en andra ajxadares Stora JOrnoj:liSse. — L Il avnuat icke mindre bullrande nöje var uppbrän praudet af Judas Iscariot. Denne syndare före stldes under skepnaden af en munk, en di plomat med alongeperuk, en patriousk office — allt efier tillställarnes partitycke — och tr avicdaffa bjöodos en mängd af gäster. Seda Judas en stund sprakat af raketter och svärma re flög han, under pöbelns skrik, med en knal i luften, och aftonen slutadss med en dans. Nästan i alla hus hölls offentlig aftonbön s fa nijens fruntimmer (ty männ:rne deltogo i allmän bet sällan uti andaktsöfningar), barn och tjenste fo!k. Hvar och en höll då imellan fingren eit rad: band, Rosario, hvarpå voro trädda så många sm; X perlor som antalet af gånger hvarje bön skull: ujprepas, och de små perlorna voro åter medels granater eller audra större perlor indelda ut flucker för de serskilda bönerna, så att en floci hide ett visst antal af perlor för Angelus Dei en annan ett serskildt antal för Salve: en tredje dito för Ave Maria o. s. v.; och, på de mon icke skulle glömma, att så månmga gånge som af kyrkan var föreskrifvet, repetera dess: böner, tog man för hvar bön en ny perla imellan fisgren tills man hunnit till nästa stor: perla, då man upphörde med t. ex. Angelus Der och begynte med t. ex. Salve, och så fortfors tills .wan läst alla bönerna bela radbande igenom. Alla låge härvid på knä och framsade bonerva halftsjungande, och det så hastigt. som möjligt, förmodeligen för att snart kunna sluta det törelagda pensum. Det hände mig ibland att jag, stadd på visit til en familj, vid öppande af dörren oförmedadt öfverraskade dess medlemmar uti denna religiösa akt; jag drog mig då naturligtvis tillbaka för att icke störa andekten, men blef genast inropad utaf någon af de bedjande eck nödsaked att sitta red på en stol bredvid henne, hvarvid hon under bönen frågade hur jag mådde, hver jag varit, om jag varit kos den e!ler den bekanta m. m., utam att derunder förlora uppmärksamheten på sitt radband. När någon ådragit sig svårare sjukdom, gjorAs: den sjuke votos (heliga löften) åt någet Helgon, för att återvinma helsan. Dessa voro stundum bizarra och overkställbara; då tog man sin tillflykt till en sacerdote (prest) eller Padre (höflist namn på munk — annars Frayle), sem sanligtvis, efier en lång di kassion öfver ämnet, si.thgea påfann ett surrogat medelst permutando el voto (förverdlande löftet) till någonting enat lättare att verkställa. — Jag påminner mig eit fruntimmer, som på sin sjuksäng gjorde woios till S:ta Rita, att, så snart hon blefve frisk, för 6 måsaders tid bära klädning och Manta (stor slöja eller dok) af Bazera (boj), en gång sopa S:ta Ritas kapell, och der gifva åtta piaster åt den första behöfvande hon skulle möta. Hon intresserade mig, och jag sökte med lämpa beveka henne att icke göra så enfaldiga löften; bon följde likväl sin svärmande idd, och tillfrisknade. -— Men nu fick saken ett betänkligere utseemde: Att sopa kyrkan och gifva de fritiga, borde och kunde verkställas, men att i Werma sommarn, för 6 månsder, bära! bojkläder, det tyckte damens meder vara oerhördt. — Jag, som lemnat penringar så till det ena som det endra voto, trodde nu, att sedan löftet var gjordt, borde det till punkt och pricka uppfyllas; men mamma fick el cura (kyrkoherden) på sin sida, och denne undanröjde alla skrupler med ordspråket: la caridad empieza en casa (barmbectigheten begynner hemma) och följaktligen p-rmuterade kyrkoherden på det sätt att pigan, i stället för matmoderns detter, fick bära boj. — — — Så djerft iopräglade presterne och munkarne ten på meriten af religionens yttre former, att under las Novwenas (mio dagars andakt) anslag uppspikades på kyrkorna, af innehåll: Den el?ler de af de troende, som under den novena hvilken med den.... i denna månad tager sin början i kyrkan. ..., icke försummar at dagligen på de föreskrifna andaktsstunderna be?söka samma kyrka, erhåller nittiosju (mer eller mindre som jag nu icke minnes) indulgencias (synders förlåtelse). — Dessa katelicisrsens apostlar yrka oupphörligt på la confesion (bigter), serdeles ibland :fruntimrem, hos hvilka religionens män a alla färger hade frist tillträde — och ofta mog stördes då månget oskyldigt hjertas ovärderliga lugn genom afslöjande af begrepp, om hvilka den bigtande allt dnills lefvat i er lycklig o; Iblard presterna funnos dock månge respekteble mån, hvilka oegennytiigt och utan afsteg arhetada 3 ach för sitt kol: deremat voro mun