Iden obestämda begränssingen utalstyrelsens en
- våldsmakt i dena ekonomiska lagstiftningen, sor
lå ema sidan gör de flssta beslut å ständerna
sida endast till önskningsmål, och å den andr
uoder namnet erdningsmskt kan arrondera si
jnästan huru mycket den behagar, utan att stän
derna i kontrollen deröfver kunna komma lång
re, än till nya underdånviga ömsknisgar, så lin
3e den hufrudsakliga dechar-gemakten ligger ho
KonstitutionsUiskottet. I alla fall innefattar de
lväl redan ex korruption, när den får plurali
(tetens röster, som vill åtaga sig riksdagsmanna
besväret för bästa köpet, och det ena slage
kan vara jemngodt med det andra.
Annu bättre är det, då Hr Prosten sisen
skäl ersot allmänna valen framkensmer med de
A:heniensiska demekratiens exempel. Hvarj
studemt vet mumera, att Greklands demekrati
i hvars kand den utöfvande, den lagstiftande och
domaremazktem i så många fall voro samman-
blamdade, alidelas icke kan jemföras med de
mederna konstitutionella samhällena, hvilkas
första vilkor är att noga skilja mellam dessa tren-
ne elementer. :
Sedan Hr Prosten sålunda sökt lära oss, alt!
en och samma sak kan vara både rationel och
oduglig (se ofvan), öfvergår han från denma all-
mänra diskurs till några mera speciella inkast
emot allmänna valens tillämplighet för Sverige,
hvilka vi förbehålle oss att få upptaga uti en
serskild artikel, för att denna gången hinna un-
dersöka, huru Hr Prostens eget representations-
förslag skulle gå i lås. Först föreslår Herr
Prosten, att icke anmat än capita skulle få sitta
på Riddarhuset, om antalet uppgick till 400,
men vore ej 400 hufvudmän närvarande , då
skulle närmaste ätteman inträda; Fullmäktige
skulle alls ej få fionas, utan i deras ställe kom-
me det ofvanomnämnda femte ståndet. Huru
litet Hr. Prosten gevomtänkt detta sitt projekt.
synes deraf, att ingenting är bestämdt huru det
skulle förhållas, ifall t. ex. hufvudmännens an-
tel ginge till 390. Hwilka ätteman skulle då
få inträde? Om 100 anmälde sig på samma gång,
skulle det bhfva biott 10 och lottas, eller skul-
le då Grefvarnas ättemäm komma först i ord-
ningen, så Friherrarnes, ech derefter de simp-
la? adelsmännens? Eller kanske ättemännens an-
tal då finge blifva ebegränsadt? Föga sanno-
likt är också att Riddarhuset skulle gå in på
den tillökning Hr. Prosten vill giiva detsamma
uti det femte ståndet. Uti den , hvari detta
femte stånd föreslås , fisnes ingenting utsatt om
värdet af den fasta egsndom man borde ega
för att blifva valman. Detta hafve vi just in-
genting emot, men nyss förut har Hr. Prosten
bland hufvudskälen emot allmänna val framdra-
git såsen en orättvisa, att den, som kar egen-
dom för flere millioners värde, ej skulle få rösta:
för mer än den fattigaste bonde, så snart han
har matrikulerad jord. Ailt detta visar blott,
ut Hr. Prosten icke är någon vän af theorier, !
medan dessa icke gerna tillåta att men på den
na sidan af en skrift sjelt föreslår , hvad man på
len andra nyss förkostat.
I försleget till sjelfva Riksdagens organisation
vgår Prosten Holm från den ferestallmisgem, att
let egentligen är mängden af små motioner af
ntet eller underordnadt värde, som uppehålla:
tiksdagen. Detta bevisar att Hr Prosten ej haft
Mfälle att närmare följa med Riksdagsgörorå- I
em. De som det gjort kunrma intyga, att det:s
cke är de många och små motionerna, utan ;s
e stera frågorsa, sem egentligen fördröja Riks-t
agen. Hundrade:als motioner äro visst öfver-r
ödiga och öka luntan af handlingarna, men!r
e affärdas vaxligen också ganska legert) och:dc
xempel ha ej saknats att 60 till 70 sådana i
ål blifvit afgjorda i ett plenum, De upptaga!v
ästak ingem tid i Utsketten, emedan de vanli-d
en expedieras på mellantiderna medan man vän-;g
r på de stora remisserma i brämvims-, tullbe-!a
luings-, näringsfnhets- och andra de vigtiga-s
ämnens. Att det är dessa, som utdraga ti-
en, det hafva de sednare Riksdagarne mogsanet
visat, då både brämvinsbrännings- ech tull-!R
svillnings-betämkanderna samt den öfngr be-!R
Unieges, Bankoärenderna m. m. icke blefvo! d
gjorda förr än mot Riksdagens slut. Härtilld
mms ock i synnerhet de kungliga proposi-
onerna, hvilka efta anländt ämmu 8, 9 och
) månader efter Riksdagerxs öppnande. Om
vigtiga kuranta omsorgerna tilläto Regerin- re
n, att under de sex år, som numera ferflyta li;
ellan hvarje Riksdag, bereda sig så, att denjne
en gång, eller inom motionstidens slut, kun-
aflemna alla sina förslager, så skulle sådant
an tvifeel mer än niget aneat bidraga till