presse, rent al Vilstyraa ac Jesaadie SURRM Seatte
ersfiod provins — ja! M H., såsom eröfiad pre
vins, och sega att en litexa åderiåtnisg och blo
skule vara ratt nywutigt tll lugvets återstäliande!
Detta är språket från kyrkess män, fridens ost
försoningens apostlar! Allt deita är afiruktan för
raditelwmsa, under det de å andra siden tri-
umiera öfver, att Terychefen Sir Robert Pece
biifvit vald till et slags hedersrekior för umi-
versitetet i Glasgow, och frambära detta såsom
en seger 1 opimeaen.
Af det föregående torde någon kanske draga
den sluiskisen, att demekratiem redam sår for
dörren 2 Kagland; alt en ny parlamwentsrefornm
är att ovilkorligea motse, att slimän valrätiighet
varder inferd, Örverkusets ärfda privilegium at
utgsra en stetsmakt af. kaffss; att majeraterna el
ler jöratfsdslorät:en 100m detta eller mästa är ar
upphbats; aut biskopar, erkebiskopar och de ri
kare doierade ky koherdarse skula reduceras ifrån
ett oerbördt karholski öfrerfled till ex anstävdig
men måntlg bergning; ett alla sinekurer genast
komma att bortsirykas; att taxan på malt och
tsxen på kunskaper? bada försvinna, echspan-
målsaullen bricgas till en förnuftig medsättning,
som gor brödet tillgäsgligt för dem fattige. At
reformer står fer dörren, ja! det är saxnt. Men
att den så snartslipper in: nej, ack nej, M. H.!
sådamt var visst icke min meming. Så länge
Engelske folkets vsmor och fördemar i begreppen
äro äuvnu så sammanväfda med det aristokrati-
ska elementet, så länge en Lerd är det raraste
och forvärasta, som ea Engelsmwam vet omtalas,
och tager forhanden i alla sällsksper, framför
hvarje aunam utmärkelse, ech så läsge börd
och rikedom, så mycket som förhålismdet änvu
är, utgöra de mest ölvervagande företräden i
hela denne pations ögen, så får man väl än-
nu vänta. Mem inom 8 till 10 år kan
mycket ske, och tiden, som försatter belleberg,!
ken älverm förävdra opinienerna. 8 ull 10 år,
höga 15 fer deina stora förändring i Emg-
lards sociala väsende och för så stera resul-
tatsr, sew dessutem lärt kumna af någen tillfäl-
lig fercs des choses i de stora veridshendelser-
na påskyndas (julirevoluionem var ju egentligen
det som framdret rafombiliem), betyda icke myc-,
ket; ja, man kan will och med säga, av. detta ut-,
ryrme är lagom och efordesligt till en lugn
och fin alle skakninger befriad öfvergåvg i tär
kesätten. Denwa spådom i alseende på tiden
är i ella fell visserhgema djerf, och jag skulle
också ej ha vågrt den, om msasu exdast skulle:
döma ef er de här oftam omvämsda företeelserna :
inom litteratwen och parlamentet. Mun vi bef l
ve vyigen sett andra, sem betyda mer; det är
rörel en 1 de djepa beljorna, som tyst uppbära
skeppet, medan dst enyttiga skummet fraser på
ylan. En sådan rö:else, hverom papperea i
allmänhet med flit tegit föga notis, men hvilken:
likväl måsge, som iznka intetlämgre framåt, an.
I
se för den vigtigasie och märkvardigaste tildra-,
gelso på ling tid i det offemiliga, var ett möte!
af personer, hörande till de arbetande klas-
serna, som härom degen, dem sista i förra må-!,
naden, hölls i dem bekanta salem i Crown
Anchor tavern. Flere sådama möten hafva vis- 1
serligen äfrem förut varit bållsa, men denna slil-,
de sig väseadiligt ifråm dem, Vanligen har nem-!,
ligen. vid dylika tillfällen en perlamentsledamot
varit ordferande, ech andra parlamentsledamöter -
uteslutande utgjort talarse, men här ver det lb
oe fasa! skola säkert mårega utropa — en Bek- h
tryckeri-konsiförvandt, en sättare, som förda,
klubbar, och talarne utgjordes mästan alla ef,
persoxer ur den ålussen, som arbeta med hän-jj,
derna: en skomakare, en hattmakare, en tim-!
mersan, en sadelinakare, och äsenu es tryckeri- 1
arbatsve. Der stora sslen, som rymmer tvåtu- i,
sem perseser, var öfverfull, till och med packad !;,
i flera timmar, och de närvarande, allt arbetare,
Likväl vore det icke mog att säga, att det!
gick follkomligt anständigt tillväga; nej! aldrig! 4
har mean sett fermerna noggrammare iakttsgpsa och
man skulle smarare trott sig i en kyrka, än 1:y
en politisk församling. Wingen sem sett hvilsa,;
stormar ofta rasat i deta rum, hade skäl att 4
önska, det persener af den fermögnare klassen
alltid uppförde sig så hyfsadt. Deua hindrar! y,
icke att ett och annat bravorop ell:r cheerizg,!gp
som det här kallas, lät höra sig, och då, för
säkrar jag, märkte man, att det var eld och lif c
i förszmlingen, hvilket eckså systes på den 7 oo
terst spända uppmärksamketen och de många äpp-;
Da munnar, som vändes åt talarne. På gallsriet
sutto äfven hustrar och barn till Ledamöter-f,
na; alla klädda i sina helgdags-drägter, — ty;r
det var strängt tillsagdt att ingem, som ej Var Ja
snyggt klädd, fick slippa in; echdenna del af nu- af