast sätta honom i lära hos en skomakare. Detta tyckte hvarken Erie eller hans vänner om, af hvilka Rådmänrnen Broms och Fablroih antogo sig hans sak, och måste anväoda flere föreställninger för fadern att lemna denna idd, hvarifrån ban likväl icke afstod med något annat vilkor, än at Eric skulle genast välja något vite genus. Så alldeles görlös lärer väl ändå icke Eric ha varit. Han var nu i den ålder, då ynglingens hjerta oeh känslor ätt kuosa komma 1 låga för en skön qvinna. En från Tysklsad till Örebro ankommen apoihekare (von Aken) var denna tid namnkunnig för sitt goda apothek, men ännu mera för sina ovanligt vackra döttrar, af hvilka en i synnerhet (jag tror kon hete Hedda) skolat vara den skömaste; så lära dere, men i sysonerhet Eric, tyckt, Han förälskade sig i henne, och — med Erics manligt sköna utsende och talegåfva var det icke