THEATER.
Hamlet gals i går afton för andra gången med
den förändrade personalem för fullt hus, och at
döma af den begärlighet, hvarmed spelet tycktes
fö!jas af åskådarne, blir denna i förhållande till
sitt inre värde på många år alltför litet be-
sökta tragedi ännu en god kassapjes för den
återstående delen af derna termin. Det är van-
ligen en af de största svårigheter, för hvilka
kritiken är utsatt, att bedöma en talangfull skå-
despelare uti en roll, sem han emottagit efter en
annan utmärkt skådespelare, emedan det är nä-
stan omöjligt att undgå dervid göra jemnförelser.
Uti Hamlets rell har Hr Almlöf, tvänne föregå-
ende medtäflare, Hrr Åbergson och Torsslow,
som båda haft sin triumf uti samma roll. — Ett
utmärkande drag hos den sanna konstnären är
Bkväl att kona bilda sitt eget mönster ebero-
ende af all härmning, och detta hafva alla tre
nu nämnde gjort. Hamlet Åbergson, Hamlet
Torsslow och Hamlet Almlöf hafva hvar för sig
på ett sjelfständigt sätt uppfattat den anda
Shakespeare nedlagt i Hamlets karakter. Den-
na visar sig, såsom bekant är, uti tvänne olika
skepnader ; den ena det sörjande ynglingahjertat
dess häftiga smärta, dess tamkar på hämnd och
less grubblande oroliga begär att lösa lifvets
väta, ech den andra den förställda galenskap,
varunder han förbereder hämnden åt sin mör-
lade fader, ech de ömsom gäckande, ömsom
lodiga sarkasmer, han utdelar åt dem, som kom-
Pa ett forska efter hans hemlighet. Uti denna l
ednare del syntes oss Herr Almlöfs förmämsta
tyrka ligga. Förträffligt är hans spel i synner-
et med Ophelia, när han ber henne gå i klo-
er; äfvenså uti mö!et med Moratio och Maroellus, I
4
D