hvilket jag ansåg blott vara en följd af en o tuktig manspersons förförelse, och :som jag trod de skulle förandras när hon kommit till ånge öfver sitt fall, skonade jag henne för sådsut be vis, som kanske skulle hafva lagt hinder fö hennes framtida utkomst. Det vitsord jag lem nade, grundade sig således på dea enskilda öf vertvgelse jag nu yttrat, och var enlig me mir böjelse att förbättra, men öicke att förfölj en felande nästa. I stöd af ofvan anförda förhållande och målets he la beskaffenhet, synnerligen då intet åsyna vitne kun nat. ja icke en gång med halft skäl bestyrka dei smidliga angifvelse, hvarmed jag blifvit antastad, vå gar jag förlita mig på Välloll. Häradsrättens ovält ittvisa dom till befrielse från allt ansvar i den och, då jag ingalunda är skuld till Anna Sti na Månsdotters iråkade hjelplösa belägenhet, efte dess fivttning ur min tjenst, och jag ej eller anstif tat denna obefogade rättegåmg, hoppas jag att rätt vist varda frikallad från all ersättningsskyldighet, si irande som vitnen, ör min del gör jag inga påståenden om ersättning af den obemedlade käranden för mig åbragt tidspillan och kostnad, men förbehåller mig öppen talan målet, i händelse jag behöfver något vidare anför: till mitt försvar. Östra Eneby den 29 Septembe; 1850. Johan Wetterdahl. (Brist på utrymme tvingar oss att uppskjuta slutet till följande nummer.)