kommo Satrapernas hustroppar. Den efier de
enkla decimalsystemet inrättade militärorganisa
tionen af Perserna, hvilka alla voro skyldiga til
krigstjenst, jemte den stora mängdea af aomad
folk, som Perserne med lätthet fingo i sin sold
förklara lätt den hastiga uppsättningen af dera
härar. Provinserna lemnade in natura allt hva:
som behöfdes till krigshärems underhåll åt Sa
trapen. Sedan Persiska riket hunnit sin ofantli-
ga vidd, voro allmänna uppbåd så godt som e-
möjliga, hvartill amnars de underkufvade folksla-
gen måsie inställa sig; endast tvenne gånger ble
det frågan derom i Darii Hystaspis och Xerxi:
tid och båda gångerna uppförde despetismen et
skådespel, som visade inskrämktheten af dess all-
makt. Persiska inafanteriets rusteiog — den fjel-
liga lifrockem, vidjeskölden, sebeln och bigen
kunde vara nog att försäkra dem segrem mot
Asiens nomader, men var aldeles etillräeklig i
striden met det Grekiska kepparklädda infante-
riet. — Författarne sluta denna förste del med et:
sammandrag af dem Persiska krigskistorien från
Cyri första uppträdande till Darii Codomaani
Till författarnes förtjemster af grumdlighet oeh
studium af sitt ämne, kommer äfven den af en
vårdad och lättläst stil. Vi hoppas således att
detta arbete skall fimnas förtjemt af bifall så väl
bland militärer som andra kömnare och älskare
af kisterien, och att fortsättningen häraf med
nöje skall emottagas, hvars imnehåll maturligtvis
måste blifva än mer interessant, då frågan blir
om Greker och Romare, hos hvilka krigskensten
först till fullkemlighet utbildades.