förutgångne natten varit mycket orolig vid den tan-
ka, att Frun kunnat frysa ihjel, Fru Hertzenhjeln
svar: at: ja, kylan är bra svår; Gud bevare hvarje
menniska från att frysa ihjelb: ty det en svå
död; att vittnet vid beskök i Fru fertzeuhjelms run
efter hennes död förmärkt fönstret vara så otätt, at
dagen efter kanterne framlyste samt slutligen, at
Fru Hertzenhjelm ganska ofta klagat, det hon be-
svärades af råttor, som genast åto upp den mat, hor
kunde vilja gömma.
Maja Stina Hysing: att hon för fem år sedar
varit i Hr Öfversten Hertzenhjelms tjenst en månad
och vid jultiden bortflyttat: att Fru Hertzenhjelm,
som flere gånger lemnat vittnet inträde i hennes rum.
stundom klagat att hon frös, då vittnet förskaflat
henne någre stickor till eldning, ehuru Hr Öfverster
hade strängt förbjudit sitt folk, både att elda Fruns
rum och att till henne inbära ved: att Fru Hertzen-
hjelm icke fått annan, eller bätte mat, än tjenste-
folket, och deribland bröd, som varit mycket hårdt:
att vittnet en gång, då Fru Hertzenhjelm klagat det
hor mådde illla af Potates och kålrötter, samt Ön-
skade sig till ombyte klimpar och pannkakor, der-
om underrättat Herr Ofversten, som svarat, att en
galen menniska icke hade några känslor, utan
skulle äta hvad hon finge; äfvensom Herr Of
versten bannat vittnet för det hon skulle hafva gifvit
Frun för mycket mat: samt slutligen, att en dag, då
Öfrersten utkommit i förstugan och af der samlad rök
funnit, att eldning i Fruns rum blifvit verkställd, Hr
Öfrersten alfvarsamt bannat viltnet för det hon dit-
burit ved, hvilket Hr Öfverstens förfarande förmod-
ligen uppretat Frun, emedan hon, instängd i sin kam-
mare, stampat i golfvet och ropat: en rackare har du
varit, Hertzenhjelm, och en rackare blir du.n
Tillfrågad på Hr Kronofogden Bergstens begäran,
om icke för Hr Öfverstens eget behof bättre bröd
blifvit anskaffadt, svarade vittnet, att till julen för Hr
Olversten bakats kringlor, skorpor och mandeltårta.
Hr Ofversten, som hela tiden förblef sittande, vi-
sade allt ifrån undersökningens början en själsstyrka,
rid hans höga ålder nog ovanlig, för att ej kallas för-
härdelse, och åtskillige åskådare trodde sig till och
ned hos Hr Öfrersten upptäcka hånlöje vid tillfällen
1å vittnesmålen voro honom mest kränkande. — Huf-
vudinnehållet af slutpåståendet hafva vi förut nämnt.