kan vara, att för ögoublicket tillgr, att med våld ut köra gästerna, hvilket icke eller lärer kunna, om de af dem åkäras, :aflöpa för oss utan ansvar. Dess jemte .en mängd andra svårigheter och olägenhete: som förete sig i och för efterlefnaden af den ifråga varande förordningen, hafva gjort, att krögerinäringer i stället för att utgöra en källa till utkomst oc bergning för dess idkare, ofta varit för dem en Oo sak till deras ekonomiska ruin; i det de, jemte e mängd uppoffringar,, som i närvarande förhållande äro en oundviklig följd af hvars och ens Önskan at sä vidt möjligt är undgå åtal för mången gång oför vållade förseelser, alltid detta oaktadt äro blottställ de, att förlora sin näringsrättighet, då det 3:dje an ställde och gillade åtalet medför denna förlust, oci anledningar till åtal, om de med flit sökas, icke lär kunna, så länge den nu öfverklagade författningen ä gällande, saknas. Finge Näringsidkare eller Näringsidkerskor till stånd, att hela dagen igenom hålla sina krogställe öppne, så vore8ock, efter all sannolikhet, större de: len af de ofvanberörde olägenheterne afhjelpte; och äro vi beredvillige, att för en sådan förmån erlägg någon efter vår betalningsförmåga lämpad årlig atgif för hvarje krog, svarande mot de fördelar, som af er sådan frihet oss kunna tillskyndas. Slutligen och i fall höggunstigt afseende fästes pi denna vår ödmjuka amsökning hemställe vi, om ick Spisqvartersidkare, mot mndfående af lika förmåne till sina Näringsställens öppenhållande, böra uti el slik afgift som den nyssberörde deltaga: serdeles son Spisqvartersidkare icke uti så kallad Spinnhusafgif erlägga större belopp än 24 sk. bko, då krögeriidka re deremot betala samma afgift med 5 Rdr 16 sk bko. Stockholm i April 1837. Härefter följa öfver 150 underskrifter. Vi förmoda att bifallet till denna för ordnmingen vigtiga förändring icke skall möta betänk. Lghet från den invändning man hört, att beståendet af det gamla tvånget utgör vilkoret för en af polisbetjehingens bästa sportelkäller, ej heller från den princip, som dikterat sista momentet i Kongl. Cirkuläret af den 14 förlidne Mars månad, (se Aftonbladet Nr 85.) Detta moment ålägger nemligen Landshöfdingarne at! utdela tillståndsreselutioner å bräavinsminutering endast och med det uttryckliga vilkoret tills vidare, och utgår således från samma grundsats, som allt hittills framkallat osäkerhet och prejeri inom svenska näringar, och som är så missgynnande för erdning och sedlighet.