Försvaret för Förvaltningen af Sjöärendern fortsattes af Dagl. Allehanda i gårdagsbladet, oci till oss har dessutom blifvit insänd en särskil uppsats, som repeterar samma försvar Vi an se oss pligtige att framlägga hufvudpunkterns af detta försvar. Allehanda och dess koadjutor, insåndarn, rä. sonnera så här: Grefve Cronstedt anmälde sjeli inför Förvaltningen d. 19 Jan. att han ändra reglementet, och han lofvade tillika att underrätta regeringen om siit tilltag: Förvaltningen behöfde således ingen anmälan göra, ty chefen (der brottslige?) hade ju sjelf lofvat att angifva sig. Oct om det åter vore rent af uppdiktadt att chefer gjort en sådan anmälan, och deremot bevislig att han förfalskat protokollet, så vore ju för valtningen alldeles ekunnig om reglementets förändring, och hvem kan vara oskyldigare än de: som är okunnig. Till dessa kardinalskäl lägge Allehanda den uppgiften att reglementets tryckning skedde efter en af chefen föranstaltad bestyrkt . afskrift, samt att originalet återsände: till krigsexpeditionen. Läsaren behagade märka att tvenne sirskilds kasus här förekorama. Den första vore: at chefen ärligen till protekollet den 19 Jan. upgifvit sitt tilltag och lofvat att sjelf angifva sig hos Konungen. Då ålåg förvaltningen att, så väl ull följe af sitt uppdrag, som med afseende på 61 Kap. Missgerningsbalken genast augilva chefens åtgärder hos Konungen; det låter mycket vackert, vär en förbrytare lofvar at sjelj angifva sig, men det duger icke att lita på. Skulle någon fästa sig vid den omständigheten, att chefens handling, såsom ett brott betraktad, ej kunde sägas gynnas af Förvaltningen, derföre att Förvaltningen ej angaf densamma sedana den redan var fullbordad, så erinras, att väl handlingen, men icke dess åsyftade följder, ett falskt reglementes efterlefnad voro fullbordade; så snart det visade sig att reglementet var falskt, så måste en hvar fram, som visste så