uti landet hårdare till sinacs,jän man hade fö-
reställt sig. Man har hittills allid trot, at
jen viss prelat liknade framlidne Biskoppea Han:
i Drask uti den berömvärda egenskapen att kun-
Ina hålla god min i elakt spel; och att han der-
före, om det slog felt att komma på Laurentii
Petri stol, skulle sjunga med Profeten Jeremias,
uti 10 kap. 19 versen af dess klagovisor :? Ack,
min jemmer och hjertans sorg; men Jag tän-
ker att thet är min plåiga, Jag måste lida
henne; men slaget var for hårdt, missräkningen
för förfarlig att kunna bäras. Hvad skulle man
då göra. Skaffer och beställer gråterskor ,
att the komma, och sänder efter them, som
thet kunna; Och begråter oss med hast, att
våra ögon måga rinna med tårar , och våra
ögonhvart flyta med vatten; att man må
höra en klagalit i Sion: Ack! huru äre vi
så platt förstörde och till skam wordne.
lIJer. I kap. 17 vers. Och gråterskorna kom-
Imo. Läsare-fidningen i Luad tog upp pia-
no med några suckar och snyftuingar, till
dess lif- och hustidningen i Götheborg hann
komma sg före elter den första bestörtningen.
ISedam har denna utgjutit verkliga störtsjöar,
Ihvari 3 eller 4 numror af sasema blad nu verit helt
joch hållet fördränkte. Men började redan befara
att sjelfva kanalerna i Götheborg skulle stiga af
tåreioden och orsaka em öfversvamning i sta-
den, då smärtan lyckligtvis för ett ögonblick li-
sades och hann taga ige sig till ny fart genom
en opiniousyttring, som beskrifves i N:e 38 af
det Götheborgska Dagbladet. I N:o 39 har den
jåter brutit lost i en elegi, under rubriken: Hyll-
ningssång till Hjerter Sjua, upphöjd till
I Påfve i Svenska kyrkan, innehållande de mest
(ansträngda uttryck af harm och ilska, som äro
möjliga på det hållet, hvilket ej är litet. Då
den ifrågavarande epinionsyttringen beskrifver
jen händelse, som på visst sätt hörer till dagens
krönika, ha vi trott ess roa våra Läsare med
latt här meddela den; om utrymmet tillåter, sko-
(la jemväl verserna följa efter i morgen.
), Vi lefva i opinionsyttringarnas tid; de äro tide-
;hvarfvets älsklingsbarn. Att man någon gång i deras
janletsbildning upptäcker herrliga drag af en förmäl-
ning mellan tidens ädlaste kratter, men ännu oftare
U
I
i
i
i
j
bland dem finner vanskåpliga batarder, såsom foster
ar den förförda friheten, och den i sina egua bojor
I slafvande sjeltviskheten, är lika naturligt, som att
blomman dricker sitt ljus ur strålkalken al samma sol,
hvars brand tänder lifvet i krokodilens yngel. Lika
litet någon man af samvete, sjelfständighet och sans,
låter sig förledas, att falla ned och tillbedja denna
tidsandans idol, hvilken, under den ädla frihetens
namn, endast är de tomma hugskottens, de lössläpp-
ta lustarnas frilla, lika litet han i den förnedrade pu-
blicitelens sträckbänksminer, 1genkänner uttrycken af
de ädlas verldsåsigt, lika fast Öfrertygad är han, att
den sannt fria hyllningen af en opinionsyttring, för-
medlande den lefvande tanken och den glödande kän-
slan, ej saknar värde för hvarje hjerta, som vet, att
oskrymtad innerlig kärlek doek är det högsta men-
niskan vinner på jorden.
Det var dema ötvertygelse, som föranledde den
gard af enskild tacksamhet och offentlig vördnad, hvil-
ken nyligen härstädes blitvit gifven Biskopen m. m.
Doktor at Wingård. Så snart dena nya Erkebiskops-
utnämningen hunnit här blifva tillräckligen känd, och
vi tillägga trodd, var det såsom en gemensam, af
alla på en gång träffad, Öfrerenskommelse, att sta-
dens samtliga presterskap och skollärare, med undan-
tag ar Consisiorii ledamöter, hvilka i samma ändamål
begagnat sin första session, borde, icke mindre å eg-
a, än sina stiltsbröders vägnar, då dessas tänkesätt )!
rore kända och uttalade af åtskilliga från landet in- (s
komna prester, för deras älskade styresman frambära ;
uttrycken af sin hjertliga glädje, att ännu få se sig af
ouom omhuldade. Denna deputation, som man hel
Ire ville kalla ett hjertats omburdskap, egde ock ny-
igen rum, då en af de äldre bland det tjenstgörande IS
resterskapet, i få, men meningsrika, ord tolkade den Id
n
förställda glädje, Götheborgs ecclesiastikstat
anner, Ölver att icke se Hr Biskopen förflyttad ur .
cn omgiining, af hvars tillgifvenhet och vördnad ilr!
piskopen så odeladt uppbäres, sedan anledningar icke
sknats till den förmodan, att ett allmänt uttaladt
örtroende, i förening med Konungslig rättvisa, skulle,
huru till hela Svenska kyrkans vinst, berötvat Gö-
eborgs stilt lyckan af dess vördade Biskops fort- I
rande vård. Ått denna vård, så nödig för utveck-!FE
ugen af det goda, för hvilket Svenska kyrkan echjO
roverket hafva att tacka Hr Biskopens ädla oför-)V
utna verksamhet, sent måtte saknas, var den slut- !S
sa Önskan, gemensam inom hela den verkningskrets, 1O
er Hr Biskopen nära ett tredjedels sekel gagnat och 1 A
relyst. Med sin van 32 varma hjertlighet SE
r Biskopen dessa ord. I
Att vid ett tillfille sådant som detta, egnadt åt I
sksamhet och glädje, vidröra någon at dagens me- JP
igstrider, hade varit att oskära en hjertats högtid. I M
e . a . Oo rv
a nu vill man heldst förbigå denna, den lump- ) Li
ste al all polemik, tidningsskrifreriets, ehuru pan St
utser, att detta, isynnerhet af en viss färg, icke I 50
ill underlåta, att i ofvannämnda opinionsyttring sö- Så
nedlägga smutsiga motiver, såsom cen alspegling at Di
1 kland;andes egen individualitet. I en tid, då I Lil
ad man vanligen kallar opinior liknar vårllödet, I So
a förvandlat snöns demanter i flytande grums, I Oc
1) väl ingen fördomsfri anse densamma som en IJ1
Rn FA rad 4