Iden obestämda begränssingen utalstyrelsens en våldsmakt i dena ekonomiska lagstiftningen, sor lå ema sidan gör de flssta beslut å ständerna sida endast till önskningsmål, och å den andr uoder namnet erdningsmskt kan arrondera si jnästan huru mycket den behagar, utan att stän derna i kontrollen deröfver kunna komma lång re, än till nya underdånviga ömsknisgar, så lin 3e den hufrudsakliga dechar-gemakten ligger ho KonstitutionsUiskottet. I alla fall innefattar de lväl redan ex korruption, när den får plurali (tetens röster, som vill åtaga sig riksdagsmanna besväret för bästa köpet, och det ena slage kan vara jemngodt med det andra. Annu bättre är det, då Hr Prosten sisen skäl ersot allmänna valen framkensmer med de A:heniensiska demekratiens exempel. Hvarj studemt vet mumera, att Greklands demekrati i hvars kand den utöfvande, den lagstiftande och domaremazktem i så många fall voro sammanblamdade, alidelas icke kan jemföras med de mederna konstitutionella samhällena, hvilkas första vilkor är att noga skilja mellam dessa trenne elementer. : Sedan Hr Prosten sålunda sökt lära oss, alt! en och samma sak kan vara både rationel och oduglig (se ofvan), öfvergår han från denma allmänra diskurs till några mera speciella inkast emot allmänna valens tillämplighet för Sverige, hvilka vi förbehålle oss att få upptaga uti en serskild artikel, för att denna gången hinna undersöka, huru Hr Prostens eget representationsförslag skulle gå i lås. Först föreslår Herr Prosten, att icke anmat än capita skulle få sitta på Riddarhuset, om antalet uppgick till 400, men vore ej 400 hufvudmän närvarande , då skulle närmaste ätteman inträda; Fullmäktige skulle alls ej få fionas, utan i deras ställe komme det ofvanomnämnda femte ståndet. Huru litet Hr. Prosten gevomtänkt detta sitt projekt. synes deraf, att ingenting är bestämdt huru det skulle förhållas, ifall t. ex. hufvudmännens antel ginge till 390. Hwilka ätteman skulle då få inträde? Om 100 anmälde sig på samma gång, skulle det bhfva biott 10 och lottas, eller skulle då Grefvarnas ättemäm komma först i ordningen, så Friherrarnes, ech derefter de simpla? adelsmännens? Eller kanske ättemännens antal då finge blifva ebegränsadt? Föga sannolikt är också att Riddarhuset skulle gå in på den tillökning Hr. Prosten vill giiva detsamma uti det femte ståndet. Uti den , hvari detta femte stånd föreslås , fisnes ingenting utsatt om värdet af den fasta egsndom man borde ega för att blifva valman. Detta hafve vi just ingenting emot, men nyss förut har Hr. Prosten bland hufvudskälen emot allmänna val framdragit såsen en orättvisa, att den, som kar egendom för flere millioners värde, ej skulle få rösta: för mer än den fattigaste bonde, så snart han har matrikulerad jord. Ailt detta visar blott, ut Hr. Prosten icke är någon vän af theorier, ! medan dessa icke gerna tillåta att men på den na sidan af en skrift sjelt föreslår , hvad man på len andra nyss förkostat. I försleget till sjelfva Riksdagens organisation vgår Prosten Holm från den ferestallmisgem, att let egentligen är mängden af små motioner af ntet eller underordnadt värde, som uppehålla: tiksdagen. Detta bevisar att Hr Prosten ej haft Mfälle att närmare följa med RiksdagsgöroråI em. De som det gjort kunrma intyga, att det:s cke är de många och små motionerna, utan ;s e stera frågorsa, sem egentligen fördröja Riks-t agen. Hundrade:als motioner äro visst öfver-r ödiga och öka luntan af handlingarna, men!r e affärdas vaxligen också ganska legert) och:dc xempel ha ej saknats att 60 till 70 sådana i ål blifvit afgjorda i ett plenum, De upptaga!v ästak ingem tid i Utsketten, emedan de vanli-d en expedieras på mellantiderna medan man vän-;g r på de stora remisserma i brämvims-, tullbe-!a luings-, näringsfnhetsoch andra de vigtiga-s ämnens. Att det är dessa, som utdraga tien, det hafva de sednare Riksdagarne mogsanet visat, då både brämvinsbränningsech tull-!R svillnings-betämkanderna samt den öfngr be-!R Unieges, Bankoärenderna m. m. icke blefvo! d gjorda förr än mot Riksdagens slut. Härtilld mms ock i synnerhet de kungliga proposionerna, hvilka efta anländt ämmu 8, 9 och ) månader efter Riksdagerxs öppnande. Om vigtiga kuranta omsorgerna tilläto Regerinre n, att under de sex år, som numera ferflyta li; ellan hvarje Riksdag, bereda sig så, att denjne en gång, eller inom motionstidens slut, kun aflemna alla sina förslager, så skulle sådant an tvifeel mer än niget aneat bidraga till