styret i en hast till outsäglig glädje förvandla den heliga alliansens diplomaters oro. Talley. rands afsked och bref blef nu ett ämne till åt löje för franska hofvet. Gubben vore utsliter i tjensten. De bade gjort honom kollrig; mer vid hans ålder kunde det väntas; sådan vort den f. d. store statsmannens förtidiga epo. itheos. Imedlertid ansågs Wellingtons och Peels återkomst till styret såsom bästa sättet att försäkra nationernas lugn. Regeringarne appliIderade, och icke minst högljudt den franska. Men inom några veckor var glädjen slut; par. lamentsvalen i England jagade Wellington och Peel från styret; en ny ministdre bildades aj män, länge kända och bepröfvade i friheten: sak. D Angleterre se met hors ae la loi curopgenne hette det då; och en stark obenägenhet svors emot engelska styrelsen och ett hat, som ökats på ett par år genom styrelsens och folkets åtgärder. Att upplösa den miniseren ech bringa engelska folket åter under sica gamla vänner, utgör nu franska styrelsens högsta bamödande. Detta förklarar Frankrikes förhållande i afseende på qvadruppelaliiansen. Det är ej vidare Englands buadsförvandt; det är i förbund med de absoluta monarkernå, emedan oinskränkt välde kan ej vinnas genom förbund med England och genom engelska grundsatser, ej heller genom förbund med Spanien, styrdt efter liberala 1nstitutioner. Då alliansens uppfyllande skulle leda till stadgandet af dyhka, hvarföre skulle man då vilja uppfylla den? Den bittra brefvexlivg, som i närvarande stund äger rum meilan Downingstreet och Tuilerierna skall icke ändra franska politiken, utan blott öka grunderna för missnöjet med England och dess styrelse, och föranleda ett allt större närmande till heliga alliansen. Förf. gör till slut vågra reflexioner öfver det ändiligen inträffade afslöjandet af Frankrikes politik och sympatier. Han snmärker, att Enz3land numera är enda föremålet för despotismens; hat och stämplingar, och att den dag snart är nne, då dess förposter skola etableras der. Dessa fakta visa, att Konungen i Frankrike ned lika mycken energi som finhet fullföljer itt en gång fattade system, att å ena sidan arbea på fredens bibehållande och å den andra! öka befästa sin dynasti genom motarbetande : ff demokratiens utveckling! Att detta system hitills haft en lycklig framging i sjelfva Frankrike, ar erfarevheten visat; huruvida det sednare! indamålet vinnes i längden, blir eu anvan fråga; — tidens stora problem, för hvars lösande de stoa krafterna, de maitegandes och folkens, ännu! lijemt stå väpnade mot, hvarandra.