I I fall man skulle bedöma tillståndet med sty
relsen af samhällets angelägenbeter i allmärnh
Jefter den position, hvaruti åtskillige af cheferr
för statens embetsverk tid efter annan komm
iendast under loppet ef omkring ett år, så visa
det icke den mest tillfredsställande tafla. Che
fen för Svea Hofrätt (den förre nemligen) tvun
gen att taga afsked och dörd såsom vårdelö
gäldenär; Presidenten i Kammarrätten, Staten
vigtigaste koatrollverk, komprometterad uti et
af de största och märkvärdigaste balansmål, up
jkoremet genom grof försummelse af kontrolle:
uti det departement, öfver hvilket hom hä
närraaste tillsynen; Presidenten eller chefen fö
Tullstyrelsea uti samma obehagliga ställning
och Presidenten i Förvaltningen af Sjöären.
I derna, plötsligt entledigad och utsatt för en a
de svåraste saker, som kunna tillvitas en embeis-
man. Läggom härtill Presid. i Kammarkollegium
I (Frih. Cederström) ännu sedan minga år sub
eatu för missbruk af sin embetsmyndighet
säsom Landshöfdinge på Gottlamd, hvilket mål
nu ligger och mognar i Högsta Domstolen. Man
frestas häraf att sluta till ena serdeles otur hos
Regeringen i valet af de personer, som det au
rådande befordriugs-systemet sätter i spetsen för
ärenderpa, och kunde tycka, att there is something
rotten in the state of Denmark, serdeles då
derutöfver tvenne af sjelfva Konseljens Ledamö-
ter, DD. EE. af Wetterstedt och Lagerbjelke,
af sjuklighet blifvit satte ur stånd att deltaga i
regerings äremderna, och en annan emellanåt cen)
plågad af en betänklig mattighet?, om icke en
röst erbjöd sig uti den ljusa tafla, Rådgil-
rare-personalen i öfrigt företer uti sådana verkliga
tatsmän och utomordentliga talanger, som en Lo-
venbjelms, Mörners, Åkerhjelms och Adelivärds,
amt uti hoppet att till väktare öfrer lagskip-
ingen få en så populär och för frisinuad med-
orgerlighet utmärkt man, som Polismästaren,
iv Lagman Nehbrmana. Man bör siledes heppas,
tt det onda endast är öfvergående. Den som I
ljest vill se en mera utförlig och detaljerad skil- i
ring af historien om våra funktionärer sedan
tt par tiotal tillbaka, hämvisa vi till 4:de häf.
t af skrifton: 1720, 1772, 1809, mot slutet.
1
ON i