got annat, Helgon — hvilket jemte munkkåpan
ärm, folket måste kyssa — och sålunda utprässi
penningar för den stiftelse ae tillhörde. De
var i synneihet de feitigas vidskepelse, som här
vid bårdt beskalttades; ty dessa tego till oci
med brödet ur munner på barnea och gåfvc
det åt munkarne.
Både prester och munkar hade ett oblidkelig
hat till utlänningar i allmänhet, men i synnerhe
till protestactiska kyrkornas bekännare. Härut
delades deras känslor utaf en del af lekmän-
ven, dels af afund öfver utlänningens bildning
och kunskaper, som i allmänhet voro vida oöf-
ver Chilenernes, ech dels af förtrytels2 deröf-
ver, att utlävningen, igenom spekulationer och
mdustriösa företag, ibland förtjenade mera uti
deras land än de sjelfve. Fruntimren blefvo ai
presterne och muskarne varzade ifrån allt um-
gange med los Ingleses (Engelsmän), hvilken
denomination öfver hufvud gällde för alla pro-
testanter. Åf de öfriga nationerna kände man
i allmänhet endast Franscser ech Europåer
(hvarmed man förstod Fpanjorer), och till nå-
gon del Italienare och Pertugiser. Men fråga-
de mig ofia om icke la Suecia (Sverige) eller
la Suiza (Schweitz), som de ansågo för detsam-
ma, utgjorde en iategrerande del af London eller
Stora Britannien.
Detta hat emot protestanterne fingo desse er-
fara under den förfärliga jordbäfnivg som år
1822 förstörde deuna provins, då prester och
munkar i ofleatliga folksamlingar utöste de grof-
vaste förbannelser öfver los Heregos (kättarne),
kom genom den lika fördömda revolutienen
ått lof att bo ibland de rättrogae, och hvarföre
ordbäfringar och andra lindsplågor öfverkom-
mit landet, till bevis af Guds vrede — och
rade icke Director Supremo (OHiggins) med
ms förbjudit och låtit skingra dessa ssmmankom-
ter, skulle det sämre folket snart nog blifvit
anatiseradt, och en Bartholomzi-natt kunnat
nträffa.
Äfven vid denna förfärliga natur-scen begag-
ades religionen till täck-mantel för egennyttan:
3roft tryckta gravyrer föreställande S:t Hermi-
vigildo (jordbäfningarnas helgon) utprånglades
försynt af prester och munkar ibland fattige
ch rike för 2 realer stycket med en derunder
ill samma Helgon ställd tryckt bön, hvarwnder
tod att läsa en försäkran af biskopen, ait den
om upphängde detta papper uti sitt rum, och
re gånger om dagen läste den derpå tryckta
önen — skulle ingenting lida af jordbäfningar.
(Forts. e. a. g-)