SUCIHNUCIAT ICKC ORUST ttllvaltaerv al VYIMVAvHR Tor utan väljas af munieipaliteterne, föll med 5 röster emot 605. Lord Russell tillkännagaf i sarema session, att billen rörande kyrkoskatten icke komme att erhålla sista handlägguingen i Underhuset förrän efter Påskferierne, och att den Canadensiska frågan äfvenledes komme att hvila tilldess. En debatt föreföll d. 21 i Underhuset öfver ett förslag af Hr Robinson, att den spannemål, som ligger på nederlag, måtte kunna få förmaJas till mjöl i England och exporteras. I fall ena köpman nu vill. foretaga en sådan operation, måste han låta föra spanamålen till Hamburg eller Danzig. Ministern för handelsdepartementet, Hr Powlett Thompson, satte sig emot motionen, af det skäl, att han påstod sig ej kunma hitta på någon tillfyllestgöramde kontroll mot underslef, i fall en sådan förmalning tilläts. En komitE blef dock nedsats, för att inkomma med! betänkande i ämnet. l Under den debatt, som föreföll i Underhuset: rörande Hr Roebucks förut omnämnda begäran: aut åtskilliga dokumenter, som hade afseende på! Rysslands blockad af Cirkassiska kusten, måtte ) föreläggas Huset, hade. Lord Palmerston det; mörkliga yttrandet, att Ryssland i traktaten, som slöts i Londen 1827, rörande Greklands paci-; fikation uttryckligen förbundit sig att icke ut-; vidga sitt gebit, men att detta löfte icke blifvit till alla delar hållet. Detta vore ett ämne, som toge Engelska regeringens uppmärksamhet serdeles i anspråk. Geovom Fransyska blad hade det rykte kommit till London, att Konuag Ludvig Filips söner ämnade göra en resa till England. The Constitutional inaehåller i aniedning deraf följande reflexioner: Fransyska tidningarne omtala en projekterad resa af Fransmännens Konungs söner — det säges att Hertigarne af Orleans och Nemou:rs ämna hedra detta land med ett besök, och att de små priusarne, deras bröder, tänka att göra sammaluuda. Vår nådige monark har inbjudit detta utmärkta sällskap af Kongl. Hoögheter att fara omkring i de serskilda städerna i riket, för ätt anställa sina betrsktelser öfver skillnaden emellan lagarne och inmstitutionerne hos oss och hos dem. I Dessa illustra ynglingar skola utan tvilvel gifva! ett patriotiskt företräde åt institutionerne i deras eget land, ty de äro de enda personer, som. draga nytta deraf. Hertigen af Nemours t. ex. bör vara en varm beundrare af rättvisan i Frankrike, emedan hon kommer att iabringa honom , 20,000 L. om året. . Hertigen och hans bröder kunna dock inhemta åtskilligt tänkvärdt, om de gifva akt på sederna och brukea i den-: pa hufvudstad och på derna ö. De skola t.) ex. finna, att Konucgena af England, fastän han! icke har hälften så stor makt som hans Herr; Broder, i Frankrike, åtminstone kan åka på ga-. torna tan att det skjuies på homom, och kan lägga sig till hvila utan att behåfva frukta förräderi eller mord. Det gifves fullt utlika många partier i det ena landet, som i det andra, j och åundå finnes det icke något parti, som hatar eller fruktar Konungen af England — inga hemliga samfund smida komplotter emot hans regering och hans lif. Det finnes två gånger! så mycken allmän och enskild frihet i vårt land, som i Frankrike, och ändeck fruktar icke regeringen något missnöje eller någon revolution: Det behöfs aldrig att skjuta med kanoner på någon Engelsk stad, på det vidtberömda sättet som det gick till i Lyon, eller att mörda folk på bufvudstadens gator, såsom det skedde på gatan Transnoesain i Paris. Deras Kongl. Högheter kunna bivista ett folkmöte af 5000 personer, ulan att der se någon emda soldat, icke ens någon polisbetjent, med undantag af dem, som måhända infimna sig på stället för att freda försasclingen från ficktjufvar. Och när prinsarne skrifva hem till. sia Pappa, kunna de berätta honom, att det finnes tio gånger så många va!män i England som i Frankrike; att om i några år kommer der sannolikt att finnas ännu 7 tio gånger så mång2, och attregeringen det oaktedt kan äga bestånd, och Konungens hufvud sitta qvar på hans kungliga hals. De kuoma tillägga, att det icke befannits nödvändigt att söka omforma eller influera på juryn, och att) raitvisen ändock har sin: gilla gång; att vi icke. beböfva hälfen så stor arm, som den ET j l z j 1 ( ska, för att styra ett område och en folkmängd, som vida öfverstiger Frankrikes, och är spridd!s ötver alla delar af klotet, och att vi icke hafva skil att misstro den arm vi hålla. Vi-hafva inge Vendomeska upplopp, inga vansinniga Strashurgska komplowuer. Deras Kongl. Högre