Lalmar den 20 April. DHedan tond erhallits, oci passande lokal jemte behöfliga inventarier blifvit anskaffade samt lärarinna antagen för den flickskola hvilken stadens damer i Maj förlidet år beslöto att medelst subskription, härstedes tillvägabringa, skedde skolans invigning å H. Maj:ts Drottningens höge namnsdag den 22 dennes i närvaro af Stiftets Biskop, Direktionens samtlige medlemmar m. fl. Elevernes antal bestämdes till en början till 20, åt hvilka undervisning kommer att lemnas i läsa, skrifva, sy, inna och väfva. — Hr Doktorn och Biskopen X . af Kullberg höll vid samma tillfälle ett tal, hvilket uttrycker lika mycket allvar för saken, som nit för en i allmänhet förbättrad organisation af vår fattigvård. — Den 24 och 25 dennes uppfördes på härvarande theater Societetsspektakel, hvaraf behållna inkomsten, som för båda aftnarne tillsammans utgör 361 Rdr 32 skillingar bko, tillfaller förutnämnda flickskola. — Före spektaklets början deklamerades, af Hr Kammarjunkaren Aug. Wilh. :Stjerngranat, af honom : författade PROLOG (vid societetsspektaklet den 24 och 25 dennes.) När vårens milda Gud sin spira sänker Och jublande till jorden sväfvar ner, a Hur oskuldsfull ur knoppen blomman ler! Hvad glada känslor hon åt hjertat skänker! Hvad herrlig tafla hon åt ögat ger! Ack, som en blommas öde, rik på fägring, Och oskuldsfull är barnets själ ocksä. Den kan ej qvalens hårda språk förstå, Den är af himlens rena frid en hägring, Och menskan sjelf en jordisk ängel då. Men tidens vinge flyr, och mången fara Vid vandrarns fot bland rosor växer opp. De vakna snart beg ärens mörka tropp, Ochkanske lättjan breder ut sin snara, Och lasten mördar lifvets skönsta hopp. Gif derför stöd, gif ledning åt de späda; För nödens oflerlam haf hjelp och tröst; Tänd ilitens eld i deras unga bröst; Lär dem att tåligt mödans väg beträda, Att döfva frestelsen mot dygdens röst. Ja, skänk dem vård, för deras välgång vaka, Förskjut dem ej utur en buldrik famn, ) Och lugn som seglarn i den trygga hamn, Skall mången värdig mor och lycklig maka Välsigna någon gång välgörarns namn. (Ur Calmar-BL1)