Article Image
MOL UCL UPpPplvluUe IV vITve fr DY ME jag så uttröttad, att jag ej förmådde utsträcka armarmarna mer än en half aln åt hvar sida; tre gånger sökte jag nå bottnen med foten; men blef öfversvallad. Jag påminde mig då, att jag ofta i Kjellby å hade sett den jättestarka Dr Hvitfeldt simma som en hund; jag hade aldrig försökt denna simmethod; men erfor, att armarnas utsträckning framåt vida mindre tröttar i längden, än åt sidorna: nya muskler kommo i rörelse: och jag hann äntligen till stranden, med föresats att aldrig simma mer. Men när en öfvad simmare kan blifva förkyld i vattnet; när äfren hos en sådan blodet farit ut genom örat, i det ögonblick han kastat sig i vattnet, uru mycket mera farliga måste icke kalla bad vara för den ovane, den svage och sjuklige? De sätta hela naturen i uppror, Nej! låtom skeppare, matroser och fiskare umgås med detta farliga element! men för oss andra äro jorden, elden och luften de. bästa. Isynnerhet äro kalla bad farliga för fruntimmer, äfven om de skulle tycka, att deras eldiga natur svalkas deraf; ty detta palliatif varar dessutom icke länge; dessa bad äro för dem isynnerhet farliga, emedan de försvaga kroppen, och göra den ömtålig både för kall luft, och och kallt vatten. Man har haft exempel, att kalla bad hos fruntimmer förorsakat hektik, och äfven den plågsamma höftsjukan. Den andra uppsatsen, hvaraf vi endast sett början, angår Hr Professorns basröst, ech vi kunne ej afhålla oss från att jemte densamma meddela äfven de ganska grundade reflexioner Redaktören af Carlshamns tidning såsom ingress bifogat: i ; Då vi, säger Redaktionen af Carlshamnsbladet, icke utau en viss häpnad ochförvåning; under slilla betraktande, beundra sådana uttryek af naturens kolossala krafter som Professorns basröst, föreställa vi oss den grufveliga effekt, som skulle åstadkommits, i händelse em man med Professorns basröst lefvat på Tyrannen Phalariss tider, och varit olyeklig nog att blifva lefvande inkastud i den kopparoxe, hvilken han lät inrätta för att der lefvande bränna dem han dömde till döden, endast för att mjuta af det skrik, hvilket, genom de klagandes jemmer, liknade en oxes. Vi undra om ieke vid detta tillfälle, då bassångaren troligen låtit höra sin röst med fulla lungor, han skulle hafva kommit tyrannen att bäfva, och fört henom till den förmodan, att Försynen genom detta öfvernaturliga skrik, hvarigenom jordklotet troligen hade darrat, då luften af lungerna var i oxenm inspärrad, och således icke kunde fylla himlahvalfvet, ville hejda hans grymhet, och sätta ett mål för tyranniet. Hr Rosenschölds egen: artikel lyder sålunda: I Nr 6 af Dagligt Allehanda för den 7 Mars d. å. har jag sett en uppsats hvari:det nämnes, att, när bassångaren La : Blache i Paris tar lungan riktigt full, utsänder han en åska af-toner, som troligen skulle komma sjelfva Professor David Munck af Rosenschöld att hissna och — tiga. I berörde afseende bör jag tillkännagifva, att min basstämma snart i trettio år redan tegat still; ty den dog i Januari 1808 genom en nervfeber, af hvilkemsjag sjelf var nära att dö, såsom af mina egentliga två läkarevi Lund öfvergifven; då jag midt i natten skickade efter den gamle: Professor Bartoth, som genast kom, men dock ingenting ordinerade, men det oaktadt räddade mig genom tröstens ord, och genom den enkla åtgärd, att foga anstalt om ordentlig eldning, under de kalla vinterdagarna, samt att det från fönstret ej skulle draga kallt på mig i sängen der jag låg.) Gubben gaf mig dessutom några hugnande löften, efter hvilka jag hvar dag längtade; och hvilka han äfven höll. Mitt Lit räddade denna hedersman, som eljest såg helt oansenlig ut och var stapplande på målet; men min basröst kunde han ej rädda, utan den dog; och var, innan den dog, redan begrafven, i topparna på Lundagårds kastanjekronor, om ieke någöt högre upp i rymden. Men jag har sedan haft ett slags tenorstämma, som jag vid vissa tillfällen begagnat, såsom vid 1829 års Promotion i Lund, då Oelenschläger lagerkröntes, utan att jag likväl ansett den ega något serdeles värde, i jemförelse med den bas jag förlorat. — När jag år 1810 i Adj. E—s rum sjöng! en gång tillhopa med Linhult, som var en stor premiersångare, stadnade han tvärt af i sången och frågade :s Hvar fn har du gjort af din präktiga basröst? När jag sjöng med dig ihop om våren 1807, flöt den som en olja; men nu skårrar din röst såsom en sprucken trumpet. Hvart jag gjort af min röst! invände jag: Den har jag pantsatt hos den medicinska fakulteten för det stora apitalet af en förlorad helsa. — Jag vill gifva dig det råd, anmärkte han, att göra såsom den skönhet, hvilken blifvit vanställd i kopporna, och sedan aldrig visar sig på balerna; du bör aldrig sjunga mer — Jag vill i stället messa, svarade jag; ty jag har helt nyligen blifvit prestvigd vid 23 års ålder; och jag vill i stället såsom en ssinnebild storma till med min trumpet. Jag lydde likväl aldrig det goda rådet, troligen emedan jag aldrig haft någon känning af virtuo-ss sitets-fåfängan; utan jag har sjungit och skrifvit efter !te min förmåga. -—-— KH Kn ÅA RR OR RR AL AK MM: mm RR OM ge Jes mn r D u! ) Alla Rosenschöldarne, sade han, hafva en stark k natur; det är den, men icke medicinen, som skall la rädda herren; men dertill fordras, att herren ej så! m handteras, att en frisk skulle kunna dö deraf. Manly( bör veta, att jag då hade mitt hela art i behåll, ee RR ee KA KO

24 april 1837, sida 3

Thumbnail