AITUTI) ind had vi a 1 ten härutinnan sökt gifva af den Norrländska r ilmogens karakter, afviker åtminstone så helt ch hållet från allt hvad man hittills trott vara örhållandet, då denna allmoge ansetts för en af te mest redbara, likasom för den mest upplysa i hela landet, . att den redsn blott af detta skäl förekommer något misstänkt. Men vi vilje gå Hr Prosten till mötes och onera, att allt hvad ham framdragit, vore sant ill punkt och pricka, och det är just deraf, som vi ville hemta det starkaste skälet för en allmän valrätt. I samma mån som ett ståndssplit mellan dessa klasser existerar, alstradt och närdt of det öfvermod, hvarmed den civiliserade eller endast såsom herreman klädde af ålder trott sig kunna behandla allmogen, och hvarpå vi ännu hafve en talande lemning i våra skjutsanstalier ; j samma mån måste äfven enda botemedlet der-! emet blifva, att dessa olika stånd närmare sam-l mangjutas, civilisationen sprider sig till massan och den skarpare gränsliniena dem emellan sålunda småningem försvinner. Vi veta gam-l ska väl, att just de, som äro emot representatiozs-reformen, icke frukta något mer än en sådan förändring, och skälet dertill är ickel så svårt att uppsöka, memligen att en hel hop: reformer sedan snart skulle gå fram af sig sjelfva ; men att till denna förändring ingenting skulle verksammare bidraga än allmänna val, synes för oss alldeles klart: Den lemning af misstroende! och afundsjuka, som ännu ägde rum, skulle, när denma känsla endast hvilade på en fördom, småningom och inmnam kort försvinna i samma mån, som allmogen funne, att äfven ståndspersoner med samma uppriktighet, men med den större förmåga upplysningen skänker, förde deras talan. Eller huru skulle man an nars kunna försklara den tillgifvenhet och förtroende allmogen i så många orter af riket, och man kam tryggt säga ö Mn ee ks er Mm fverallt der skäl dertill finnes, har för sina prester och dsmare, fastin desse höra till Ståndspersonsklassen? Sjelfve hafve vi känt mer än en possessionat, hvilken allmogen haft för vana att fråga till råds i alla vigtigare mål, som rört deras bästa, till hvilken de till och med brukat hänskjuta tvistigbeter sig emellan, och som haft ett nästan oinskränkt inflytande iblaed dem. All: detta bervissr tydligen, att de argumenter Hr Prosten velat hemta från erfarenheten, bevisa lika litet, som enligt hvad vi uti förra artikeln ådagalade, de skäl ham velat hemta från rättsgrundsatsen. )et andra skalet Herr Prosten söker met allmänna val, att de skola lemna tillfalle till större korruption, är redan i den föregående artikeln till det hufvud3sakliga vederlagdt. Det tredje skälet är af alla det grundligaste. Hr Prosten yttrar nemligen: Det tredje skälet emot allmänna vals införande i Sverge, likasom i Norge är, att erfarenheten visar, att allt det goda, alla de fördelar, som sägas derisenom skola vinnas, på långt när icke erhållas.? Hr Prostenhar här icke märkt, att han såsom skal användt, — Awad som skulle bevisas! I samming, våra histeriske författare äro skarpsinnige med besked! En enda verkligen plausibel invämdning emot de allmänna valen anse vi oss böra sjelfve i förbigående vidröra, nemligen den farhåga man i Norge haft för den obildade allmogers ötvervägande antal i Storthinget öfver de bildade klasserna. WVi dela väl ej mycket denna farhåga, emedan vi alltid sett Sterthinget, oaktadt denna öfverklagade inflytelse, med fullt ut lika mycken frikostighet, som våra Ständer, bevilja såväl understöd till upplysningens och edlingens befrämjande i slla riktningar, som löner åt embetsmännen. Vi tro således att den öfverhän2cte faran för det mesta ären skuggbild. Men då i alla fall det Svenska folket, om det kunde bestämma sitt representationssätt, icke vore bundet att till puskt och pricka efterfölja Norges, så vore ingenting lättare, än att förekomma råhetens fruktade öfvervigt genom ett enda förbehåll vi ville göra vid den oinskränkta valrätten, nemligen att efter någon viss tid ett visst kunskapsmått stadgades för att blifva representant, från hvilken föreskrift dock till en början borde undentagas de, som redan varit riksdagsman. Såvida kunskaper anses såsom ett nyttigt element både i det enskilda och offentliga lifvet, så skulle en slik föreskrift bidraga till ett allmännare begär att förvärfva dem, i samma mån som hedern att vara landets representant blefve mer eftersträfvad; och utan tvifvel inssr å andra sidan äfven allmogen, att till bedöms: 22 af de djupa frågor, som ingå i lagstiftnin---, fordras en insigt, som vsöfverstiger