KR
stridande emot sanningen. LikatMes vore det
en irriug af samme talare, att man gåfve mo
narkien styrka, då man fordrade föga för hen-
ne. Denna irring härrörde deraf, att Hr Gar-
nier Pages skiljde Konungen ifrån staten , då
likväl båda voro så imnerligt förenade, att man
väl kunde säga: att göra anslag för Konungen,
är detsamma sem att göra! anslag för staten.
Thronens glans höjde dess anseende i folkets
ögon. — Det argument emot dotationen, som
den endre talaren (Demarcay) hemtat af den
torft: ge ställning, hvari 22 del af nationen be-
faon sig, vore för öfrigt ett farligt argument.
Det vore icke derigeaom att mean väckte de ar-
betande klassernes afand emot högre samhälls-
belägenheter, som man förbättrade deras ställ-
ning. — Detta kunde blott ske derigenom, att
maz uppmanade dem ull måttlighet och arbet-
samhet, och att placera sina penningar i spar-
bankerae. Hr :Dupin talade äfvea för anslaget.
I alla parlamentariska frågor, i synnerhet i så-
dana som den nu ifrågavarande, måete man
hålla sig inom det skickligas gränser. Man fin-
ge väl yttra sig, men icke skrifva broschyrer.
(Allusion på Cormenin.) Klagan att diskussio-
nen blifvit brådstörtad, vore obefogad. Måhän-
da skulle man låtit pressen fått bemägtiga sig
detta ämne innan diskussionen, och göra det
förhatligt, liksom den gjort med ett annat
förslag. Äfven vore det påståendet orim-
ligt, att man bordt uppskjuta diskussionen
så långe, till dess Kammaren fått tid att erfara
landets tänkesätt i afseende på denna fråga.
En deputerad hade blott att rådfråga sitt sam-
vete. Hertigen af Orleans ägde och finge intet
mera, än hvad Frankrike gåfve honom. (Detta
yttrande hade förmodligen afseende på den dis-
position, Konung Ludvig Filip skall hafva gjort
då han steg på thronen, och genom hvilken
han testamenterat sin förmögenhet åt sina an-
dra barn, med uieslutande af den, som skulle
ärfva kronan.) Sedan äfven Hr Briqueville
yttrat sig emot förslaget, skreds till omröstning.
Blott 15 ledamöter på yttersta venstra sidan,
och ett par legitimister reste sig upp från sina
platser, och voterade således emot förslaget.
Vid den slutna omröstningen med kulor, som
derefter företogs, fannos dock i valurnan 49
svarta kulor emot 307 hvita.
Den nya tidningen Monde, som redigeras af
Lammenais, yttrar i anledning häraf: Sedan
man beröfvat oss alla garantierne för vår frihet,
den ena efter den andra, går det nu löst på
våra penningar. Det är en skam att man o-
upphörligt måste försvara sin börs, och hålla
med båda händerna för sina penningar, om man
ej vill låta: dem tagas ifrån sig. Oupphörligt
:och evigt dessa vämjeliga fordringar af nya an-
slag, dem: man åtminstone ej vid detta tillfälle:
: kan: besmycka med samma förevämning, som a-
panageprojektet, att: det är fråga om fastställan-
de af:en monarkisk princip. I
Der 21 April: börjades inför Pärskammaren
förhören med Meunier ech dess medanklagade.
Första! dagen var samlingen af åhörare icke sär-
. deles: talrik, och inga försigtigbtetsmått af bety-
denhet voro vidtagna, utom det att en dubbel
. piket soldater var uppstälid utanför Luxembonrg-
ska palatsets portar. Andra dagen syntes man:
likväl ha: hyst större farhågor för några oordnin-
gar, emedan stadssergeanter och polis- agenter då
patrullsrade omkring på gatorne i nejden. De
anklagade uttryckte sig på dålig fransyska, men!
syntes för öfrigt icke: nedslagaa. — At Meuniers I
utsagor inhemtades icke mycket annat, än hvad
man redan förut känner. Hars hat mot dyna-
stien skulle hafva uppkommit genom läsning af!
oppositionstlidningarne.: I ett dryckeslag med
Lavaux och Laczze, hade talet fallet på Fieschis
och hans medskyldiges afrättning samt April-
fångarne, hvilkas öde man beklagade, emedan
de troligen skulle Lomma att försmägta i ett lång-
varigt: fängelse. : En af de närvarande hade då
yttrat, att endast konungamord kunde rädda de:.a,
och den bekanta latiningen kade nu ägt rum,
då lotten träffat Mcunier. Han hade då skru-
tit af, att kan redan förut en gång haft en så-
dan gerning i sigte, emedan han den 9 eller
10 Jum hela degen strukit omkring på vägen
till Neuilly, der man segt honom att Konungen
plögade spatsera. Lavaux hade sedan er och
annan gång frågat Meunier, när han skulle utfö-
ra mordet? hvartill ha an svarat, att ingen tid
var förlorad. — Dock försäkrade han, att ingen
ins hehöfis. för att stagea2 homonre i hans