hafvandes skrifvelse med anmodan, att denna under-
sökning företaga, verkställdes densamma i nedanskrif-
ne tillkallade personers närvaro, hvarvid omständighe-
terna vid Ötverstinnans behandling och död af Kro-
no-befallningsmanren J. Bergstens rapport upplystes
som följer.
Öfverstinnan Hertzenhjelm, som dog 70 år gam-
mal, hade i lifstiden visat en lindrigare grad af sin-
nessvaghet, som deck aldrig öfvergått till elakhet.
Hon hade under de sista 32 åren af sin lefnad varit
af sin man innesluten i ett rum, i hög grad osnyggt
och så illa omsedt, att hon ej varit skyddad för
kölden, och hade under sistförflutne stränga vin-
ter ej fått eld i kakelugnen förrän nyårsdagen, och
sedan ej förr, än under den sjukdom som slutade
hennes lefnad.
Derjemte hade hon hållits afstängd från alla andra
menmniskor än dem, som lemnat henne en högst otill-
räcklig betjening, njutit en knapp och usel föda, samt
till säng några stolar, vedträd, en kudde och en ut-
sliten kappa. Hon hade ej njutit någon läkarevård,
ej ens under sin sista sjukdom, ej heller någon tjen-
ligare föda; hade den 10 sistl. Jan, på aftonen ännu
befunnits vid lit, men följande morgon död och se-
dan illa skadad af råttor, utan att upplyst blifvit, om
någon varit inne hos henne om natten. Trenne da-
gar efter hennes död affördes liket till Thorsångs
kyrka, der det begrofs, och åter upptogs den 11
Februari för undersökningen.
Yttre besigtningen visade en kropp, omsvept;
af trasor och mycket afmagrad, ögonen djupt insjunk-:
Ma, venstra sidan af ansigtet uppätet af råttor, som
äfven illa tilltygat händer och tår, armar och ben; brö ;
stet hoptryckt och magen mycket insjunken samt grön. :
I öfrigt syntes ingen yttre åkomma. : j
Inre besigtningen visade en ovanligt tjock huf- !
vudskål, med djupa intryck efter hårda hjernhinnans -:
pulsådrar. Hjernans hinnor rödblå och slappa, inne-:
slöto ett extravasat af blodvatten, och syntes hjernan ;
i ytan likasom lindrigt inflammerad. I bröstet vero;
lungorna af mycket ljus:blå-grå färg, slappa och blod-
tomma med undantag af bakre fliken på den högra,
som syntes mörkröd. J hjertsäcken fanns intet vat-
tem, och hjertats båda kamrar voro tomma. I buken;
befunnos lefrern och mjälten små, slappa och blod-!
tomma, tarmarne och magen höllo endast något flu-!
idum och småtarmarne något röda.
Betyg.
Med anledning af de vjd besigtningen och öppnin-
gen af Fru öfverstinnan Hertzenhjelms döda kropp,
sig företeende omständigheter, anser jag aftyning vara
ea hufvudsaklig orsak till hennes död i anseende till
den utmärgling, hvarom kroppen bar spår och hvil-
ken synes härflutit, så väl af vanskötsel, som af äl-
derdom och sinnessjukdom. Detta intygas, så sant
mig Gud hjelpe till lif och själ. Fahlun d. 14 Fe-
bruari 1837. J. M. Bergman.
Vid liköppningen närvarande: Joh. Sundrvallson, j
Länsman. Fjerdingsman Göran Jaeobsson I Tronsjöv I
I anledning häraf hade Domhafvanden, till
förrättande af ransakning i ofvannamnde mål,
utsatt cetta Urtima ting, samt låtit derti!l kalla,
ej allenast Hr Öfversten och Riddaren af Kongl.
Svärdsorden, Välberne Adrian Hertzenbjelm,
utan ock Hr Kronofogden Bergsten, med före-
skri.t för den sistnämnde, att foga anstalt om;
de personers instämmande, hvilka han åstunda-
de,. att få till upplysning i målet hörde.
Sedan Urtima Tings-rättens ledamöter nu sam-
manmträdt och ting med tingsfrid utlyst blifvit,
inställde sig Hr Kronofogden Bergstgn, samt Hr
Öfverstea och Riddarex Hertzenhjelm; hvarvid:
till en början upplästes, ej allenast Hr Krono-
fogdens ofvauberörde rapport och Läkarens bhe-:
sigtnings-protokoll, utan ock ett ar Hr Krone-
fogden Bergsten nu framlemnadt prestbetyg, så
lydande: I
Hr Öfversten och Riddaren Välborne Å. Heri-
zenhjelm är född 1754, 17 Nov., gift 1803. Har
uoder min tjenstetid hvarken bevistat Gudstjersten
eller begått H. H. Nattvard. Herr öfverstens
kristendomskunskap är öfver mitt omdöme. Wika
den 14 Mars 1837. J. C. Köppen, P. L.
Hr Öfversten och Riddaren Hertzenhjelm in-
gaf härefter ett skriftligt azföramde till protokol-
let af denna erdalydelse:
Till Protokollet hållet vid Urtima tinget å
Strands gästgifvaregård den 14 Mars 1837.
Den 3: sisl. Januari, vid tillfälle af någon
tjenstförrättning å Strands gästgifvaregärd i Wi-
ka socken, hade herr kronofoseden J. Bergsten
utan min vetskap till sig kallat flere personer, och
med dem anställt ett inquisitoriskt förhör öfver
min den 11: i samma månad vid 70 års ålder aflid-
aa bustrus, fru Catharina Ulrika Hjorts af Ornäs
dödsorsak.
Ett förberedande rykte hade förut af onskeful-
la, rättare sagdt afundsfulla, nedriga pasquillanter
blifvit utspridt, att hon skulle ljutit döden af
vanskötsel, hvilket jag då skulle hafva förorsakat.
När bemälde herr kronofogde af dessa personer
insamlat hvad: de härom hade sig bekant, men ej
erhållit vidare upplysning, än att äfven de hörti:
omtalas det kringlöpande ryktet; så ankom han
samwa dag likaledes till mig, som då första gån-.
gen i min lefvad såg honom, samt med anständig,
men förrädisk höflighet framställde vissa frågor.
Som jag ej anade något försåt härunder, fick han
till och med inträda i den aflidnas kammare, hvar-
ifrån säng- och andra kläder vore utburne att
vädras; men för öfrigt allt lemnadt i den vid ocht
efter ett dödsfall vanliga oordning.
På min tillfrågan, om anledningen till sitt be-
sök, förebar han först sin önskan, att få veder-
lägga det utspridda ryktet; men på en ytterliga-1
va frå02n HUnnoeaf han 5 ano medhafvande wittnends 4
FN TATA