SAIVUTD 19: CM MNAjollttl dl 11 FOSIEr. DEN andra frågan rörde Canada. Det har redan motl: slutet af förlidet år blifvit i detta blad utförligt refereradt, hvarom tvisten emellan denna kole-: ni ech mederlandet hvälfver sig. Canadenserze (nemligen i Nedra Canada, ty i Öfra Canada har det änmu lyckats regeringen att tillbakahålla reformförslagen) begara nemligen, att det så kallade Legislative Council, svarande il! representatienen emot OÖfverhuset i England, ll! måtte tillsättas genom folkval, och icke, såsom t hittills, ateslatande af provinsens guvernör. Vi-js dare fordra de att förvaltningen af krenolände-l rierne i kolonien, hvilken hittills varit i ett en-Jc skildt bolags hander, måtte ställas under kon-s troll af representationen, hvilkem genem det hit1 tillsvarande förvaltmingssättet går miste om kon-q trollen öfver en betydande del af koloniens in-s komster. Ministeren har mu genom Lord Rusll sell för Underhuset framlagt sin plan till afbjel-t pande af Canadensernes besvär, men med hwilken man lätteligen kan förutse, att de ingalunda kemma att finna sig beiåtne. Lord Rus-l sell förklarade nemligen, att den närvarande ställ-!1 ningen i Nedra Canada icke gjorde det rådligt att förvandla legislativa rådet 1 en genom folkval tillsatt försarsling, men att en reform i exekutiva rådet (guvernöress konselj), skulle beviljas. Kågon föräxdring iförvaltringen afkrenoländerierne kunde ej medgifvas; Debatten började väl öfver detta ministerens förslag, men . hade ej hunnit till något resultat vid postens afgång. Sir William Molesworih, OConzrell och Roebuck talade med mycken styrka emot förslaget, hvilket åter försvarades af Skattkammar-! kanslern, Hr Robinson m. fl. De förre ställde ministrarne belt tydligt för ögonen, att det skulle gå med Canada på samma sätt, som fordom med de ruvarande Förenta Staterna, såvida styrelsen vägrade kolonien rättvisa. Det: skulle, trodde Hr Reebuck, icke dröja länge! förrän Canada grep till vapen och slöt sig till Nordamerikanska republiken, i fall de nu gjor-! da förslagen gingo igenom. Vi torde, under de-! battens fortsättning, få tillfälle återkemma till! detta ämne. i De andlige fäderne i Öfverhuset hafva redan! på förhand börjat låta illa öfver regeringens förslag om afsksffande af kyrkoskattez, ehuru denma fråga ärnu icke hunmt så långt, att den kan blitva föremål för diskussion hes Lorderne. Erkebiskopen af Canterbury utgöt sigi biitra förebråelser öfver ministeren, hvars afsigt med den föreslagna dispositionen af kyrkans jordegendomar ej kumds vara någem annan, än nedsättande af prelaternes inflytande o. s. v. Lord Melbourne tillrättavisade temligen allvarligt Hans. uppskramda Högvördighet. I !: Sir Charles Vaughan, som kommer att förestå ambassadörspasten i Konstantinepel: under Lord Ponsonbys permission, har öfver Calais och Paris begifvit sig på resan till Toulon, der eit Engelskt krigsskepp ligger fördigt att taga. henom ombord. I Äfven Universitetet i Aberdeen har fått sig en Tory Rector illustris i Lord Lyndhursts person. Engelska krigsskepp hafva fått befallming bleckera hamnarne i Nya Granada, i anseende til! en uppkommen tvist med devna republik, ianledning af Engelske konsuln Russell; arresterande, för det han på öppen gata med dolk anfallit en öfverste Paredes. Vi skola em annan gång meddela detsljerne af deona affär, hvilken synes läkda konsuln till foga heder. Ungern. De fyra unga statsförbrytsrne ha vu fått sin dom. De äldste af dem, Kavessy och Kapsanszky, äro fällde tl tioårigt fängelse, Tomasy j 1 halftannat års, men Frans Lovnssy, den yngste. frikärd, emedan dem arresttid han redan undergått, anses för ett tillräckligt straff. MDeras brott uppgifves bestå i: smädelser emot regeringsn och spridande af revolutionära grundsstser. Målet kommer nu till Septemviraldomstolen , (högsta isstansen) som förmodligen faststäler utslaget. Grekland. Då det Grekiska konucgaparet, på Engel ka Frega:ten Portland, nalkades kusten, for ett Ös! errikiskt Ånglartyg henne till mötes, em beid varpå befaan sig blaxd andra, Engelska särlebudet Sir Edmund Lyens. Ehuru helt enkelt dädd i ridkläder och med eit ridspö i handen, vegärde han likväl audiens hos Konusgen, och rhöll den äfverm. Stiraxt efter de första komolimenterne, frågade han Konungen om dessh fsigt verkligen vore, att förafskeda Grefve Ar-nansperg? och på H. Maj:ts jakarde svar, anos PJ, Kb cc fn . oe 2 1: rn eo 4 k I