osanningar, grundade på ett lösligt rykte genom
illasinnade menniskor, och utan vidare skäl lyc-
kades honom, att dess höga förman, Kongl. Maj:s
befallningshafvande, genast, utan mitt hörande,
anmodar herr provincial-läikaien, doktor Bergman
anställa undersökning å den dödas redan 8 dagar
begrafna kropp, allt med den brådska, att jag en-
dast dagen förut, innan den vhyggliga besigtnin-
gen den 13 Februari verkställdes, derom erhöll
kunskap, således urståndsatt en slik skandal kun-
na afböja.
I herr doktor Bergmans edsvurna attest, införd
i Fablutidningen N:o 8, anser han aftyning, van-
skötsel, sinnessjukdom och ålderdom vara bidra-
gande orsaker till öfverstinnans ded. De 3:ne
förstnämnde låta väl något obestämdt, men den
sistnämnde eller ålderdom så mycket troligare,
som den döda uppnått 70 års lefnad, en ålder
hvartill ej så många vanligen hinna.
Efter denna förrättade besigtning, låter herr
Kronofogden Bergsten i Fahlu Tidning N:o 7 d 46
Februari skyndsamt införa sin rapport, hvilken post-
dagen derpå, den 20, fanns inryckt i Stockholms Af-
tonblad N:o 42, således spridd omkring hela riket,
troligen i ändamål, att så fort som möjligt kränka
min existimation hos den läsande allmänheten.
Skulle en Kronobetjent, och hvarför icke med
samma rätt till och med Fjerdingsmannen? kunna till-
välla sig den myndighet, att emot en hvar medbor-
gare anställa inqvisitoriska förhör om dess väl kända
namn och ära, samt utan dess vetskap straxt inrap-
portera för en högre auktoritet hvad han efter ett all-
mänt rykte, utspridt af okända nedriga pasquillanter,
hört berättas; samt straxt och genast låta införa i all-
männa Dagblad sina rapporter om obevista klagomål
och smädande lögner: då vore väl ingen trygghet
längre inom privatlifrets fridlysta område; då vore
ock bruten den personliga säkerhet Konungen svurit
Undersåtare Sino.
Dylika läckerbitar slukas begärligt af den lägsta gra-
den ibland så Xallade menniskor, helst när de äro
rigtade emot högt uppsatte Embetsmän och emot ä-
delt tänkande klasser, hvilket nu ofta sker underj
skydd af den härliga Tryckfriheten.
Hvad angår min hustrus smnessjukdom; så yttrade
den sig snart efter en barnsäng, och har för en hen-
res maka lång period öfver 30 år fortfarit. Hennes
fixa id var den, att hela hennes omgifning ville hen-
ne och mig ondt, hvaruti, också som nu visar sig,
hon ej hade så alldeles orätt. Med den öfvertygel-
sen, som aldrig kunde bortresoneras, inneslöt hon sig
i en kammare, alltid väl igenläst, deltog aldrig ivan-
liga hushållsbestyr, och ville icke se slägt, sina gran-
nar, ej eller sin man och sin enda dotter, den hon;
ihärdigt inbillade sig vara död. De första 5—6 åren!
användes naturligtvis alla upptänkliga medel, att åter-
föra henne till sansning, men förgäfres, dels genom
brunsdrickningar och längre bort till en syster i Ro-
slagen anställda resor; dels ock igenom rådplägning
med skickliga Läkare, såsom framlidne Hr Presiden-
ten von Schultzenheim och i synnerhet med den på
sin tid allmänt högaktade Hr Medicinalrådet, Doktor.
Tingstadius, hvilka efter noga pröfning och misslyc-
kade föreskrifter slutligen förklarade rent ut hennes.
vansinnighet vare alldeles obotlig. Hvad lidande heti-
nes man under allt detta öfvergick, kan ej med or--
den beskrifvas.
I anledning af-ett igenom anonyma onda menniskor
utspridt rykte, som skulle hon under den långa ti-
den blifvit missvårdad; så vederlägges sådant bäst der-
igenom, att hou alltid emottagit och åtnjutit födan,
aldrg klagat öfver kroppsligt lidande, utan haft en
förundransvärd yttre helsa intill sena ålderdomen, då
hennes naturkrafter inom få dagar blefvo utnötte.
Hr Kronofogden Bergsten berättar, att hon efter
döden blifvit gnagen af skeppsråttor, och gör derom:
en helt noga beskrifning, fastän Hr Dektor Bergman.
i sin attest sådant icke förmäler. Slikt kan likväl,
äfvensom mycket annat oxdt, här i verlden hända,
men icke af någon mensklig makt förhindras, och det
lika så litet, som att likmatkar slutligen skola upp-
fräta Hr Bergsten sjelf och oss alla.
I oftanämnde rapport heter det, att icke förr
än Nyårsdagen i rummet blifvit eldadt, och sedan
på 8 dagar icke; det är osanning och jag kunde väl
ej mer, än befalla eldningen, som borde besörjas af
ett tjenstehjon; men sanning är det, att när ett så-
dant ej möjligen kunde eller ville ständigt vara
till hands, så neddrog hon eldbränderna i glödpan-
nan, till största äfventyr af eldsvåda i hela gården.
Att hon legat på 6 utslitne stolar, fastän i kam-
maren funnos både säng och en soffa, det var hen-
nes egen mjeltsjuka idee, och kunde alltså icke för-
hindras. Sanning är äfvem det, att jag under många
framflutne år icke utan stor möda fick inträda i det
väl igenlästa rummet, förrän jag måste låta göra en
särskild nyckel, att såmedelst kunna inkomma.
När man i den bästa välmening ingår uti äkta stån-
det, så lofvar man älska hvarannan i nöd och lust,
men icke att öfver 30 år blifra sjukvaktare.
Hvad slutligen Hr Kronofogden Bergsten uti dess
af tjenstepligt inlemnade rapport omförmäler, nemli-
sen, att jag åt bättre mat än min aflidna hustru,
och att jag äger en enskild icke okänd förmö-
senhet; så — ehuru begge dessa uppgifter ej synas
tillhöra ifrågavarande mål — vill jag dock lemna ho-
nom det svar, att jag Öfver min matordning icke hål-
er så noga journal, och att den egna icke okän-
la förmögenheten åtminstone för mig sjelf är
okänd.
Jag anhåller få aflemna denna vederläggring till
Urtima Rättens Protokoll, för att sedan låta den
ryckas i allmänna papper, till vindicerande af min
neder och ett i alla tider välfrejdadt namn.
Jag erinrar mig för flere år sedan hafra läst i nå-
sot Dagblad följande kärnfulla tanka:
Vet! styrkans rätt är grundad vorden
I Vargens logica och klor;
Och om du ej min lärdom tror,
Så se dig om kring hela jorden.
Ramsnäsholm den 14 Mars 4837.
A. Hertzenhjelm.,