C
del, emedan det ger honom tillfalle att kunna of-
fentligensvederlägga de rykten, dem mörkret kring-
smyger? Man kan derföre alltid temligen noga mäta
den me eller mindre kärleken eller hatst till tryck-
frihet hos de maktegande,å ena sidan efter den mer
eller mindre storsiathet, hvarmed de fördrage elic
å den andra, den mer eller miadre grad a
småaktigket, hvarmed de förfölja och söka att
hämnas dylika missteg, helst hvar och en, som
något är bekant med den irägna och mångsidi-
ga sysselsättningen att utgilva en tidning, gaaska
väl vet, att det äfven med den största försig-
tighet är nästan omöjligt för en Redaktion ait
icke någongång falla i misstag, då det såsom ett
af en tidnings förnämsta åliggandea fordras, att
den skall följa med och hålla allmänhetens li-
kasom embetsmännens uppmärksamhet väckt på
allt som rörer samhällets allmänna förhållanden.
Dessutom inträffa ofta fall, då det skulle tjena
till alldeles ingenting, att söka underrättelse hos
dem, som kunde gifva upplysning om verkliga
förhållandet. — Förutsättem t. ex. att ett rykie
sprider sig om en tillämnad befordran eller an-
nan åtgärd, som vore hösst epopulär och skad-
lig för det allmänna. Möjligen kan en sådan
någongång förekommas derigenom, att upp-
märksamheten i tid väckes derpå, och de skäl,
som tala deremot, offentligen Iramställas, men
det är klart, att om också ryktet är grundadt,
så skulle det tjena till ingentisg att gå till dem, som
saken angår, och fråga om det vore sant, ty natur-
ligtvis skulle desse, i synnerhet om de visste, alt
allmänheten borde blifva missnöjd dermed, an-
tingen rent af förneka ryktets saunfärdighet, eller
begagna sig af tillfället att söka öfvertala tid-
nings-utgifvaren att icke nämea något derem.
Detta inträffar val icke egentligen på nu förevo-
rande mål, men då der i alla fall icke den rin-
gaste skada skett, och Allehanda sjelf förklarat sin
ledsnad att hafva blifvit missledd, så tjenar den
nu tilltänkta förföljelsen med ett åtal endast att
lemna ett bidrag till styrelsens karakteristik. Uti
England ech Frankrike är det också utan allt
exempel, äfven under restaureationens mörkaste
tider, att någom tidning blifvit åtelad för sådana
tryckfrihetsförseelser som föranledt detta åtal el-
ler flere de föregående aktioner, för hvilka vårt
blad och dess föregångare varit föremål; och
till och med uti den så mycket klandrade Sep-
temberlagen till inskränkning af tryckfriheten i
Frankrike, finnes i afseende på sådana oriktiga)
uppgifter endast föreskrifvet, att tidningarna äre :
skyldiga, att utar betalning intaga den rättelse, ;
som vederbörande dit insända ).
) Det hade efter deras åsigt, som tro att tid-
ningarna nödvändigt böra förkättra hvaran-
dra, bordt ligga i vår plan xttrelevera D. A:s
misstag, såsom en vedergällning för det min-
dre hofsamma språk, hvarmed D. A. all
jemt söker stt inför sin publik ådagalägga sitt
hat mot Aftonbladet; men så litet kaiva vi
kunnat påtänka denna hämnd, at vi aldrig
ens kommit att nämna detia misstag, om ej!
det nu beslutna åtalet tvingat oss derntill.
Vi egna vederbörande för jemförelsens skull
denna erinran.
I fall man skulle bedöma tillståndet med sty- ;
elsen af samhällets angelägenheter i allmänhet !
fter den position, hvaruti åtskillige af cheferna !
ör statens embetsverk tid efter annan kommit
ndast under loppet ef omkring ett år, så visar.
let icke den mest tillfredsställande tafla. Che- c
en för Svea Hofrätt (den förre nemligen) tvun- !