alla Juli-insitiuttonerna på spel; att genom upp lösningen skulle man förlora euda medlet at verka på de spanska radikalerna; att desse skul de. utropa konstitutioner, och att de franska re puklikanerne oförtöfvadt skulle följa exemplet Vore det ej bättre att hålla de ifrågavarand trupperna halffårdiga? Man har då gjort någo för att tillfredsställa England och förblfva i god förstånd dermed. Spaniorerne, som vänta hjel pen, skola icke göra sig misshagliga; och Ryss land skall icke hafva något skäl till förebråel ser, då Frankrike framlägger sin politik. — Ryssland vill icke höra på några förklaringar Blef svaret, och truppen måste upplösas Detta ville Thiers icke gå in på; han afskedades, och en ny minisiere bildades, som verk. ställde bjelptruppens upplösning. Enda skilnaden mellan de båda administrationerna är at dea ena ville hafva korpsen qvar, för att görs Tngeniäg, den andra) ville icke alls hafva den. — Fyra dagar, sedan konstitutionen var utropad i provinsetna och i Madrid, hade Regentinnan besvurit den, såsom Ferdinand gjorde år 1820. FHröritz Se: hade flytt; fanske ambassadören Täde dött af fruktan att blifva hängd (?) och er follkoxlig revolution var verkställd. Det enda stöd, D:otnivgen nu har af franska regeringen, består i et ifrigt bemödande att få konstitutiogm ändrad och inskränkt till jemnförlighet med Fånska kartan. — Detta är ändamålet med den mye anibassådören, Latour Maubourgs, sändning till Madrid. I afseende på Frankrikes förhållanden till Englabd berättar förf. några rätt kuriösa anekdoter. Sålunda heter det, att Hertigens af Wellingtons afsked icke var behagligt för franska politiken, ehuru franska folket var förtjust deröfver. Tälleyrands sändning till London tadlades af de liberale. Nå, mina Herrar, sades det Vid Hofvet vid underrättelsen om Wellingtons afgång, hvad tyckes? Detta är Talleyrand debut; vill man ännu ogilla hans val? De främmande ministrarpe åter resonerade till sin tillfedsställelse så här: Ombytet skall till slåt befisnas vara fördelaktigt. Lord Grey är 10ke så ifrig reformvän, som man tror; hans ålder, hens vinor, hans relationer, allt garanterar hans moderation; han är en inbarkad:. aristokrat, och man kan vara trygg, att han, aldrig skall gå in på någon ting, som skadar. Enlands aristokrati; han är bland alla den piött pessände för dessa tider. Wellington är: hög, styf och obiöjlig; hin skulle hafva satt ig) effot hysfje tillökning af folkets magt och derigehom föränledt det att försöka sim styrka och vågå en öppen strid, hvers utgång skulle varit gyåtatde för massan och tillvägabringa aristokiattens , kanske monarkiens fall i England. : Genom, små, men i tid gjorda konesssioner skall Giey lugna allmänga tänkesättet, tillfredsställa medelklassen och göra den till aristokralens naturlige bundsförvandt mot hvarje demokratiens iokräktning. E Mar försonade sig med Greyss admini;tfätion; och denre fetersdes en tid mycket,! i ynberhet så länge som eudast fruktan för) Eägland hindrade kontinentalmagterna att förklåra Frankrike lig; men då det visade Sig, I att Grey; 1 stället för att styra muvementet, ;värtom börtfördes deraf, utan någon ulsigt att . könna styra det, att parlamentsreformen föranedde anspråk på nya reformer, att koncsssiovår följde på konssessioner, då blef det hetänkigt; denna poliik afsiack mot Frankrikes egen! och var ett vådligt exempel för franska folket, om sjeli nyss hade lärt känna sina krafier i ( a fevoluiion. Genom ogillandet af denna poI itik vann Frankrike i aktniug hos de absoluo a monarkerna, som, nu räddare för de engel-!a ka demokraterna än för de franska liberala, o udde förähdrat ton och emellsnåt till och msd vi-!J ade några väcskopliga tänkesätt. It Frankrikes dipl!omaliska förbindelser med :g inbland förändrades nu. Tal eyrand var organ d ör alla de föreställningar, som kominentalmag -!ri efre kunde göra angående ärendernas gång ie Ingland, i ändamål att tillkännagifva Frankri-!b 26, så väl som dess bundsförvandters, oro öfor et radikslsmens förfärliga framsteg och reg vi eringens svaghet. Men, om svarea han fick, ka j Varit de, hen väntat, eller om något nytt ljus! go: ppsrck för hans själ, nog af, helt oförmodadt!V ref den gamle dipiomaten till sin her e, atlst nya tider hade inträdt, att nya omsiändighe-! de r, nya intressea höllo på satt leda tll en ny nä kernas ordving i England och fordrade j;he än, friare från gamla vanor och från grundlig tcer. söm i vidare atnda töll.asmeaa — rr ola