got annat, Helgon — hvilket jemte munkkåpan ärm, folket måste kyssa — och sålunda utprässi penningar för den stiftelse ae tillhörde. De var i synneihet de feitigas vidskepelse, som här vid bårdt beskalttades; ty dessa tego till oci med brödet ur munner på barnea och gåfvc det åt munkarne. Både prester och munkar hade ett oblidkelig hat till utlänningar i allmänhet, men i synnerhe till protestactiska kyrkornas bekännare. Härut delades deras känslor utaf en del af lekmänven, dels af afund öfver utlänningens bildning och kunskaper, som i allmänhet voro vida oöfver Chilenernes, ech dels af förtrytels2 deröfver, att utlävningen, igenom spekulationer och mdustriösa företag, ibland förtjenade mera uti deras land än de sjelfve. Fruntimren blefvo ai presterne och muskarne varzade ifrån allt umgange med los Ingleses (Engelsmän), hvilken denomination öfver hufvud gällde för alla protestanter. Åf de öfriga nationerna kände man i allmänhet endast Franscser ech Europåer (hvarmed man förstod Fpanjorer), och till någon del Italienare och Pertugiser. Men frågade mig ofia om icke la Suecia (Sverige) eller la Suiza (Schweitz), som de ansågo för detsamma, utgjorde en iategrerande del af London eller Stora Britannien. Detta hat emot protestanterne fingo desse erfara under den förfärliga jordbäfnivg som år 1822 förstörde deuna provins, då prester och munkar i ofleatliga folksamlingar utöste de grofvaste förbannelser öfver los Heregos (kättarne), kom genom den lika fördömda revolutienen ått lof att bo ibland de rättrogae, och hvarföre ordbäfringar och andra lindsplågor öfverkommit landet, till bevis af Guds vrede — och rade icke Director Supremo (OHiggins) med ms förbjudit och låtit skingra dessa ssmmankomter, skulle det sämre folket snart nog blifvit anatiseradt, och en Bartholomzi-natt kunnat nträffa. Äfven vid denna förfärliga natur-scen begagades religionen till täck-mantel för egennyttan: 3roft tryckta gravyrer föreställande S:t Hermivigildo (jordbäfningarnas helgon) utprånglades försynt af prester och munkar ibland fattige ch rike för 2 realer stycket med en derunder ill samma Helgon ställd tryckt bön, hvarwnder tod att läsa en försäkran af biskopen, ait den om upphängde detta papper uti sitt rum, och re gånger om dagen läste den derpå tryckta önen — skulle ingenting lida af jordbäfningar. (Forts. e. a. g-)