Adle menniskovännerl Min lefnadsbana är nära sitt slut, och lidandet på skyndar. Hög ålder och största fattigdom räck hvarandra handen till mitt lifs försvårande. Glac tillbedjare af mina pligter i de yngre, jemt verkande för de samma i mina äldre, har min lefnads trogn: följeslagare motgång och olycka, lemna mig i de trötta dagarna husvill och brödlös. Jag vill ej besvära, ädle menniskovänner, med detalj af min lefnads olika skiften, jag hoppas det vara nog för ömmande hjertan, då jag med känsla af mitt fordna, nu blott säger att jag varit officer sedan 17835, med pligtkänsla och ära delat krigets mödor i förra Finska då jag blef blesserad i högra benet och i Tyska ifrån 4805 till 1807, då jag erhöll en stark kontusion i hufvudet. Mina fordna förmän och kamrater känna min konduite, och hoppas trösta mig med, att den vännahand, som! så förtrolig räcktes mig i lyckans äfven i olyckans stund utsträcktes genom lemnandet af en skärf ull blidkning för lifvets förfärliga fiende — hungren! Jag bönfaller hos alla ädla af alla stånd och önskar att detoffer, som medlidsamheten skickar, må blifva öfverstyrdt till Kongl. Hofpredikanten och Häradsprosten Magister And. Rogberg på Hvetlanda och Alsheda, som gunstbenäget lofvat emottaga, Öfverlemna och i denna tidning rodovisa hvad förharmandet meddelar Ryd vid Nye i Decemb. 1836. Joh. Eberh. v. Schantz. f. d. Kapten vid Kongl. Jönk. reg. Att Ar Kapten Johan Eberhardt von Schantz är stadd uti ytterst tryckande omständigheter samt att. för öfrigt ofvanstående skrift är med sanfärdiga förhållandet enligt, och att han tillbringar ett tyst och stilla lefnadssätt, får undertecknad härmedelst intyga Nye prestg. d. 143 Dec, 1836. Carl Fr. Bergholllz Komminister i Nye. BISRAKEEe St rt ARLAS TENEET ITS RETT NAT TIERRA TOT TDAETATTAT MITTE AINALI ATT