såsom mest förenligt med vårt bästa och grund-
satserne för vår styrelse. Vi undvika förbund,
såsom farliga för vårt lugn. Vi önska handels-
relationer på grunder af jemnlikhet, alltid villige
att gifva full ersättning för de fördelar, vi åt-
njuta. Vi söka att gå öppet och uppriktigt
tillväga med främmande makter; göra ingen
hemlighet af våra syftemål, utan bemöda oss
att införa den ömsesidiga öppenhet, som är lika
välgörande i affärer emellan stater som enskilte.
Vi hafva ingen håg, och tillvälla oss ingen rät-
tighet att blanda os: i de tvistigheter, vare sig
invertes eller utvertes, som kunna oroa andra
länder, utan vidmakthålla en sträng neutralitet
i alla deras strider. Fullkomligt medvetande af
vårt folks bepröfvade tapperhet och af våra o-
uttömliga tillgångar, hvarken vänta eller frukta
vi något fiendtligt anfall; och då vi känna att
vi sjelfve ställa oss rättvisans bud till efterrät-
telse, tro vi oss kunma vara säkra att aldrig
blifva nödsakade att verkställa vårt fasta beslut,
att icke tillåta något ingrepp i våra rättigheter,
utan att bestraffa det eller skaffa oss upprättelse.
Då jag således nu, i närvaro af mina försam-
lade landsmän, går att aflägga det högtidliga
löfte, som ännu återstår, och att förbinda mig
till ett troget uppfyllande af mitt nya kalls plig-
ter, sker det med en fast föresats, att upprätt-
hålla mitt fäderneslands änstitutigner, hvilket jag
hoppas må försona dö fel, jag kan komma att
begå.
Då jag ur folkets händer emottager det höga
förtroende-embete , som tvänme gånger blifvit
mina utmärkte företrädare anförtrodt, och hvil-
ket han så troget och så väl förvaltat, känner
jag, att jag icke kan heppas att med lika skick-
lighet -och framgång, som han, utföra det svåra
värfvet. Men förenad, såsom jag varit, med
honom i rådslagen, ett dagligt vittne till huru
han odeladt och på ett sätt, som ej blifvit öf-
verträffadt, ägnat alla sina krafter åt sitt fäder-
neslands väl, öfverensstämmande med honom i
de tänkesätt, hans landsmän så varnat uppburit,
och hafvande ägt den lyckan, att i fullt mått
åtnjuta hans förtroende, tror jag mig kunna hop-
pas, att det uppmuntrande bifall, som blifvit
hans lott, äfven i någon mån må möta mig på
min bana. Då jag för henom uttrycker mina
enskilta önskningar, uttrycker jag allas — att
ham ännu måtte: lefva länge, för att njuta dem
lysande aftonen af ett väl användt lif; och hvad
mig sjelf angår, så sätter jag mitt fasta hopp
på mitt fäderneslands rättvisa och godhet, i
fullt medvetande att blott äga en enda önskan
— att tjena detsamma troget. Derförutan byg-
ger jag ensamt mitt hopp på det Gudomliga
Väsendes milda beskydd, hvars stärkamde hjelp
jag ödmjukt åkallar, och till hvilket jag upp-
sänder brinnande böner, att det i mildhet ville
se till oss alla. Måtte Försynen välsigna vårt
älskade fädernesland med ära och långt lif —
måtte dess vägar blifva behagliga, och alla dess
stigar frid.
Martin van Buren.