TILar. ATELMILFEVIS MARPEeMv) Sv MMS MT TINA
de ingenting, att alltsamman var intrig och ac
kord o. s. v. Om detta är verkliga förhållan.
det, så var ju valet icke svårt att metarbeta
Mannens motarbetande var så anseliget, att mar
säkerligen icke räknat på kostnader att mot ho-
nom uppställa mågon annan kandidat af moisat
politisk tro och bekosta ett lika godt ackord,
om ej bättre. Underligt är således, om inpgen-
ting dylikt skett. Men vwerkliga förhällsade
lärer hafva varit, att försöket icke lyckats. Nå-
gonting annat än röstvärfning och nedsatt arfvo-
de lärer således hafva ingått i händelsen. Så
tänker åtminstone ellmärheten, ehvad man än
må påbitta, för att på annat sätt förklara häx-
delsen.
Dernäst har man mycket bekymrat sig om
de stora penningsummer, dem A. D. erhållit af
allmegen genom sina riksdagsmenna-arfvoden.
Härom synes skriket aldrig vilja taga em ända;
och den, som icke känner samna förhållandet,
kan svårligen undgå att låta dåra sig af ske-
net. A. D:s arfvoden från så minrga valdi-
strikter skulle, äfven efter de gerom aceerderna
tillvägabragta nedsättningar, som gjert dessa arf-
voden för hans kommittenter vida mindre än för
många andras, skulle visserligen utgjort en all-
deies öfverflödig inkemst för de flesta andra
riksdagsmän, sem haft att bestrida ingenting
annat än sin lefnadskostnad i hufvudstaden;
men de vore det ingalunda för en man, som
utgjorde en föreningsgunkt för alla med hezom
likatänkande inom ståndet, satte sig i beröring
ned dylika i andra stånd, följde med ärender-
na inem admiristrationen, (genom lösamde af
en stor mängd handlingar, hvilket kostade honem
betydligt, höll snart sagdt ett eget kanmsli) och
stod i förbiedelse med em kel mängd menrni-
skor, hvilkas arbete han måste amvända. Hans
brefvexlng och de genom hans ställning föran-
ledda enskilda uppdrag voro vida betydligare
än mången stor affärsmans (hams posträkming
gick, enligt hvad en af hans nära bekamta be-
rättat oss, till humdredetals riksdaler). Haa
underhöll em ständig kowmwmuniketion med invå-
narme i de härader, han representerade, skicke-
de dem kostmadsfritt riksdagshandlingar ech tid-
ningar, sökte, med ett ord, sprida kämmedona
om förhandlingarna hos dem, hvilkas sak han
förde. Hans ställning tveng henom att icke
blott vara med uti, utan äfverm ofta stå i spet-
sen för företsg sf allmant interesse. Detta är
förhållanges, som hundradetals mennisker kun-
na bevitika. — Lägg härtill, ett många nöd-
ställde kanske helt ech hållet lefde på haus!
bekostnad, och att han alltid stod till tjenst att
hjelpa, så långt han kunde i detta fall, visser-
ligen långt mer än en förutseemde klekhet kam-
ske borde hafva tillåtit, och mean har då en för-
klaring, hverföre han ej riktat sig, utam tvärtom
kommit, eaktadt sina riksdags-arfvoden, hvad ,
den mannen visst icke hbehöft, i garska gene- 1
rade ovseständigheter, ifråm att hafva varit väl-,
måexde man, och ozktadt han aldrig spelat!
och aldrig gått in i spekulatiomer. Det är riks- f
dsagarne, sem förstört hans ekenomiska ställ-,
ning.
Det kam utan tvifvel invärdas, att detta är!,
hans eget fel, att kan icke behöft göra anmer-!y
lunda ån som mängden: meitaga sit arfvode,l;
äta, betala sin hyra, votera och så låta sig nö- lr
ja; hade ham så gjort, så hade han varit rik.q
Hade han, såsom mångem annam, velat förän-
dra kosa, så finnes, mam kan bestämdt säga!s
det, ingem riksdagsmam, hvilkem sjelf kunmat så js.
uppgöra sixa- vilker, som han. Men — vi sä- 4,
ga det med fallkomlig kämmedom och öfverty-
gelse då hade också icke blott Bondestån-
det, utan eck många andra saker, stått på helt! q
sanan fet. Ait ham har uträttat mycket, ja vi-!y,
da mera, än samtiden inser, genem sin af lång ;
erfarenbet och ovanlig uppfattningsförmåga un-
derstödda drift och oböjliga jernvilja, lärer knappt ge,
kunna bestridas; ats kan har gjert det medlj
uppoffring af egna fördelar, bör då åtminstone sj
icke räknas honom till last, då ham sjeif är den, s,
som förlorat mest derpi. en sa
Vi hafva redan upplyst förhållandet med den !ny
sak, hvarom nu specielt är fråga. Men detjm
yckes hafva blifrit en trosartikel, att en oppo!-
sitionsman icke får göra sima rättigheter gällan-
de och utkräfva sina fordrimgar; detta skall stri- MM
la exot liberaliteten. Finse vitro vår känsla , j fö
så skulle det varit önskligt, om ÅA. D., likasom
illa andra riksdagsmän, vore i tillfalle att all-!8!
leles efterskänka siwa arfvoden och tjena för!
niet; men vi hafva mog erfarenhet af denna
verldens omdska och denna verldens behef, förma
ti anse dylikt i närvarande förhållande ogör- me
ist Vi hafsa känt riksdassmän af Banda i Str