lierad och nastan daghgen Ullsammans med I
Just. Ministern, förr än helt ayligen vetat
remissens expedierande. Huru mycket me
förlåtlig var icke då Dagl. Allehandas obekan
skap dermed, och den slutsats D. Alleh. gjor
de, isynnerhet då sjelfva remissen, ehuru nöc
vändig för att Regeringens befallning skul
komma HofRätten officielt tillhanda, i det he
eller i afssende på granskningen, som utgjord
hufvudföremålet , var mindre väsendtlig än om
sorgen att tillse, det någon granskning verkli
gen blef af. . Denna tryckfrihetssak kan sålede:
såsom bidrag till yttrande rättens historia här
landet, sättas i bredd med många andra före
gående, och nära intill det sednaste åtalet mc
Aftonbladet för öfversättningen ur Le Bon Sens
För hvarje ny tryckfrihetsaktion vid Staten
KämnersRätt väcker det en ny uppmärksam
het, att nästan utan afvikelse finna såväl Ad
vokatfiskalen Fredholms sem Rättens Jurymäl
hemtade från en vald samling af 10 till 17
personer; af hvilka några alltid och de öfrig
vid pass hvarannan eller tredje gång figurera på
listan, alldeles såsom samma aktörer i olik;
pjeser, alliid med den lyckliga enighet
smak, att de som dem ena gången väljas a
aktor, den andra gången tagas af domstoler
och tvertom. Större delen. af dessa persone
har dessutom gjort :sina tänkesätt kända framföi
mängdens, för en jargon att ständigt grufva sig
öfver de oberoende tidningarna, och tillkänna-
gifva sin fientlighet mot tryckfriheten — och
detta torde förklara den serdeles enighet, som
vanligen råder i utgången af åtalen. Man kun-
de, med ett ord, säga som det står i Axel:
Så t En ringa hop och illa väpnad,
i Men utan tvekan, utan häpnad.?
Att så förhåller sig, som vi här nämnt, skulle
tydligast ådagaläiggas, i fall det projekt komme
att fullföljas, som vi hört vara å bane, att ser-
skildt utgifva en historik öfver tryckfrihetsåtalen
i Syerge under de sista 10 åren, med förteck-
ning på alla Jurymännens namn, och en tablå
som visede, huru många gånger och i hvilka
saker hvar och en varit anlitad.
En serskild episod, som hittills endast blifvit
bekant för dem, som läst hela skriftvexlingen i
rättegången, är icke det minst märkliga i denna
sak, nemligen RevisionsSekreteraren Friberre
Ludvig Boyes framträdande på scenen. Det är
bekant, att denna notabilitet sällan visar sig i
det offentliga, utan att någon uppbyggelse deraf
i en eller annan måtto kan hemtas lör allmän-
heten, och detta har äfven nu varit händelsen.
Det lärer, enligt hvad Dagl. Allehanda vämner,
varit Friherre Boye, som, hemma hos huf-
vudredaktöree, Herr Dalman , — hvilken Fri-
herren stundom besöker af gammal enskild
bekantskap, oaktadt deras många tvister på Rid-
darhuset, gifvit honom den sedan åtalade upp-
giften, och sedermera hade Friherren, då han
fick veta om åtalet, af en hedrande känsla af
ledsnad öfver det obehag, han kommit att till-
skynda Allehanda, sjelfment erbjudit Hr Dalman
att i Kämnersrätten lemna upplysning om det-
ta förhållande. Men under tiden lärer Friher-
ren närmare kommit att öfvertänka saken, och
se, när han efter löfte ganska riktigt uppträd-
de i Kömmnersrätten, så framställde han sina ord,
ieke sisom ett försvar för Dagligt Allehsndas
uppgit, utan tvertom såsom en invändning e-
mot samma uppgift, hvilken han förklarade osann
och rubricerade såsom ett bemödande att ka-
sta skulden på en annan?, samt reklamerade att
han aldrig hade yttrat ett ord om Herr Justitie
Statsreinistern, utan blott, att Hofrätten ej
hade någon kunskap om remissens ankomst.
He Dalmazss ja och Friherre Boijes nej stå nu
emot hvarandra till den kraft och verkan, läsa-
ren dervid kan fästa. Vi må bekänna, att pre-
sumtionen härvid synes oss vara till förmån för
Hr Delman, ty hvarföre hade Frih. eljest brytt
sig om att opåkalladt begära ordet i Kämners-
rätten ?
Emellertid var scenen uppe i Rätten ganska
egem, isynserhet då alla personers väntan, som
trott sig få se Hr Friherren af ett chevalereskt
deltagande för eit missöde, hvartill han gifvit!
anledning, taga martyr-kronan på sig, led en
fullkomlig dekonfityr, genom den vändning
Frih. gaf saken, och hvilken Friherrn frara-
ställde med så mycken ifver, att sjeifva Lag-
nan Lindberg måste appäsera Friherrn ett par
sånger, då Friherrn var på vägen att inför Rät-
en formera 1gelkott.
nligt enskilda umderrättelser kommer den
vidtfrejdade staden vid Fyrisån att i sommar!
illustreras af er Medicin2e-Doctors-promotion. )
ästkomamande månad är utsatt ill da-!
gen för denna högtidlighet. — Antalet af de Eu