YC LUTURDICUAIS HaNU, 5SRUNUC Hadani VISSCIUBER lväckt uppmärkskmhet i krigsexpeditionen, och det är derföre troligt, att tillägget, såsom vi äfven bört berättas, skett med notariens hand. TAtt notarien skulle vågat göra detia, utan förvaltningens vetskap, är icke troligt; det är troligare, att tillägget blifvit inför förv., justeradt. IMen lit vara, att Grefve Croastedt och Widin och notarien ensamme besörjt protokollets förändring: följer väl deraf, att förv. ända till ankomsten af konungers skrapa, varit i okunnigjhet om reglementets och protokollets förändring? Att förv. kände reglementets förändriag bevisas af dess utgifne rättelser af tryckfelen. fi vad var det, som föranledde förv. till den förmodan att tryckfel existerade, och huru kunde förv. besörja tryckfelens rättelse, om hon ej ägde tillgång till originalet? Visste icke förv. att förändringen var hes regeringen angifven? Såg hon icke detta af tidningarne, och har icke allmänheten anledning att misstänka henne för delus, när hon blott rättar en del af tryckfelen? Och sådane I tryckfel sen, som följande: så väl Indelninen, som (D. Å. säger, att det blott var erdet Indelning)! Kände förv. ej att; detta uttryck Just utgjorde en mycket öm punkt? Undfick ej förv. hkaledes af tidningarne underrättelse äfven derom, att ett tillägg till protokollet för d. 19 Jan. existerade och har förv. allt intill denna dag underrättat regeriogen om att detta tillägg var understucket? En tidningsredaktion, Dagligt Allehanda får underrättelse om att protokollet skall hafva blifvit förändradt: hvarföre lemmar förv. ej denna underrättelse till regeringen? Än Eden! Hvarifrån fick förv. det infallet att fordra ed af sina tjenstemän? Existerade i förv:s handlingar något, som borde döljas? Vi hafva af Kongl. Maj:ts bref eller skrapa dragit den slutsats, att förv. äfven så väl som ; Grefve Crouastedt förtjent att komma under tillJul, och då vi tillika antaga, att sktrapan ingalunda utesluter åtalet, så måste man önska att förv. måtte komma under tilltal, så väl i den I händelsen , att protokollet af den 19 är riktigt, som i den händelse, att det vore förfalskadt. I Derföre finna vi det oriktigt, att beklaga sig deröfver att Statssekreteraren meddelat skrapan, utan att serskildt höra förv. Förvaltningen visste lju ingemting om tillägget till protokollet förr än skrapan kom ; således hade förv. ingenting att I förklara. Eller har förv. någonsin tillförne varit beträdd med sådane handlingar, som borde I göra Statssekreteraren misstänksam för allt, som kom från det hållet? Med mycket nöje skola vi mottaga hvarje uppI lysning, som antingen faktiskt ådagalägger att I Förv:s ledamöter varit okunnige om och icke deltagit uti det som passerat, eller ock med antagliga juridiska skäl visar, att de, äfven om de känt de förelupne olsgligheterne, ändock icke I varit pligtige att dem yppa, samt att, och såsom en följd häraf, Statssekreteraren varit pligtig att, tvertemot det förändrade reglementets vwvittnesbörd och tvertemot protekollernas föranledande, spörja förvaltningens ledamöter om de täcktes åtaga sig något ansvar derför, att de oriktigt utfört Konungens uppdrag, och om de tilläfventyrs ägde någon kunskap om innehållet af deras egna protokoller. — Det behöfver knappt nämnas att D, A:s gårdagsapologi för Förv:s ledamöter var fullflätad med grofheter mot Aftonbladet. Allmänheten måste häraf föras på dem tankan, att mämnde apologi helt och hållet dikterades af Allehandas ömhet för sina relationer, eller af dess hat mot Aftembladet, eller af förtviflan öfver objelpligheten af den sak, hvilken det åtagit sig att remediera, samt att apologien följaktligen vore ovärdig allt afseende. Men man bör icke döma så hårdt: det är nemligen bekant med hvilken hetta D. A. antager sig hvarje föremål för dess tillfälliga dyrkan, syonerligen då det är omgifvet af oförklarlighetens nimbus, och aldrasynnerligast om någon anman tidming vågar betvifla den utkorade duleineans skönhet och oförvitlighet. När då goda vänners och beksnotas mer eller mindre upprikItiga instigationer tillkomma och kittla upp ambitionen och hedern, så kan väl ingen begära att jemvigtem skall bibehållas. — Mina sinnen äro också sinnen, tänker den goda redaktionen, och när saken kommit till denna ytterlighet, så är det ändtligen tid att expektorera sig och då är det otroligt hvad Allehanda anser både sin och andras heder? kunna tåla. ? ) Efter tagen närmare kännedom om det beryktade protokollet,sådant det till Krigsexpeditioren hlfvit Imojfvet. måste vi tillkönanasif