presse, rent al Vilstyraa ac Jesaadie SURRM Seatte ersfiod provins — ja! M H., såsom eröfiad pre vins, och sega att en litexa åderiåtnisg och blo skule vara ratt nywutigt tll lugvets återstäliande! Detta är språket från kyrkess män, fridens ost försoningens apostlar! Allt deita är afiruktan för raditelwmsa, under det de å andra siden triumiera öfver, att Terychefen Sir Robert Pece biifvit vald till et slags hedersrekior för umiversitetet i Glasgow, och frambära detta såsom en seger 1 opimeaen. Af det föregående torde någon kanske draga den sluiskisen, att demekratiem redam sår for dörren 2 Kagland; alt en ny parlamwentsrefornm är att ovilkorligea motse, att slimän valrätiighet varder inferd, Örverkusets ärfda privilegium at utgsra en stetsmakt af. kaffss; att majeraterna el ler jöratfsdslorät:en 100m detta eller mästa är ar upphbats; aut biskopar, erkebiskopar och de ri kare doierade ky koherdarse skula reduceras ifrån ett oerbördt karholski öfrerfled till ex anstävdig men måntlg bergning; ett alla sinekurer genast komma att bortsirykas; att taxan på malt och tsxen på kunskaper? bada försvinna, echspanmålsaullen bricgas till en förnuftig medsättning, som gor brödet tillgäsgligt för dem fattige. At reformer står fer dörren, ja! det är saxnt. Men att den så snartslipper in: nej, ack nej, M. H.! sådamt var visst icke min meming. Så länge Engelske folkets vsmor och fördemar i begreppen äro äuvnu så sammanväfda med det aristokratiska elementet, så länge en Lerd är det raraste och forvärasta, som ea Engelsmwam vet omtalas, och tager forhanden i alla sällsksper, framför hvarje aunam utmärkelse, ech så läsge börd och rikedom, så mycket som förhålismdet änvu är, utgöra de mest ölvervagande företräden i hela denne pations ögen, så får man väl ännu vänta. Mem inom 8 till 10 år kan mycket ske, och tiden, som försatter belleberg,! ken älverm förävdra opinienerna. 8 ull 10 år, höga 15 fer deina stora förändring i Emglards sociala väsende och för så stera resultatsr, sew dessutem lärt kumna af någen tillfällig fercs des choses i de stora veridshendelserna påskyndas (julirevoluionem var ju egentligen det som framdret rafombiliem), betyda icke myc-, ket; ja, man kan will och med säga, av. detta ut-, ryrme är lagom och efordesligt till en lugn och fin alle skakninger befriad öfvergåvg i tär kesätten. Denwa spådom i alseende på tiden är i ella fell visserhgema djerf, och jag skulle också ej ha vågrt den, om msasu exdast skulle: döma ef er de här oftam omvämsda företeelserna : inom litteratwen och parlamentet. Mun vi bef l ve vyigen sett andra, sem betyda mer; det är rörel en 1 de djepa beljorna, som tyst uppbära skeppet, medan dst enyttiga skummet fraser på ylan. En sådan rö:else, hverom papperea i allmänhet med flit tegit föga notis, men hvilken: likväl måsge, som iznka intetlämgre framåt, an. I se för den vigtigasie och märkvardigaste tildra-, gelso på ling tid i det offemiliga, var ett möte! af personer, hörande till de arbetande klasserna, som härom degen, dem sista i förra må-!, naden, hölls i dem bekanta salem i Crown Anchor tavern. Flere sådama möten hafva vis1 serligen äfrem förut varit bållsa, men denna slil-, de sig väseadiligt ifråm dem, Vanligen har nem-!, ligen. vid dylika tillfällen en perlamentsledamot varit ordferande, ech andra parlamentsledamöter uteslutande utgjort talarse, men här ver det lb oe fasa! skola säkert mårega utropa — en Bekh tryckeri-konsiförvandt, en sättare, som förda, klubbar, och talarne utgjordes mästan alla ef, persoxer ur den ålussen, som arbeta med hän-jj, derna: en skomakare, en hattmakare, en tim-! mersan, en sadelinakare, och äsenu es tryckeri1 arbatsve. Der stora sslen, som rymmer tvåtui, sem perseser, var öfverfull, till och med packad !;, i flera timmar, och de närvarande, allt arbetare, Likväl vore det icke mog att säga, att det! gick follkomligt anständigt tillväga; nej! aldrig! 4 har mean sett fermerna noggrammare iakttsgpsa och man skulle smarare trott sig i en kyrka, än 1:y en politisk församling. Wingen sem sett hvilsa,; stormar ofta rasat i deta rum, hade skäl att 4 önska, det persener af den fermögnare klassen alltid uppförde sig så hyfsadt. Deua hindrar! y, icke att ett och annat bravorop ell:r cheerizg,!gp som det här kallas, lät höra sig, och då, för säkrar jag, märkte man, att det var eld och lif c i förszmlingen, hvilket eckså systes på den 7 oo terst spända uppmärksamketen och de många äpp-; Da munnar, som vändes åt talarne. På gallsriet sutto äfven hustrar och barn till Ledamöter-f, na; alla klädda i sina helgdags-drägter, — ty;r det var strängt tillsagdt att ingem, som ej Var Ja snyggt klädd, fick slippa in; echdenna del af nuaf