TT ALINA SL MMA . I den ryktbara rättegången emellan Hr HofKamrceraren v. Wernstedt och Konungens Hofstall har Nedre BorgRätten redan den 8 sistl. April utgifvit dom: men vi ha först nu blifvit försatte i tillfälle att redogöra för sakens utgåBg. — Omröstningsprotokollet, hvilket vi förskaffat oss, visar att Hofstallet med tre röster mot två gålt lyckligen ur striden och blifvit frikalladt från Är Wernstedts fordringsanspråk. Icke utan förundran lärer detta inhemtas, då man påminxner sig att Hr Wernstedt grundade sin talan om utbekommande utaf afskrifningsprocent på följende stadgsnde i den för honom, såsom Kzmre. rare vid Hofstallet utfärdade Instruktion: ?Sem Kamreraren åligger att uppgöra redovisning för alla de jerslikt stat tillkommande furagepersedJar till deras fulla belopp och ensam kommer Patt ansvara för de förluster, som medelst al Phonom skeende försäljning utaf besparda fuaragepersedlar till esäkra personer eller oöfrig dess åtgärd tima kan, så eger han vid noggrannt fullgörande af dessa vilkor att åtnjuta den afskrifning å faragepersedlar. som för kronans redogörare stadgad är.? Oaktadt denna tydliga föreskrift och fastän ingen avmärkmag blifvit mot He W. framställd om bristande redovisning eller underlitet ansvar, bar BorgRättens pluralitet funnit honom oberättigad till afskrifoingen, och dertill användt dessa skäl: att He W. icke sjelf irnehaft uycklarna till magasinerna och verkställt inoth utlefvereringarne af furaget, utan att sådant, hvad angick höet och halmen, skett af tvenne fodermarskar, och, beträffande hafran, af en riddräng, Molander, hvilka personer för Hr W. sedermera uppgifvit beloppet att af honom antecknas 1); att någon inventerisg af magasinerna ej blifvit förrättad hvarken vid He W:s tillträde till tjensten eller deref.er, hvarom Hr W. icke heller skall framställt anhållan 2); att behållviogen af furaget eller så kallad öfverbesparing uppkommit på det sätt, att hvad af hö och halm blifvit utfodradt aldrig genom vagning utrömts, och således icke kunnat bestämdt uppgifras, utam afförts i räkenskapen i mån af de mot hästantalet svarande rationerna, hvadan bebållningen ej varit till belappet känd eller aunorledes än vid försäljnikg i räkenskapen upptagits 3); alt sättet för räkenskapens förande varit sådant, att Kamreraren, under förutsättning att han innehaft nycklarne till magasinerna och vården derom, kunsat, om han velat, till egen nytta använda hela öfverbesparizgen, och ändock redovisa fulla furagebeloppet 4); att Hr W., såsom enskildt ombud för en entreprenör af bafra, haft vården härom, hvi!ket Borghätten ansåg utmärka, att förvaltnivgen af Hofstallets magasiner aldrig blifvit till honom öfverlemmad 53); samt sluttigen att afskrifningsprocent icke för något år funces i räkenskapen afförd 6). Uiom nämnde beslut lemnade plursliteten öppet för Hr W. att serskildt tvista em ersättaing för af honom med egna medel godtgjord hbafra, ech för Hofstallet att efter befogenhet anställa talan om återbäring af den afskrifaingsprocent Hr W. redan skall uppburit. Författandet af detta domslut tillhör, såsem protokollet visar, Fr Kammarjankaren Friherre L. Stjernstedt, och Hr Kanslirådet af Wetterstedt samt Hr Landshöfd. Frih. Rålamb ha deri instämt. De två ledamöter, hvilka varit härifrån skiljaktige, äro Hir .Kammarjunkarne Leijonmark och Bosin. Desse ha förklarat Hr Wernstedt berättigad till afskrifning å allt furage, som blifvit utfedradt och från magasinerna försåldt från och med år 1830 till och med Å1:sta qvsrialet 1835, med undantag af den hafra, hvilken förvarats i det åt den omnämndes entreprenören upplåtne magasin, äfvensera de tillagt Hr W. afskrifaing å behå!lningen i magasinerna vid hars afträde ur tjensten. För de tre återstående åren 1827, 1828 och 1829 utaf d2 tio, hvika Hr W:s talsn afser, ha likväl sistbemälde ledamö1) Det var ju Hr W. som i ellt fall hade ansvaret. He W. har äfven under rättegången uppgifvit, att han en gång fått med nära 1000 B:dr ersätta en i furaget genom dess längre liegniog och azdra tillfälliga orsaker uppkoramen brist. Hvarföre gällde då Inträl innen?