förutgångne natten varit mycket orolig vid den tanka, att Frun kunnat frysa ihjel, Fru Hertzenhjeln svar: at: ja, kylan är bra svår; Gud bevare hvarje menniska från att frysa ihjelb: ty det en svå död; att vittnet vid beskök i Fru fertzeuhjelms run efter hennes död förmärkt fönstret vara så otätt, at dagen efter kanterne framlyste samt slutligen, at Fru Hertzenhjelm ganska ofta klagat, det hon besvärades af råttor, som genast åto upp den mat, hor kunde vilja gömma. Maja Stina Hysing: att hon för fem år sedar varit i Hr Öfversten Hertzenhjelms tjenst en månad och vid jultiden bortflyttat: att Fru Hertzenhjelm, som flere gånger lemnat vittnet inträde i hennes rum. stundom klagat att hon frös, då vittnet förskaflat henne någre stickor till eldning, ehuru Hr Öfverster hade strängt förbjudit sitt folk, både att elda Fruns rum och att till henne inbära ved: att Fru Hertzenhjelm icke fått annan, eller bätte mat, än tjenstefolket, och deribland bröd, som varit mycket hårdt: att vittnet en gång, då Fru Hertzenhjelm klagat det hor mådde illla af Potates och kålrötter, samt Önskade sig till ombyte klimpar och pannkakor, derom underrättat Herr Ofversten, som svarat, att en galen menniska icke hade några känslor, utan skulle äta hvad hon finge; äfvensom Herr Of versten bannat vittnet för det hon skulle hafva gifvit Frun för mycket mat: samt slutligen, att en dag, då Öfrersten utkommit i förstugan och af der samlad rök funnit, att eldning i Fruns rum blifvit verkställd, Hr Öfrersten alfvarsamt bannat viltnet för det hon ditburit ved, hvilket Hr Öfverstens förfarande förmodligen uppretat Frun, emedan hon, instängd i sin kammare, stampat i golfvet och ropat: en rackare har du varit, Hertzenhjelm, och en rackare blir du.n Tillfrågad på Hr Kronofogden Bergstens begäran, om icke för Hr Öfverstens eget behof bättre bröd blifvit anskaffadt, svarade vittnet, att till julen för Hr Olversten bakats kringlor, skorpor och mandeltårta. Hr Ofversten, som hela tiden förblef sittande, visade allt ifrån undersökningens början en själsstyrka, rid hans höga ålder nog ovanlig, för att ej kallas förhärdelse, och åtskillige åskådare trodde sig till och ned hos Hr Öfrersten upptäcka hånlöje vid tillfällen 1å vittnesmålen voro honom mest kränkande. — Hufvudinnehållet af slutpåståendet hafva vi förut nämnt.