hvilket jag ansåg blott vara en följd af en o
tuktig manspersons förförelse, och :som jag trod
de skulle förandras när hon kommit till ånge
öfver sitt fall, skonade jag henne för sådsut be
vis, som kanske skulle hafva lagt hinder fö
hennes framtida utkomst. Det vitsord jag lem
nade, grundade sig således på dea enskilda öf
vertvgelse jag nu yttrat, och var enlig me
mir böjelse att förbättra, men öicke att förfölj
en felande nästa.
I stöd af ofvan anförda förhållande och målets he
la beskaffenhet, synnerligen då intet åsyna vitne kun
nat. ja icke en gång med halft skäl bestyrka dei
smidliga angifvelse, hvarmed jag blifvit antastad, vå
gar jag förlita mig på Välloll. Häradsrättens ovält
ittvisa dom till befrielse från allt ansvar i den
och, då jag ingalunda är skuld till Anna Sti
na Månsdotters iråkade hjelplösa belägenhet, efte
dess fivttning ur min tjenst, och jag ej eller anstif
tat denna obefogade rättegåmg, hoppas jag att rätt
vist varda frikallad från all ersättningsskyldighet, si
irande som vitnen,
ör min del gör jag inga påståenden om ersättning
af den obemedlade käranden för mig åbragt tidspil-
lan och kostnad, men förbehåller mig öppen talan
målet, i händelse jag behöfver något vidare anför:
till mitt försvar. Östra Eneby den 29 Septembe;
1850. Johan Wetterdahl.
(Brist på utrymme tvingar oss att upp-
skjuta slutet till följande nummer.)