C del, emedan det ger honom tillfalle att kunna offentligensvederlägga de rykten, dem mörkret kringsmyger? Man kan derföre alltid temligen noga mäta den me eller mindre kärleken eller hatst till tryckfrihet hos de maktegande,å ena sidan efter den mer eller mindre storsiathet, hvarmed de fördrage elic å den andra, den mer eller miadre grad a småaktigket, hvarmed de förfölja och söka att hämnas dylika missteg, helst hvar och en, som något är bekant med den irägna och mångsidiga sysselsättningen att utgilva en tidning, gaaska väl vet, att det äfven med den största försigtighet är nästan omöjligt för en Redaktion ait icke någongång falla i misstag, då det såsom ett af en tidnings förnämsta åliggandea fordras, att den skall följa med och hålla allmänhetens likasom embetsmännens uppmärksamhet väckt på allt som rörer samhällets allmänna förhållanden. Dessutom inträffa ofta fall, då det skulle tjena till alldeles ingenting, att söka underrättelse hos dem, som kunde gifva upplysning om verkliga förhållandet. — Förutsättem t. ex. att ett rykie sprider sig om en tillämnad befordran eller annan åtgärd, som vore hösst epopulär och skadlig för det allmänna. Möjligen kan en sådan någongång förekommas derigenom, att uppmärksamheten i tid väckes derpå, och de skäl, som tala deremot, offentligen Iramställas, men det är klart, att om också ryktet är grundadt, så skulle det tjena till ingentisg att gå till dem, som saken angår, och fråga om det vore sant, ty naturligtvis skulle desse, i synnerhet om de visste, alt allmänheten borde blifva missnöjd dermed, antingen rent af förneka ryktets saunfärdighet, eller begagna sig af tillfället att söka öfvertala tidnings-utgifvaren att icke nämea något derem. Detta inträffar val icke egentligen på nu förevorande mål, men då der i alla fall icke den ringaste skada skett, och Allehanda sjelf förklarat sin ledsnad att hafva blifvit missledd, så tjenar den nu tilltänkta förföljelsen med ett åtal endast att lemna ett bidrag till styrelsens karakteristik. Uti England ech Frankrike är det också utan allt exempel, äfven under restaureationens mörkaste tider, att någom tidning blifvit åtelad för sådana tryckfrihetsförseelser som föranledt detta åtal eller flere de föregående aktioner, för hvilka vårt blad och dess föregångare varit föremål; och till och med uti den så mycket klandrade Septemberlagen till inskränkning af tryckfriheten i Frankrike, finnes i afseende på sådana oriktiga) uppgifter endast föreskrifvet, att tidningarna äre : skyldiga, att utar betalning intaga den rättelse, ; som vederbörande dit insända ). ) Det hade efter deras åsigt, som tro att tidningarna nödvändigt böra förkättra hvarandra, bordt ligga i vår plan xttrelevera D. A:s misstag, såsom en vedergällning för det mindre hofsamma språk, hvarmed D. A. all jemt söker stt inför sin publik ådagalägga sitt hat mot Aftonbladet; men så litet kaiva vi kunnat påtänka denna hämnd, at vi aldrig ens kommit att nämna detia misstag, om ej! det nu beslutna åtalet tvingat oss derntill. Vi egna vederbörande för jemförelsens skull denna erinran. I fall man skulle bedöma tillståndet med sty; elsen af samhällets angelägenheter i allmänhet ! fter den position, hvaruti åtskillige af cheferna ! ör statens embetsverk tid efter annan kommit ndast under loppet ef omkring ett år, så visar. let icke den mest tillfredsställande tafla. Chec en för Svea Hofrätt (den förre nemligen) tvun!