en andra ajxadares Stora JOrnoj:liSse. — L Il
avnuat icke mindre bullrande nöje var uppbrän
praudet af Judas Iscariot. Denne syndare före
stldes under skepnaden af en munk, en di
plomat med alongeperuk, en patriousk office
— allt efier tillställarnes partitycke — och tr
avicdaffa bjöodos en mängd af gäster. Seda
Judas en stund sprakat af raketter och svärma
re flög han, under pöbelns skrik, med en knal
i luften, och aftonen slutadss med en dans.
Nästan i alla hus hölls offentlig aftonbön s
fa nijens fruntimmer (ty männ:rne deltogo i allmän
bet sällan uti andaktsöfningar), barn och tjenste
fo!k. Hvar och en höll då imellan fingren eit rad:
band, Rosario, hvarpå voro trädda så många sm;
X perlor som antalet af gånger hvarje bön skull:
ujprepas, och de små perlorna voro åter medels
granater eller audra större perlor indelda ut
flucker för de serskilda bönerna, så att en floci
hide ett visst antal af perlor för Angelus Dei
en annan ett serskildt antal för Salve: en tred-
je dito för Ave Maria o. s. v.; och, på de
mon icke skulle glömma, att så månmga gånge
som af kyrkan var föreskrifvet, repetera dess:
böner, tog man för hvar bön en ny perla i-
mellan fisgren tills man hunnit till nästa stor:
perla, då man upphörde med t. ex. Angelus
Der och begynte med t. ex. Salve, och så fort-
fors tills .wan läst alla bönerna bela radbande
igenom. Alla låge härvid på knä och framsade
bonerva halftsjungande, och det så hastigt. som
möjligt, förmodeligen för att snart kunna sluta
det törelagda pensum.
Det hände mig ibland att jag, stadd på visit
til en familj, vid öppande af dörren oförme-
dadt öfverraskade dess medlemmar uti denna re-
ligiösa akt; jag drog mig då naturligtvis tillba-
ka för att icke störa andekten, men blef genast
inropad utaf någon af de bedjande eck nödsa-
ked att sitta red på en stol bredvid henne,
hvarvid hon under bönen frågade hur jag måd-
de, hver jag varit, om jag varit kos den e!ler
den bekanta m. m., utam att derunder förlora
uppmärksamheten på sitt radband.
När någon ådragit sig svårare sjukdom, gjor-
As: den sjuke votos (heliga löften) åt någet Hel-
gon, för att återvinma helsan. Dessa voro stun-
dum bizarra och overkställbara; då tog man sin
tillflykt till en sacerdote (prest) eller Padre (höf-
list namn på munk — annars Frayle), sem
sanligtvis, efier en lång di kassion öfver ämnet,
si.thgea påfann ett surrogat medelst permutan-
do el voto (förverdlande löftet) till någonting
enat lättare att verkställa. — Jag påminner
mig eit fruntimmer, som på sin sjuksäng gjorde
woios till S:ta Rita, att, så snart hon blefve frisk,
för 6 måsaders tid bära klädning och Manta
(stor slöja eller dok) af Bazera (boj), en gång
sopa S:ta Ritas kapell, och der gifva åtta piaster
åt den första behöfvande hon skulle möta. Hon
intresserade mig, och jag sökte med lämpa be-
veka henne att icke göra så enfaldiga löften;
bon följde likväl sin svärmande idd, och till-
frisknade. -— Men nu fick saken ett betänkli-
gere utseemde: Att sopa kyrkan och gifva de
fritiga, borde och kunde verkställas, men att i
Werma sommarn, för 6 månsder, bära! bojkläder,
det tyckte damens meder vara oerhördt. — Jag,
som lemnat penringar så till det ena som det
endra voto, trodde nu, att sedan löftet var gjordt,
borde det till punkt och pricka uppfyllas; men
mamma fick el cura (kyrkoherden) på sin si-
da, och denne undanröjde alla skrupler med
ordspråket: la caridad empieza en casa (barm-
bectigheten begynner hemma) och följaktligen
p-rmuterade kyrkoherden på det sätt att pi-
gan, i stället för matmoderns detter, fick bära
boj. — — —
Så djerft iopräglade presterne och munkarne
ten på meriten af religionens yttre former, att
under las Novwenas (mio dagars andakt) anslag
uppspikades på kyrkorna, af innehåll: Den el-
?ler de af de troende, som under den novena
hvilken med den.... i denna månad tager
sin början i kyrkan. ..., icke försummar at
dagligen på de föreskrifna andaktsstunderna be-
?söka samma kyrka, erhåller nittiosju (mer eller
mindre som jag nu icke minnes) indulgencias (syn-
ders förlåtelse). — Dessa katelicisrsens apostlar yr-
ka oupphörligt på la confesion (bigter), serdeles
ibland :fruntimrem, hos hvilka religionens män
a alla färger hade frist tillträde — och ofta mog
stördes då månget oskyldigt hjertas ovärderliga
lugn genom afslöjande af begrepp, om hvilka
den bigtande allt dnills lefvat i er lycklig o-
; Iblard presterna funnos dock månge respek-
teble mån, hvilka oegennytiigt och utan afsteg
arhetada 3 ach för sitt kol: deremat voro mun-