Gårdagsposten från Skara bekräftade ty vär
det sedan flera dagar gängse ryktet em Bisko-
pens i Skara stift, Dokter Sven Lundblads, från-
fälle på dess boställe Brunsbo i Lördags åtte
dagar sedan, uti en åfder af 60 och ett half
år. Svenska kyrkan och fåderneslandet hafva i
denne ädle man förlerat en af sina värdigaste
medlemmar. Han var född torpareson under
samma Biskopsboställe, hvarest han slutade si-
na dagar, och började mycket sent studera, och
hade såsom gosse rsånga gånger öppnat grirden
vid landsvägen åt Biskop Weideman, hvars när-
maste eftertradare han sedan blef. Den inre
kraften och kallelsen förde homom vid redan
framskriden ynglingaålder från spaden och ple-
gen till boken, och der gjorde han genom sitt
Ovanligt ljuse buivud inom kort tid så hastiga
framsteg, att han ännu ung blef Prefessor i Upsala
från hvilken befattning han med er sällsynt en-
hallighet af allmänna rösten inom sit: suft kal-
lades till dess högste styresmam. Det var ock-
så icke möjligt att känna denne man utan att
älska honom; ett mera anspråkslöst, enkelt ech
flärdfritt umgängessätt har annu aldrig varit för-
enadt med ett mera menniskoälskande hjerta.
Om han vid riksdagen från ett håll ådrog sig
anmärkningar att ej fullkomligt fylla sin rol så-
som biskop, så hade deremot en större majo-
ritet så mycket mera skäl att vara tillfredsställd
med hans uppriktiga tillgifverket och känsla för
den del af folket, den fattiga, arkbetsnde massan,
utur hvars sköte han utgått. Hans minne kom-
mer länge att lefva såsora en prydnad inem
kyrkan och en ära för den bygd, som sett ko-
nom födas.