marmor, i den Corinthiska stilen, och liksom det Pomerska kapitolium står den på en kulle, som beherskar staden och det herrliga, af Potomac gevomströmmade, landskapet. Kusterna af Cölumbia-distriktet och Virginvien äro betäckta med mörka skogar, men oOfverallt framtitta från skona kullar vackra landtgårdar och välskötta farmer, hvilka gifva lit och behag åt taflan. Det var en herrlig vinterdag; marken var visserhgen betäckt med saö och strömmen med is, men deröfver sväfvade en blå himmel, och en klar, torr atmosier. Hvad som först drog uppmärksamheten till sig, var Senatens sessionsrum. Gellerierna voro öfverfulla, och äfven i salen sågos en mäng;d vackra och elegant klädda damer, hvilka infördes af senatorer. Kl. 11 intog Hr King, Senator från Alabama, provisoriskt ordförandeplatsen. Han uppmanade de församlade avt intaga sina platser, och man började träffa anstalter, att på ett värdigt sätt emottaga dagens hufvudpersoner. Straxt derefter inträdde den nyvalde Vicepresidenten, Öfverste R. M. Johnson, och höll Senatorn Grundy under armen. Hr King afferdrade honem embetseden, hvarpå den nye vicepresidenten i ett kort tal tackade för den honom förumnade höga ära, att presidera i Senaten. Nu inträdde en lång paus, den de högmögende och honerabla herrarne, i trots af sina gravitetiska ansigten, dock fyllde temmeligen angenämt genom samtal med damerna. Benna artiga kengress-sessioa afbröts midt under pratet genom de främmande ministrarnes jemte de tilt missionerne hörande personers inträde. Deras brokiga och lysande drägter förhöjde ansenligt den imposanta anblicken. Preussiske gesandten bar den vackraste galadrägten. Denma prakt från förflutna tider bildede en slående konirast till Senatorernes republikanskt enkla, men anständiga, drägter. — Kanonernes högljudda dunder och folkets döfvande hurrarop forkunmade mu den afgående och tillträdande presidentens arkemst. De kommo från regeringspalatset, åkande i em sköm vagn, gjord af ek, som fordom suttit i den gamla fregatten Constitution. Denna praktfulla statsvagn är icke lackerad, utan i sin naturliga träfärg arbetad till den finaste polityr, och rikt smyckad med silfver-emblemer. Några invånare i NewYork gjorde en present deraf åt general Jackson, på Washingtons sista födelsedag. De båda presidenterne åkte emellan en hedersvakt till häst, och tusentals medborgare trängde sig emkring vagnen. Vid deras inträde i salen uppsteg senaten och alla närvarande. Hr van Buren inträdde först, och höll Senatorn Hr Grundy under armen; derefter kom general Jacksen, omgifven af den komite, som hade att besörja arrangementerne för tillfället. Gubben såg blek och affallen ut; ban lutar synbarligen mot grafven. Van Buren visade en lugn hållning, och tryckte vänligt flere af de främmande ministrarnes hand. Efter ett par minutrrs förlopp satte tåget sig i rörelse till Kapitolium, eller snarare till en annan afdelaing af en och samma ädla byggnad, som innehåller senatens och represen-. tanternes sessionsrum, samt dessutom flera andra präktiga salar. Imedlertid hade kullen, på hvilken kapitolium ligger, blifvit fullsatt med menniskor, från foten till toppen, och de höga breda marmortrapporna, fulla af folk, gåfve en! imposant anblick. De båda presidenterne intoge de för dem i pelarsalen bestämda platser. Vicepresidenten, Senatorerne och Represenianterne, de hittillsvarade ministrarne, åtskilliga höga embetsmän och de främmande sändebuden, placerade sig till höger och venster om de båda presidenterne. Det öfriga af salen intogs af damer, civile och militäre embetsmän, inhemske och utländske åskådare. Öfverdomaren, Hr Tancy, förestafvade Presidenten van Buren embetseden, hvarpå den sednare med klar, fast röst uppläste sitt inträdestal. Sedan detta var slut, förfogade sig hela samlingen till presidentens palats, der den nye, presidenten höll en lever. Hundradetals personer kunde icke komma längre än till palatstradgården ; så stark var trängseln. De gäster, som blifvit inbjudna af presidenten, undfågrades på det mest Jyssnde sätt. Offemtliga måltider gåfvos i alla stadens koteller, och mindre diplomatiska middagar ve-): derqvickte de främmande sändebuden och derzs vänner. Om aftonen gafs i Carusis salonger I den präktigaste bal; som man någomsin upplefvat i Washiagten. Damer och kavaljerer täflal de i värde och behag, och van Buren thronade, såsom en konung, vå en upphöjning. der han!