fallande utbetalningars bestridande uppburit, varit wi der Middendorffs vård i en serskild kassakista, hva till Middendorff ensam hade nyckel; att löpande a räkningsbok blifvit af Tullförvaltaren förd, uti hvi ken räkning upptagits alla efter anordningar och sel I skilda föreskrifter verkställde utbetalningar; att den na bokföring vanligen skett för hvarje vecka, seda Middendorff till Finer aftemnat de under loppet föregående veckan inlösta anordringar; att hvad be träffar räkenskaperues sentidiga aflemnande hade den Ina omständighet synnerligast föranledt Middendori att påyrka ölvertagandet af kassakontorets redogörel se, för att efter hand kunna komma till en behöri; tidsordning härutinnan; att allt ifrån Middendorffs in träde i uppbördskonteret hade denna försumlighet redovisningen egt rum: att Middendorff fästat Kamereraren Hr KammarRättsrådet i Winroths uppmärksamhet derå, att räkenskaperne uteblifvit för flera månader, och att påminnelserhärom blifvit ofta af Middendorf förnyade så väl i uppbördssom kammarkontoren på senare stället stundom i dervarande tjenstemannapersonalens närvaro; att Middendorff vid sådana tillfällen reserverat sig från allt ansvar för berörde redovisningsförsummelse, under hänsigt hvartill han jemväl vägrat att redogörelserna underskrifva; att ehuru Hr KammarRättsRådet Winroth redan för ettpar år sedan gjort anmärkuing derå, att redogörelsen icke blifvit af Middendorff undertecknad och, efter hans vägran, förmält sig vilja anmäla förhållandet hos Kgl. General Tullstyrelsen, hade en sådan anmälan, hvilken Middendorff, för att få tillfälle till förklaring öfver anledningen till hans vägran, sjelf önskat, likväl uteblifvit; att orsaken, hvarföre icke Middendorff hos Kgl. General Tullstyrelsen gjort anmälan om uppbördskontorets försummelse, var den, att Middendorff, vid jemförelse af 2 f.! i gällande instruktion och 167 . i tjenstgöringsreglementet, trott det vara hans åliggande att endast till Kamreraren inrapportera berörde försummelse; Tilläggande Middendorff, att han icke varit i tillfälle att se, huruvida månadsförslagen varit daterade eller icke, samt att vid de vanliga måndagsinventeringarna endast uppbörden, men ej utbetalningsmedlen, blifvit inventerade, Kontrollören Middendorff tillsades afträda, hvarefter Kostrollören Lennman, förekallad, förständigades att afgifra fullständig berättelse om allt, hvad han rörande den efter Tullförvaltaren Finer yppade balans hade sig bekant. Koxrtrollören Lennman förklarade, i anledningihäraf, att först med innevarande års början, då han, såsom dertill förordnad, tillträdde tullförvaltaretjensten å inkommande sjötullskammaren, hade Lenaman funnit balans vara för handen, samt att han sedermera sökt för hvarje vecka minska densamma. Advokatfiskalen Printzensköld erinrade härvid, att det vore för honom anledning till den förmodan, att Kontrollören skall redan i många år afvetat tillvaro af balans i uppbördskontoret; yrkande Advokatfiskalen, att Kontrollören måtte sanningen likmätigt atgifva sin beråttelse. (Ferts. följer.)