kor samnolikt skulle möta vida mindre hirder, än mårgen genast föreställer sig. Men de historiske sätta verkligen i kronan på sitt räsonnemang derigenom , att sedan de först frarmakastat farhågan för de obildades alltför stora inflytande såsom en isvärdning, så klaga de sjelfve å andra sidan och söka upskräma bondestårdet dermed, att allmogens inflytande sk ulle minskas, genom föreningen på samma rum med de öfriga representanterne, — oaktadt allmogen finge största and.len vid valen! Dessa båda motsatser finnas på det mest naiva sätt framkastade i Prosten Holms skrift, såsom argument emot samma sak. Det är utan tvifvel öfverflödigt att yttra något vidare till vederläggning af en sådam logik.