RV HERTZENHJELMSKA MÅLET. Intilidess vi erhålla fullständiga protokollet ofver den angående OÖfverstinnan Hertzenhjelms bebsudling pågående ransakning, anse vi oss böra meddela nedanstående utdrag derur, hemtadi ur Stora Kopparbergs tidning, hvilket fullkomhgt bekräftar sanningen af stämningens inneh:-li, och öfverlemnar den omensklige åt det valiörtjenta allmänna förakt och afsky, mot hvilket ingen af domstol ålagd bestraffning kan uppgå. Denna iadignation lärer, vid ransaknivgstillfället, hos folket i orten, som redan från län; re tid tillbaka hade någon kunskap om Fru Her:zenhje!ms behandling, varit så stark, om vi få tro hvad ett enskildt bref berättar, att den anklagade skall, af fruktan derför, nödgats vidtala 10 eller 12 bönder, att skydda honom mot befarsd misshandlinvg, som dock ej inträffat. Eu mängd reflexioxer framställa sig i detta mål öfver det gåtlika deri, att en sådan behandling kunnat i så lång tid fortsättas, utam att någon af Fru Hertzenhjelms närmare anhöriga, t. cx. hennes dotter eller måg, mäktat rädda och försätta henne i en bättre beläigenhet; men de äre ännu för tidiga, innan undersökningen är fullständigare kand. Vi meddela pu imedlertid det efvaonämnda ur Fahlutidaingen. I parentbes bör nämnas, ait, enligt vid domstelen företedt b-tyg, hade Öfverste Hertzenhjelm under navarande pastors embetstid, det vill säga minst femton år, hvarken bivistat gudstjenst eller gått till nattvarden. I anledning af Herr Ofversteus uppgift, att Fru Hertzenhjelm njutit sund och tillräcklig föda, framlemnade Aktor icke allenast någre smärre stycken af ett mycket hårdt och tjockt bröd, bakadt af sammanmalet rågoch hafremjöl, hvilka stycken, efter hvad Aktor anmälte, funnits, vid det besök han den 31 sistlidne Januari vid Ramsnäsholm gjort, upphängde i en trasa på väggen i Fruns rum; utan ock ett af Hr Provincial-Läkaren Doktor J. M. Bergman den 41 innevarande månad utgifvet betyg, af innehåll, att Fru Hertzenhjelm med den af ålderdom förstörda tandbygnnad, som hennes döda kropp utvisade, icke kunnat bita eller tugga det hårda och tjocka bröd, som Hr Kronofogden Bergsten för Doktorn uppvisat. Sadan Hr Öfversten, angående sin Frus behandling, eller rättare misshandling, afgifvit åtskilliga hvarannan stundom motsägande förklaringar börjades vittnesförhöret; och bland 23 vittnen, hvilkas berättelser mer och mindre graverade Hr Öfversten, åberopas här endast två. Anna Persdotter: att hon flere af de sednare åren, stundom hvarannan vecka och stundom en gång i månaden, varit kallad till Ramsnäsholm, att för Hr Otlversten Hertzenhjelms eget behof förrätta brödbakning och matlagning: att Anna Persdotter, de dagar hon af sådan anledning uppehållit sig vid Ramsnäsholm, vanliger. burit till Fru Hertzenhjelm hennes föda, bestående af samma mat, som tjenstefolket erhållit, och deribland sådant hårdt bröd, hvaraf stycken nu blifvit för Rätten uppviste: att Fru Hertzenhjelm alltid, då vittnet bultat på hennes dörr, öppnat den och med vittnet hållit längre och kortare samtal, stundom redigt och stundom oredigt; men vägrat vittnet inträde i rummet, under yttrande, att Gårdsrå kunde komma in: att Fru Hertzenhjelm en gäng bedt vittnet förskaffa henne eld, för att anställa rökning, emedan i luften vore något farligt: att då vittnet vid ett tillfälle frågat, huru Fru Hertzenhjelm mådde, hon lemnat det svar, att hon hade både kroppsoch själsplågor: alt när vittnet någon gång, af eget bevåg och utan Hr Öfverstens tillstånd, gifvit Frue välling och en liten mjuk brödbulle, hon deröfver betygat mycken fägnad: att vittnet sistlidne höst, efter förrältad kattekokning, bjudit Fru Hertzenhjelm en kopp kaffe och ett par bitar socker, hvilket sednare Fru Hertzenhjelm emottagit, men nekat att förtära kaffet, med yttrande, att det kunde skada henne, så litet det än vore: att Fru Hertzenhjelm de sednare åren ofta sommartiden gått ut på garden och ned till sjön: att vittnet i Fru Hertzenhjelms rum blifvit varse en tom säng och en soffa, utan madrass, men att Frun såsom lägerstad begagnat några hopskjutne stolar, med rätt usla kuddar: att kakelugnen i Fru Hertzenhjelms rum vid Trettondedagstiden 1836 gått sönder, hvarefter eldning der icke kunnat förrättas, förr än kakelugnen blef lagad, som skett påföljde vår, eller sommar: att vittnet sistlidne Julafton, då sträng köld infallit, frågat Fru Hertzenhjelm, om icke vittnet finge hos henne uppgöra eld, hvilket Frun vägrat, under förklarande, att det då blefve värre, men tillika yttrat att hon sjelf skulle elda, om hon erhölle tjenlig ved, såsom någre tallstickor: att Fru Hertzenhjelms beklädnad utgjorts af bara trasor, dermed hon föga varit skyd0 . oo ee 1 ETS a gp