2 VV Pe Vv
högre punkt än Svenska medbor: erligheten i allmän
het. Med Svenska friheten skulle det då stå ill
till, men, förhållandet är ej sådant! Friheten värde
ras utaf mängden, ringast lika högt som någonsin a
Frih. A—d:; men den fromma, den fridsamma, de
ömtåligare delen utaf nationen, ser tryckfrihetens nå
gon gång inträffande öfrverdrifter och missbruk, mec
samma slags förskräckelse som af tryckfrihetens blot
ta bruk, på lika naturliga, ehuru aldeles olikartade
grunder, injagas hos en annan, eller hos den mins
talrika af de fraktioner man i afseende å politisk:
förhållanden möjligen skulle inom nationen kunn:
uppgöra. Det vore visserligen väl, om inga missbruk
egde rum, men då vår menskliga natur förbjudej
möjligheten, så lärer tryckfrihetens bruk, ej mera är
all annan mensklig inrättning kunna frikallas — ifrår
missbruket. IHvem kan i detta land, med mera erfla-
renhet än Frih. A—d tala om de sår, som tryckfri-
heten åstadkommit; om de orättvisor den understun-
dom har föröfr t; om den grymma omildhet hvarmed
den tillåtit sig att dikta afsigter, helt andra än de,
för menniskoögat dolda, men icke desto mindre
verkliga och sanna; om den förtrytelse och smärta,
som de rent af lögnaktiga och derigenom smädliga
tillvitelserna ofta ingjutit uti det känslofulla hjertat;
och likaväl älskar Frih. A—d tryckfriheten så
högt som den, hvilken aldrig varit mål för
tryckfrihetens missbruk. Han älskar tryckfriheten,
såsom det enda säkra värn för friheten, och derföre,
alt olägenketerna af missbruket äro så små, emot
I fördelarne af bruket; han älskar tryckfriheten såsom
lenda medel att inom samhället skydda den svagare,
emot den mägltigares, och mot den mägtigastes för-
tryck; såsom enda utväg att motarbeta den naturliga
iinstinkten hos de få, alt utan arbete och egen mo-
da lefva på arbetsmsssornas bekostnad der det kan
i ske; och så sker öfver allt der icke finnes tryckfri-
I bet. Han älskar tryckfriheten, såsom en foöorfs ig
sporre till sedlighet och dygd; och som en skräck
i för våld, lättja, maklighet, oduglighet, egennytta och
I vårdslöshet hos Embetsmän; och han fimner svårli-
I gen, huru tryckfrihetens missbruk kunna afhjelpas
, genom lag, utan inskränkning uti tryckfrihetens goda
I bruk: och under sådant vilkor, underkastar han sig
häldre ett, om möjligt, ökadt mått af lidande ifrån
tryckfrihetens missbruk. Måtte allmänheten vara på
sin vakt, att ej al rättkämslans afsöndring ifrån den
lugna undersökningen, låta förleda sig till kallsinnig-
het och köld mot tryckfriheten, för dess missbruk
skull. Måtte hon taga sig tillvara lör vilsevisningen
af de irrbloss, som understundom föras af sådane a-
gents provocateurs som Sv. Minerra och dess
trosförvanter; Måtte lagstiftarne inem de ofrälse-
stånden vid en kommande Riksdag ej låta förleda sig,
att under förevändningen af skydd för enskild rätt,
förtjena närvarande och kommande tiders förbannel
ser, genom den ringaste eltergift af rättigheten, alt
i offentligt tryck granska och att klandra de allmän-:
na ärendernas gång, älvensom de magtegandes andel
uti godt eller ondt, uti bra eller illa.
Att Riddarhuset icke härvid kommer i betraktande
hemtar sin grund ifrån de naturliga grundsatserna af
Friherrarne Klingsporres och Stedingks älventyr,
straxt efter sista Riksdag: och som gjort ett ej obe-
tydligt intryck på nationen; hvilken genom denna
tilldragelse kan hända mera än genom något annat
blifrit förd till besinning, af hvad hon utan tryckfri-
het äfven i andra delar kunde hafva att förvänta.
Man kan af den förhatliga indragningsmaktens bruk,
sluta till styrelsemaktens omsorger för enskild rätt,
i dess beroende af tryckfriheten; då, af de otaliga,
indragningar som seden lagens tillkomst inträffat, ofta
itan att för det vanliga menniskoförståndet varit fatt-
ligt, hvarföre de skett; tå, om icke redan detta är
för mycket sagdt. hafva egt rum till följe af, utan
skäl och bevis förnärmad personlig rätt, eller af
fortfarande smädlig egenskap mot enskild man, Fri-
herre A—d kan bältre än någon annan hänvisa till
xemplet af luniorne uti Granskaren, Fäderneslandet,
Objudne Gästen, Sv, Minerva, och sednare hälften
it Argi period; samt till allt uti dem, — utan skäl
och bevis Frih A—ds personlighet förnärmande, och
not honom (fortfarande smädliga i skrifart — De fyra
örstnämnda af ofvan åberopade tidningsblad, hatva
ikväl alla, åtminstone efter allmän sägen, varit mera
ler mindre under ett högre hägn, och skyddade af
nflytelseegande patroner.
Tryckfriheten besvärar obeskriftigt, när den afslö-
ar — hvad maktens organer önskade fördolt. När
ryckfriheten oskickligt och olämpligt missbrukas emot
ågon högt uppsatt man, då hältver man sig grulligt;
å ser man samhällsordningen på branten af sitt fall,
ren månne hvar och en al dessa mäktiga som ifra
å de sjelfva lida af oförrätt och smädelse, kunna
red full samvetsfrid säga sig: att de aldiig främjat dy-
kt lidande för andra.
vn Cs FP AR Ke
fal
2 (JA
Det vore beqvämt om maktens innehafvare, ihån
tatsministern till Fjerdingsmannen, skulle kunna om-
jorda sig med en uteslutande oantastlighet. — Det
ore artigt om de goda tidningarna skulle kunna ut-
älla oppositlionsmännen, deras handlingsätt, och
eras motiver. utan tillfälle till — vedergäll-
ingsrätt; och sådane blefve ofelbart följderne al
jen tryckfrihet makten skulle vilja fgenomdrilva
ch derifrån bevare oss milde Herre Gud! Om man
kulle kunna uppgöra en räkning, emellan skandalen
F tryckfriketens missbruk, och maktens bruk; så är
et lara värdt hvik:ndera sidan, som komme att stå
imst till boks. När man granskar naturen utal mån-
a al de så kallade högmålsåtalen, så häpnar man i-
land öfver anledningarnes ovbetydlighet; och al åkla-
aremaklens någon gång visade likgiltighet för sjelfva
et afledna Konunga Majestätets heder, ära, och an-
ende inför samtid och efterverld, som man haft till-
ille erfara uti Skildringarnes angifvelser emot Konung
jarl den XI, kan man lätt sluta till dess ömhet
ör den enskilde mannens skydd emot tryckfrihetens
-— 0 -
-—
isbhbuk. — — — — — — — —
När man på en annan sidaskärskådar den hätskhet
mot tidningspubliciteten, som omisskänneligen utta-