Några underrättelser om framl. Presiden-
ten Friherre Eric af Wetterstedts lef-
nadshändelser.
Redan för flera år sedan erhöll Redektienen
en uppsats, imnefattande åtskilliga anekdoter an-
gående hans Exeellens Grefve af Wetterstedts
faders, framlidne Presidenten Frih. Eric af
Wetterstedts lefnadsemständigheter, hvilka för en
längre tid tillbaka nedskrefvos af en bland hans
ungdomsvänner. Då Presidenten af Wetterstedt
var den, som först började göra det Wetterstedt-
ska namnet kändt inom embetsmanmahierarchien,
och anteckningarne dessutom i sig sjelfva kun-
na läsas med intresse, så begagna vi dagens
apropos, för att lemna dem :åt läsaren, helst ett
och annat deri torde vara okändt äfven för
många som varit närmare bekanta med fadren
Wetterstedt:
Eric Wetterstedt föddes i Örebro, der fadern
i flere år varit eller var Borgmästare, aktad och
ärad af en hvar för sin redlighet och oegennyt-
t2, men högst oskicklig både att förtjena och
att bandtera pennisgar; han uppfödde derföre i
z0g stor torftighet en ster barnskara, af hvilka
likväl Eric var enda sonen (de andra alla flic-
kor, af hvilka de fleste blefvo gifta på spridda
båll)l. Nå! Eric kunde fadern då ändtligen hål-
la i skolan, der han svart läste om alla sina
kamrater, att der efter några år ingenting me-
ra var för honom att lära. Utom privat un-
dervisning i mathematik och räkna, hvari Eric
gjorde smabba framsteg och hvilken undervisning
han gratis erhöll af en faderns vän, börjada nu
Eric att så till sägande slå dank och göra in-
tet; och att hålla honom vid akademien, der-
till hade fadern icke råd; hemma var ondt
om både kläder och föda, och derföre, för att
åtkomma åtminstone det ena, eller kläderna,
antog Eric anbudet att blifva ryttare vid Lifre-
gementet, och tjente verkligen antingen för Sör-
by eller Råby Rusthåll i Mosjö socken. Länge
larer väl detta ej ha varit, utan efter det första
mötet han på Mosåsheden bivistade, lärer han,
som hvarken kunde supa eller spela, icke hafva
srifvits med sådane kamrater, utan förmälde ryk-
ist, att kan rent af blef utstruken för något fel,
begånget med flit, för att blifva skild från korpsen,
och på sådant sätt slippa att sätta karl i sitt
s.ålle. Nu hemkom Eric i faderns hus, uan
cit taga sig före det ringaste, och alldeles obe-
siatsam hvad hen skulle blifva,-till dess fadern,
bragt till sinnes häröfver, hotade och ville par-
soat genast sätta honom i lära hos en skoma-
kare. Detta tyckte hvarken Erie eller hans
vänner om, af hvilka Rådmänrnen Broms och
Fablroih antogo sig hans sak, och måste an-
väoda flere föreställninger för fadern att lemna
denna idd, hvarifrån ban likväl icke afstod med
något annat vilkor, än at Eric skulle genast
välja något vite genus. Så alldeles görlös lä-
rer väl ändå icke Eric ha varit. Han var nu
i den ålder, då ynglingens hjerta oeh känslor
ätt kuosa komma 1 låga för en skön qvinna. En
från Tysklsad till Örebro ankommen apoihekare
(von Aken) var denna tid namnkunnig för sitt
goda apothek, men ännu mera för sina ovanligt
vackra döttrar, af hvilka en i synnerhet (jag tror
kon hete Hedda) skolat vara den skömaste; så
lära dere, men i sysonerhet Eric, tyckt, Han
förälskade sig i henne, och — med Erics man-
ligt sköna utsende och talegåfva var det icke