SAIVUTD 19: CM MNAjollttl dl 11 FOSIEr. DEN an-
dra frågan rörde Canada. Det har redan motl:
slutet af förlidet år blifvit i detta blad utförligt
refereradt, hvarom tvisten emellan denna kole-:
ni ech mederlandet hvälfver sig. Canadenser-
ze (nemligen i Nedra Canada, ty i Öfra Cana-
da har det änmu lyckats regeringen att tillba-
kahålla reformförslagen) begara nemligen, att
det så kallade Legislative Council, svarande il!
representatienen emot OÖfverhuset i England, ll!
måtte tillsättas genom folkval, och icke, såsom t
hittills, ateslatande af provinsens guvernör. Vi-js
dare fordra de att förvaltningen af krenolände-l
rierne i kolonien, hvilken hittills varit i ett en-Jc
skildt bolags hander, måtte ställas under kon-s
troll af representationen, hvilkem genem det hit- 1
tillsvarande förvaltmingssättet går miste om kon-q
trollen öfver en betydande del af koloniens in-s
komster. Ministeren har mu genom Lord Rus- ll
sell för Underhuset framlagt sin plan till afbjel-t
pande af Canadensernes besvär, men med hwil-
ken man lätteligen kan förutse, att de ingalun-
da kemma att finna sig beiåtne. Lord Rus-l
sell förklarade nemligen, att den närvarande ställ-!1
ningen i Nedra Canada icke gjorde det rådligt
att förvandla legislativa rådet 1 en genom folk-
val tillsatt försarsling, men att en reform i exe-
kutiva rådet (guvernöress konselj), skulle be-
viljas. Kågon föräxdring iförvaltringen afkre-
noländerierne kunde ej medgifvas; Debatten
började väl öfver detta ministerens förslag, men .
hade ej hunnit till något resultat vid postens
afgång. Sir William Molesworih, OConzrell och
Roebuck talade med mycken styrka emot för-
slaget, hvilket åter försvarades af Skattkammar-!
kanslern, Hr Robinson m. fl. De förre ställde
ministrarne belt tydligt för ögonen, att det
skulle gå med Canada på samma sätt, som for-
dom med de ruvarande Förenta Staterna, så-
vida styrelsen vägrade kolonien rättvisa. Det:
skulle, trodde Hr Reebuck, icke dröja länge!
förrän Canada grep till vapen och slöt sig till
Nordamerikanska republiken, i fall de nu gjor-!
da förslagen gingo igenom. Vi torde, under de-!
battens fortsättning, få tillfälle återkemma till!
detta ämne. i
De andlige fäderne i Öfverhuset hafva redan!
på förhand börjat låta illa öfver regeringens för-
slag om afsksffande af kyrkoskattez, ehuru den-
ma fråga ärnu icke hunmt så långt, att den kan
blitva föremål för diskussion hes Lorderne. Er-
kebiskopen af Canterbury utgöt sigi biitra fö-
rebråelser öfver ministeren, hvars afsigt med
den föreslagna dispositionen af kyrkans jorde-
gendomar ej kumds vara någem annan, än ned-
sättande af prelaternes inflytande o. s. v. Lord
Melbourne tillrättavisade temligen allvarligt Hans.
uppskramda Högvördighet. I
!: Sir Charles Vaughan, som kommer att före-
stå ambassadörspasten i Konstantinepel: under
Lord Ponsonbys permission, har öfver Calais
och Paris begifvit sig på resan till Toulon, der
eit Engelskt krigsskepp ligger fördigt att taga.
henom ombord. I
Äfven Universitetet i Aberdeen har fått sig
en Tory Rector illustris i Lord Lyndhursts
person.
Engelska krigsskepp hafva fått befallming blec-
kera hamnarne i Nya Granada, i anseende til!
en uppkommen tvist med devna republik, ian-
ledning af Engelske konsuln Russell; arresteran-
de, för det han på öppen gata med dolk an-
fallit en öfverste Paredes. Vi skola em annan
gång meddela detsljerne af deona affär, hvilken
synes läkda konsuln till foga heder.
Ungern.
De fyra unga statsförbrytsrne ha vu fått sin
dom. De äldste af dem, Kavessy och Kapsans-
zky, äro fällde tl tioårigt fängelse, Tomasy -
j
1
halftannat års, men Frans Lovnssy, den yngste.
frikärd, emedan dem arresttid han redan under-
gått, anses för ett tillräckligt straff. MDeras brott
uppgifves bestå i: smädelser emot regeringsn
och spridande af revolutionära grundsstser. Må-
let kommer nu till Septemviraldomstolen , (hög-
sta isstansen) som förmodligen faststäler utslaget.
Grekland.
Då det Grekiska konucgaparet, på Engel ka
Frega:ten Portland, nalkades kusten, for ett Ös!
errikiskt Ånglartyg henne till mötes, em beid
varpå befaan sig blaxd andra, Engelska sär-
lebudet Sir Edmund Lyens. Ehuru helt enkelt
dädd i ridkläder och med eit ridspö i handen,
vegärde han likväl audiens hos Konusgen, och
rhöll den äfverm. Stiraxt efter de första kom-
olimenterne, frågade han Konungen om dessh
fsigt verkligen vore, att förafskeda Grefve Ar--
nansperg? och på H. Maj:ts jakarde svar, an-
os PJ, Kb cc fn . oe 2 1: rn eo - 4
k
I