1ULELSIUlld URUCTUANIRUCICA 1NaDlt NURKA BEND vedersakare hos de lifliga, frisinnade och listiga Grekerna, insåg man redan på förhand. Till de många kuriösa fenomener och abnormiteter i statskroppens funktioner, hvilka på den sednare tiden börjat allt tätare förspörjas, hörei utan tvifvel bland annat, att snart nog hels staden vet att ända till de minsta omständigheter berätta, hvad som varit taladt och svarad samt i öfrigt passerat uti sednaste Fredagens kenselj, då Lagmannen Nehrman förordnades at bestrida Justitiekanslers-, och Generalmajorer Peyron Ötver Post Direktörsplatsen. Genom hvilka kanaler har denna scen ur det inre af dagens historia kunnat transpirera till salongerna, till börsen, till sällskaperna och ända ut ibland den stora allmänheten? Ar det någon Ledamot al StatsRådet eller måhända flere, som denna gång ansett nödigt at! hålla upp en flik af förlåten, eller har det passerat hofvägen? Det kan ingen så noga säga. Nog af, detaljerna omtalas med en öfverensstämmelse i uppgifter, som icke ger anledning att betvifla riktigheter, eller åtminstone gör att alla såtta tro dertill. Det vore önskligt, att en sådan händelse som denna toges i något allvarsammare betraktande af åtskillige bland Herrar Dagfrågare m. fl., sem under ett föregifvet eller inbilladt nit för den monarkiska prineipens interesse, med händer och fötter strida emot den ministeriella ansvarigheten , det vill säga emut det konstitutionella samhällsskickets grundidd, att Konungens Rådgifvare och Föredragande i Statsrådet, som eljest benämnas med det gemensamma namnet ministrar, skola vara ansvarige för allt hvad i Konungens namn beslutas. Att en sådan ansvarighet nu icke i sjelfva verket existerar, så snart Konungens Rådgifvare kunna befria sig derifrån blott med en reservation till protokellet, är ett så enkelt och påtagligt axiom, och har så många gånger blifvit sagdt och upprepadt, att ingen mera är dupe af hvilka sofismer som helst , hvarmed man söker bortresonera det. Hvem tjenar då bäst monarkiens sak, antingen desse exalterade ultraroyalister, som uti sin ifver förbise, att rådgifvarne genom reservationsrättens begagnande, när reservationerne bli bekanta för allmänheten vid serskilda tillfällen, kunna för sin egen säkerhet öfverflytta missnöjet för en skadlig eller impopulär åtgärd på den Högste i samhället, hvars person grundlagen likväl annars velat föreställa såsom helig och oantastlig, eller de som önska, att reservationsrätten måtte borttagas ech ministeren blifva den, som på sitt ansvar, under Konungens generella inseende, leder gången af ärenderna? Vill man hafva ett talande exempel på hvart det ena och andra af dessa olika systemer slutligen leder, i afseende på Regenteas olika ställning till nationen, så betrakte man blott skillnaden emellan Wilhelm den IV:s till det Engelska folket, sem har en oinskränkt tryckfrihet, och der massorna af städernas befolkning samlas till tusentals, utan att man någonsin hör något missnöje yttras mot konungen, och förhållandet i Frankrike, der ministrarne inför Deputeradekammaren försvara sig med, att det var konungens vilja, under det konungen sväfvar i ständig fara, till och med för sitt lif. Dagens händelser ifrån dessa båda länder äre tillräckligt bekanta, att vi ej behöfva utbreda oss vidlyftigare för att göra begripligt, att inga ar-: tifciella åtgärder kunna hindra, att omdömet: vet, hvarest den moraliska ansvarigheten egent-: ligen ligger. Herrar Dagfrågare skola utan tvifvel häremotinvända: Vill ni då, att konungen skall hafva!l ntet att säga? heter det icke i grundlagen, att! konungen skall allena styra riket, på sätt den-t na regeringsform föreskrifver? Nej, vi vilja ie-!r ke, att konungen skall hafva intet att säga, och i vad mera är, vi påstå, att konunngens makt, jk åsom regent öfver landet, icke skulle det rin-I saste lida af det inflytande från rådgifvarne, som k kulle uppstå af deras solidariska ansvarighet,n nan P S u d lå konungen i alla fall kan efter behag antaga och förafskeda dem. Men erfarenheten har 1ogsamt visat att 1809 års timida välmeing misstog sig då den, måhända under en företällning om möjligheten att med vår represenation sätta 107 9S. Regeringsformen i verket, o adde recervationcrätten kunna sommannarac med lm