IL
—
ec
RV VO pe ep
2:0. Det hade likväl för Herr KammarRättsRådet
bordt vara serdeles lätt, att, efter det uppgift från
Inkommande Sjötullskammaren erhållits om den de-
biterade uppbörden, vid jemförelse häraf med Upp-
bördsjurnalen finna, hvad som af 1836 års medel
blifvit lefvereradt, eller ansåg Herr KammarRättsRå-
det sig ej b ra anställa en närmare undersökning öf-
ver huru stort belopp, som för år 1836 influtit och
huru mycket deraf letvererats?
4t) Svar: Herr KammarRättsRådet hade endast att rät-
ta sig efter veckoförslagen, och trodde sig kunna va-
ra trygg, när han såg, att hvad som blifvit lefvere-
otradt ölverensstämde med dessa förslag: att, då den
provisioneila kalkylen af honom upprättades, årsräk-
ningarne från Inkommande Sjötullskammaren och
Uppbördskontoret ännu icke inkommit: och att följ-
laktligen nämnde kalkyl, hvilken för hela den öfriga
eldelen af Riket, blifvit grundad på oiliciella handiin-
Igar, hvad de begge sistnämnde Tullkamrarne beträf-
I deraf att förskotter, vida öfver det verkliga behofvet,
. onerne. förvissa sig
Imedel blifvit till föreskrifne ändamål använda?
Ibok.
Ita om de tillförene uppburne förskotten redan blif-
I vit använde?
Itoret bestridas, kunde desamma visserligen ej kon-
tl tade, uppgjorts med ledning af blott förslagsvis från
Idem medde lade lösa uppgifter.
I alseende å kassörsgöromålen erimrade Hr Gr. huru-
som, under lor ppet tal år 1527, blifvit beslutadt, att, till
förekommande af all sammanblandning af kassa- och up-
bördsmedlen, serskild räkning skulle för kassakontoret
banken Öppnas, hvarå Kassören egde att, efter på-
teckning af Kammereraren i kammarkontoret, till be-
stridande af nödige utgiiter, assignera penningar. Nu
är upplyst att en del af den yppade bristen härflutit
blifvit från nämnde räkning uttagne, åfvensom att,
tvärtemot giiven föreskrift, det varit Tulltörvaltaren
och icke Kassören, som medlen utasignerat; i anled-
ning af hvilka förhållanden Hr Kammarrättsradet till-
s ordes:
1:0 Hvilka åtgärder han vidtagit för att, innan han
påtecknade de utgifae och honom föreviste assigna-
g, att de der förut sist uttagne
Svar: Hr Kammarrättsrådet eftersåg i sin serskilda
2:o Hade Hr Kammarrättsrådet någon serskildt in-
rättad så beskaffad bok, att han derat kunde inhem-
Svar: Rörande de utgifter, som borde af kassakon-
trokleras af nämnde bok, men väl genom de af Kgl.
Tullstyrelsen meddelade anordningar; en sådan jem-
förelse hade Hr Kammarrättsrådet dock i icke iagtta
git eller eftersett om anordningarne motsvarade det
sednast erhållna beloppet, utan endast, till följd af
Finers uppgift att många ordningar till kontoret an-
kommit och att han följak tiigen behöfde mera pen-
ningar, å assignationerna meddelat sin påskritt; och
hade Hr Kammarrättsrådet ej eller eftersett om och
huru stor behållning varit i kassan att tillgå, enär
han ansett sådant åligga Kassören.
3:o Då det ej kunnat vara Hr Kammarrättsrådet
obekant, att Kontrollören i hans egenskap af Kassör!
varit den ende behörige att nödige förskottsmedel
utassignera, men, på sält nyss är nämndt, Finer, det
oagtadt, dylike assigneringar alltid i sitt namn verk-
ställt, hvad har varit orsaken att Hr Kammarrättsrå-
det tillåtit sådant passera oanmäldt?
Svar: Undersen del af den tid Bjurström innehade
tullförvaltaretjensten var Finer kontrollör i kontoret;
den firma, enligt hvilken assigneringarna borde utgå l
blef då bestämd. Efter Bjurströms död inträdde Fi-
ner såsom tu! Hörva altare och Middendorff såsom kon-
trollör, men någon förändring al firman vidtogs ic-
ke; och har Finer följaktligen alltjemt fortfarit att i.
sitt namn assignera,
Hr Kammarrättsiådet förmälde vidare uppå fram-
ställ de frå. gor: att han så mycket mindre ansett sig):
böra hos styrel sen göra anmälan om behofvet af ny
firma, som han trott sig känna att Finer alltid hos
styrelsen stått i serdeles grace; Middendorff deremot
icke: att Hr Kammarrättsrådet till denna förmodan Y
likväl icke hade annan grund, än hans enskilda öt-t
vertygelse att styrelsen, lika med Hr Kammurrättsrå-
let sjelf, hyste förtroende till Piners både ordent-!t
lighet och skicklighet, men åter ansåg Middendorfflr
RÅA
icke vara sina åligganden vuxen, — en öfvertygelse,
hvilken så vidt den rörde Middendorff, Hr Kam-
ittsrådet för sin del, icke ännu kan frångå: —IJ!
att, i fråga om uppbörds- och kassörskontorets rä-
keuskaper, Middendorff desamma ej underskrifvit, o-!n
aktadt han derom ota blilvitgerinrad af Hr Kammar- Y
rättsrådet, som dock af glömska förbisett att omlk
denna uraktlåtenhet hos styrelsen göra anmälan: atti
vid Finers tillträde af tnuilförvaltaretjensten inventeringt
blifvit efter Bjurström förrättad, dervid dåvarande c
förste Departementschefen, Hr Presidenten af Bill-!
bergh, på hvars befallning den skett, Hr Kammar-c
rättsrådet Winroth och Advokatfiskalen Lagerlöf va-
rit, jemte Finer, tillstädes, men kunde Hr Kammar-f
rättsrådet ej erinra sig, huruvida å Bjurströms sterb-j
hus vägnar någon sig inställt; hvaremot inventering e-s
mellan Finer och Middendorff, då denne sednareln
tillträdde kontrollörsbefattningen, icke egt rum: att il
vid nyssberörde inventering efter Bjurström, något
instrument väl icke blifvit apprättadt och aflemnadt, v
men att alla erforderliga kontroller med noggrannhet d
iakttagits, och hade ingen balans kunnat upptäckas
utan alla varit Ö fvertygade, att allt stått på rigtig
fot, att debet likväl endast kontrollerats efter upp-s
ifier; äfvensom Hr Kammarrättsrådet icke någonsin!s
förr än efter Fimers död hört omtalas att han il
mottagit tjensten med brist: att Hr Kammarrättsrådete
aldrig haft minsta kännedom derom att uppbörds- ti
böckerna ej varit summerade, eller trott sig ega an-— fl
ledning att sådant eftorse, enir han ansett de perso- R
ner som underskrefvo förslagen hafva bort, såsom; fa
för dem ansvarige, iagttaga denna kontroll. ra
TI anledning af den stridighet som förekommit esi
mellan Hr Kammarriitsrådet Wiaroths nyasberörde ta
yttrande rörande hans obekantskap med den om-jra
ständigheten att uppbörds! kontorets uppbördsjournal ut
ej varit summerad och Kontrollören Middendorf ff
vid förhärat dan IM Ac Ämarda unnoaift att han