foglar en utomordentligt pittoresk anblick, oc jag sätter mig alltid emot, när man vi skjuta på dem. Hwta och svarta kakadur och papegojor äro här icke mycket vanli ga; de förra bida elakt väder genom e högst obehagligt läte, hksom åter en tropp af d svarta med deras höga mössformiga hufvudpryd nad har ett oangenämt och sorgligt utseende Då jag icke är rågon synnerhg älskare af jag så vill jag endast i förbigående nämna, att snap por och vaktlar här finnas i ängd. D sista, af engelsmännen kallade äro lik våra rapphöns, men mycket mi Alla dessa föremål lemna rikt ämne för be grundande och observationer, och dessa reso äro, ehuru något mödosamma, alltid högst in tressanta. I anseende till min isolerade belå genhet afsides från dem mera befolkade deler af kolonien, har jag varit inskränkt till att kun: na meddela endast sådant, som inom min verkningskrets erbjudit sig för betraktaren, det all männa har jag blott kuonat antyda i början a min skrifvelse. Likväl har jag lemnat till be. slut det vigtigaste, som jag nu här vill i kort het sammanfatta. Inbyggarne i Vandiemenslanc börja känna sin belägenhet obehaglig, man klagar öfver tryckande pilagor, önskar en representativ författning; i synnerhet vill man anmärka, att de stora betesmarkerna blifva all mindre gifrande och att de sig beständigt ökande bjordarne icke finna tillräckligt underhåll. Del har derföre bildat sig en förening, för att grunda en koloni på södra kusten af nya Holland, närmast intill Port Philip. Kapten Hinder, son besökte denwa del af landet på sin upptäcktsresa år 1802, talar i sin resobeskrifning ganska fördelaktigt om jordmånens och klimatet: beskaffenhet derstädes, och sednare uncersökningar hafva bekräfta hans utsago. Föreningen har för närvarande inlåtit sig i underhandling med regeringen i Ergland, utan hvars samtycke den icke vågar tillegna sig dessa landsträckor. Emedlertid och, detta någet vågadt, har den begynt sina operationer och skeppat ditöfver en mängd får. Kaptenen på vår skonare, som nyligen varit i Port Philip med en laddning får, skildrar landet såsom utomordentligt fruktbart; flera andra fartyg, som likaledes ditfört får, hästar och hornboskap, lågo i den rymliga hamnen, deri tvenne grenar af en stor flod löpa ut. Hjordarne befinna sig förträffligt; folket mindre, ty de måste ännu bjelpa sig med erbarmliga kåtor att bo uti, då man hittills icke funnit något tjenligt virke och det tillika är brist på handtverkare. Kolonien erbjuder alitså för närvarande, i afseende på lifvets behof och b:qvämligheter, ingen särdeles lockande anblick, och liksom annorstädes hafva här de förta vybyggarne att kämpa mot de första svårigeter, för hvilka de likväl ega rik belöning, leri att med de med det samma få utvälja åt ig den bästa jorden, efter eget oinskränkt tycce och behag. Ganska fägnande är föreninsens beslut att på kolonien förbjuda bruket af orännvin, rum och dylikt. De infödda äro der alrikare, än de varit bärstädes ; hittills hade de örhållit sig stilla och beskedligt. Om, hvad man fter alla berättelser icke har rätt att betvifla, ort Philip motsvarar hvad man väntat, så skall jenna koloni göra hastiga framsteg i fårkulturen, ch derigenom att den härifrån måste införkrifva sin stamboskap samt fortfarande hemta åtkilliga lefnadsförnödenheter, och på samma gång nägtigt befordra Vandiemenslands välstånd. — 9 -— -—