1ULELSIUlld URUCTUANIRUCICA 1NaDlt NURKA BEND
vedersakare hos de lifliga, frisinnade och listiga
Grekerna, insåg man redan på förhand.
Till de många kuriösa fenomener och abnor-
miteter i statskroppens funktioner, hvilka på den
sednare tiden börjat allt tätare förspörjas, hörei
utan tvifvel bland annat, att snart nog hels
staden vet att ända till de minsta omständighe-
ter berätta, hvad som varit taladt och svarad
samt i öfrigt passerat uti sednaste Fredagens
kenselj, då Lagmannen Nehrman förordnades at
bestrida Justitiekanslers-, och Generalmajorer
Peyron Ötver Post Direktörsplatsen. Genom hvilka
kanaler har denna scen ur det inre af dagens histo-
ria kunnat transpirera till salongerna, till bör-
sen, till sällskaperna och ända ut ibland den
stora allmänheten? Ar det någon Ledamot al
StatsRådet eller måhända flere, som denna gång
ansett nödigt at! hålla upp en flik af förlåten,
eller har det passerat hofvägen? Det kan ingen
så noga säga. Nog af, detaljerna omtalas med
en öfverensstämmelse i uppgifter, som icke ger
anledning att betvifla riktigheter, eller åtminsto-
ne gör att alla såtta tro dertill.
Det vore önskligt, att en sådan händelse som
denna toges i något allvarsammare betraktan-
de af åtskillige bland Herrar Dagfrågare m.
fl., sem under ett föregifvet eller inbilladt nit
för den monarkiska prineipens interesse, med
händer och fötter strida emot den ministeriella
ansvarigheten , det vill säga emut det konstitu-
tionella samhällsskickets grundidd, att Konungens
Rådgifvare och Föredragande i Statsrådet, som
eljest benämnas med det gemensamma namnet
ministrar, skola vara ansvarige för allt hvad i
Konungens namn beslutas. Att en sådan an-
svarighet nu icke i sjelfva verket existerar, så
snart Konungens Rådgifvare kunna befria sig
derifrån blott med en reservation till protokel-
let, är ett så enkelt och påtagligt axiom, och
har så många gånger blifvit sagdt och uppre-
padt, att ingen mera är dupe af hvilka sofis-
mer som helst , hvarmed man söker bortresone-
ra det. Hvem tjenar då bäst monarkiens sak,
antingen desse exalterade ultraroyalister, som u-
ti sin ifver förbise, att rådgifvarne genom re-
servationsrättens begagnande, när reservatio-
nerne bli bekanta för allmänheten vid serskil-
da tillfällen, kunna för sin egen säkerhet öfver-
flytta missnöjet för en skadlig eller impopulär
åtgärd på den Högste i samhället, hvars per-
son grundlagen likväl annars velat föreställa
såsom helig och oantastlig, eller de som önska,
att reservationsrätten måtte borttagas ech mini-
steren blifva den, som på sitt ansvar, under
Konungens generella inseende, leder gången af
ärenderna? Vill man hafva ett talande exem-
pel på hvart det ena och andra af dessa olika
systemer slutligen leder, i afseende på Regen-
teas olika ställning till nationen, så betrakte
man blott skillnaden emellan Wilhelm den IV:s
till det Engelska folket, sem har en oinskränkt
tryckfrihet, och der massorna af städernas be-
folkning samlas till tusentals, utan att man någon-
sin hör något missnöje yttras mot konungen, och
förhållandet i Frankrike, der ministrarne inför De-
puteradekammaren försvara sig med, att det
var konungens vilja, under det konungen sväf-
var i ständig fara, till och med för sitt lif.
Dagens händelser ifrån dessa båda länder äre
tillräckligt bekanta, att vi ej behöfva utbreda oss
vidlyftigare för att göra begripligt, att inga ar-:
tifciella åtgärder kunna hindra, att omdömet:
vet, hvarest den moraliska ansvarigheten egent-:
ligen ligger.
Herrar Dagfrågare skola utan tvifvel häremot-
invända: Vill ni då, att konungen skall hafva!l
ntet att säga? heter det icke i grundlagen, att!
konungen skall allena styra riket, på sätt den-t
na regeringsform föreskrifver? Nej, vi vilja ie-!r
ke, att konungen skall hafva intet att säga, och i
vad mera är, vi påstå, att konunngens makt, jk
åsom regent öfver landet, icke skulle det rin-I
saste lida af det inflytande från rådgifvarne, som k
kulle uppstå af deras solidariska ansvarighet,n
nan
P
S
u
d
lå konungen i alla fall kan efter behag antaga
och förafskeda dem. Men erfarenheten har
1ogsamt visat att 1809 års timida välme-
ing misstog sig då den, måhända under en före-
tällning om möjligheten att med vår represen-
ation sätta 107 9S. Regeringsformen i verket, o
adde recervationcrätten kunna sommannarac med lm