foglar en utomordentligt pittoresk anblick, oc
jag sätter mig alltid emot, när man vi
skjuta på dem. Hwta och svarta kakadur
och papegojor äro här icke mycket vanli
ga; de förra bida elakt väder genom e
högst obehagligt läte, hksom åter en tropp af d
svarta med deras höga mössformiga hufvudpryd
nad har ett oangenämt och sorgligt utseende
Då jag icke är rågon synnerhg älskare af jag
så vill jag endast i förbigående nämna, att snap
por och vaktlar här finnas i ängd. D
sista, af engelsmännen kallade - äro lik
våra rapphöns, men mycket mi
Alla dessa föremål lemna rikt ämne för be
grundande och observationer, och dessa reso
äro, ehuru något mödosamma, alltid högst in
tressanta. I anseende till min isolerade belå
genhet afsides från dem mera befolkade deler
af kolonien, har jag varit inskränkt till att kun:
na meddela endast sådant, som inom min verk-
ningskrets erbjudit sig för betraktaren, det all
männa har jag blott kuonat antyda i början a
min skrifvelse. Likväl har jag lemnat till be.
slut det vigtigaste, som jag nu här vill i kort
het sammanfatta. Inbyggarne i Vandiemenslanc
börja känna sin belägenhet obehaglig, man kla-
gar öfver tryckande pilagor, önskar en repre-
sentativ författning; i synnerhet vill man an-
märka, att de stora betesmarkerna blifva all
mindre gifrande och att de sig beständigt ökande
bjordarne icke finna tillräckligt underhåll. Del
har derföre bildat sig en förening, för att grun-
da en koloni på södra kusten af nya Holland,
närmast intill Port Philip. Kapten Hinder, son
besökte denwa del af landet på sin upptäckts-
resa år 1802, talar i sin resobeskrifning gan-
ska fördelaktigt om jordmånens och klimatet:
beskaffenhet derstädes, och sednare uncersök-
ningar hafva bekräfta hans utsago. Föreningen
har för närvarande inlåtit sig i underhandling
med regeringen i Ergland, utan hvars samtyc-
ke den icke vågar tillegna sig dessa landsträc-
kor. Emedlertid och, detta någet vågadt, har
den begynt sina operationer och skeppat dit-
öfver en mängd får. Kaptenen på vår skonare,
som nyligen varit i Port Philip med en ladd-
ning får, skildrar landet såsom utomordentligt
fruktbart; flera andra fartyg, som likaledes dit-
fört får, hästar och hornboskap, lågo i den
rymliga hamnen, deri tvenne grenar af en stor
flod löpa ut. Hjordarne befinna sig förträffligt;
folket mindre, ty de måste ännu bjelpa sig med
erbarmliga kåtor att bo uti, då man hittills icke
funnit något tjenligt virke och det tillika är
brist på handtverkare. Kolonien erbjuder alit-
så för närvarande, i afseende på lifvets behof
och b:qvämligheter, ingen särdeles lockande an-
blick, och liksom annorstädes hafva här de för-
ta vybyggarne att kämpa mot de första svårig-
eter, för hvilka de likväl ega rik belöning,
leri att med de med det samma få utvälja åt
ig den bästa jorden, efter eget oinskränkt tyc-
ce och behag. Ganska fägnande är förenin-
sens beslut att på kolonien förbjuda bruket af
orännvin, rum och dylikt. De infödda äro der
alrikare, än de varit bärstädes ; hittills hade de
örhållit sig stilla och beskedligt. Om, hvad man
fter alla berättelser icke har rätt att betvifla,
ort Philip motsvarar hvad man väntat, så skall
jenna koloni göra hastiga framsteg i fårkulturen,
ch derigenom att den härifrån måste inför-
krifva sin stamboskap samt fortfarande hemta åt-
killiga lefnadsförnödenheter, och på samma gång
nägtigt befordra Vandiemenslands välstånd.
— 9 -— -—