a
ir jär det alltså på en gamska naturlig och fast vä;
af lsom banken upphunnit följande resultater: at
et I då under loppet af år 1833
vå Utlånings- Bankose- Utlöpande
summa. delstock. Kreditsedlar
Maximum var 666,365: 24. 276,055: 28.8. 553,931:
Så var år
a 1836 deremot
n) maximum 760,250: — 403,090: — 5. 752,042:
rr) Den för alla enskilde bankers rörelse äfven-
som för indpst.ien i allmänhet svåra omsländig-
het, ait skatterse, egexiligen indrifne på en en-
da termin om året, uppsupa måhända em fjer-
dedel af hela landets rörelsekspital, var väl en
rorsak att banken uader 1835 sig sim kassa
sstarkt medtagen ifrån börjam af Maj till slutet a!
Juni, men deremot år 1738, till följd af efter
vunnen erfaremhet trgne arramgsmenter och kre-
ditivfomdens lättrörlighet fylldes kassan i April
upp till 363.107 Rdr 26 sk. 6 rst. och har,
-märkvärgigt nog, aldrig sedam sjunkit under
t196,432 Rdr 28 sk. 11 rst. I örrigt och e-
, huru bamkosedelstocken altjemt hållits öfver dea
t jegentligen inbetalde andelen af grundfondeu, har
- neitovinsten likväl uneder förra årets slut upp-
I gått till backe 33,543 Rdr 1 sk. 7rst., i hvil
ken summa dock är inbegripen en reservfond
sedan förra åren.
Efter åtskilliga resonnementer öfver bankers
natur, och hvari yttras den åsigt, att Riksban-
kem ensam bör gå tillbaka, emedan den allt mer
bör skiljas från landsorternas näringar och för-
nämligast egma sig åt sedelmyntets upprätthål-
Jlande, föreslå Revisererme, att för rent Werm-
Jländska intressen, sådana som till exempel för-
) bättrade vägar, ett länge saknadt äadamålsenli-
gare Länshöxte i Carlstad, med mera, anslå
några runda summor, tillstyrka full decharge
för Direktionens ledamöter och vitsorda tjem-
stemännens skicklighet, nit, beredvillighet, oegen-
Bytta och redlighet. I inledningem till detta
förslag, och hvari talas om nödvändigheten, att
banken icke allt för mycket utvidgar sim sedel-
emission, förekommer följande uttryck: Skulle
likväl sådant arrondissement, hvartill vid sistlidet
års bolagsstämma tiden icke ansågs inne, — och
nu möjligtvis är förbi — icke kemma ifråga, så
måste, exligt Revisorernes öfvertygelse, antingen
en ökning af fomden ske, som stannar inom nu-
varande bolsgsmänm, eller ock af bolaget fixeras
för Kredit. emissionen en lämplig gräns. Betta
har gifvit anledning till någen skriftvexliog e-
mellan Direktienen och revisererne. Den förra
anser det som ett skriffel eller en lapsus ca-,
lami, hvilkem de tro böra rättas, emedan ge-
mem det följande, hvarest ordas om följder i fall -
sedelemissienen skulle fartgå att, utan uppmärk-
samhet på de opiniener, som nu blott susa ger
nom laftem, idkeligen stiga till högre vinst, svår- ):
ligen någon läsare kan föreställa sig annat, än!
att uti fö valtningen råder för närvarande en an-
da, som blifvit berusad af diskout-vinst. E-!c
mot es sådan tydning hafra både Hr Grefve I
Frölich och Brukspatron Dyra reserverat sig.
Den sednare säger dervid: hade icke en alliför
stor ömiålghet å ena sidan, som ien Revisioms- kb
berättelse synes icke vilja skåda annat än Skön-s
måleri, — hade icke å en annan sida en alit- !e
för stor otålishet att i förtid fatta beslut, mera),
utgjort dem ledande andan i denna bolagstäm- k
nas förhandlingar, än en lugn undersökning och d
pröfning af hvad sem berätteisen innehåller och c
akens vigt fordrade, så hade orden klander ö
och våda icke ens behöoft nämnas; men tilläg- si
ser sluiligen: Stwiderne här inom belsget äro Hi
cke på något sätt farliga. Ingem förlorar, men! oe
ipplysningen vinner, och en gåog skall Bolaget h:
ch de, som sträfva till inrättoingens fullkem- är
ande, lära känna sina verklige vänner från de
kenbara.
ee
- Pa
ss)