tisma kojor, rancehos, uppioraa at ris och 1e
r samt täckta med vass eiler rör, sällan med te
S
4
)
Å
4
Å
gel. Här råder en sorts feodal-system. YT
lifrån Spanska tiden voro några få fanuljer änn
! besittning af största delen utaf landets yt
och många mayorazgos (lidei-komisser)funnos
Afven dessa kolossala egendomar voro, med t
undantag, otrefliga, jag menar i afseende på de
plumpa och vårdslösade i deras yttre. Me
I otrefligheten i de mindre landtgårdarna gick öf
-I ver all beskrifning. Dessa hatva vanligen ei
- I högst anspråklös åbyggnad, uppförd af adobe
I (ebrändt murtegel), eller ock endast af ler
-l Intet spår af nätthet eller beqvämlighet ka
upptäckas, utom dess väggar, och innanför rå.
da sysslolöshet, esnygghet och ladsnad. Stola
fann jag icke, utan i dess ställe plumpa omila.
de trädbänkar: midt på golfvet, som bestod a
bara marken, i det egentliga rummet (de öfrig:
voro skrubbar), stod ett långt jordfast plump
trädbord, hvarpå utbreddes em duk af misstänk
utseende, några få söndriga knifvar och gafflar
ty familjen begagrade dem icke, och, för di
främmande, några spräckta porslinstallirikar
Man bjelpte sig sjelf med fiagrar eller gafflar
atur de midt på bordet stående faten, och draci
landets vin utur några dimmiga glas, som vorq
gemensamma för hela sällskapet. Familjens frun:
timmer vore bleka, och trånade under der
mest enormiga sans souci efter la siesta
(middagssömn,) som här af ingen, hvarken rik
eller fattig försummas.
Då nu förhållandet var sådant med possesie-
naten — undantag existera deck häruti som ut
allt aneat — kan man ej fiona underligt, att
snygghet och trefnad ännu mera saknas ibland
den fattiga klassen. Denna består i allmänhet
af inquelinos (inhyseshjom), kvilka på obestämd
tid fått nedsätta sig på herregodsens utjord,
met iskyldigheten att, för en måttlig, och
vid vissa tillfällen ingem betalning, biträ-
da godsen vid las mantanzas (slagtem)
las vendimias (virskördearna), sädens skördande
och tröskning m. m. — Besittningsrätten af
den jord, der de bosätta sig, är för vansklig,
för att kumsa fästa dem vid densamma. De
inskränka derföre sitt arbete till uppföramdet
utaf några usla Ranchos, der qvinnorna vanligt-
vis hålla krog och Chingana, under det män-
nerne rida omkrieg att marodera, besöka Jas
carreras och spelhuser, och dröja ofia fyra å
fem dagar ifrån hemmet. Deras begrepp om
nöjer och njutningar äro följaktligen inskränkta
och groft sinliga, och då lyxen ännu ibland de
bättre, eller ståndspersonerna, icke hunnit verka!
till något serdeles företräde i huslighet, gramnlåt,
kläder, umgänge ech beqvämligheter, utan dessa :
till och med ambitiomera att likna de förra, så;
väl i bruk, som nöjen och laster, och e Gua-!
20 således saknar efterdömets sporrming till ett
stadgadt och omtänksamt lif, så bör det icke
förefalla besynnerligt, att desse råa obildade män )
icke sträcka omsorgen för hustru och barn ut-
öfver ögonblickets kraf. l
Temligen goda gästgifvaregårdar fienas påj
lemna väg, ech man får der genom ackord le-
sa hästar stationerna emellan; men vanligtvis
sagnar man egen eller hyrer man främmande
häst för kela resan. Det förnämsta hviloställe
under vägen är villan Casa Blanca, omkring 12
eguas från Valparaiso. Dea blef vid jordbäf-
ingen 1822 (hvarom mera längre fram) totalt
örstörd, osh många menniskor förlorade dervid
ifvet; men den var pu (1828) fullkomligt åter-
ippbyggd. — Här och på en annan station,
I Cajon de Zapata, fann man, utom snygga
um och god mat, äfven rena sängkläder, en
rtikel som saknades på de andra stationerna.
Då man tlliryggalagt la Cuesta de Prado, får 1
an staden Santiago de Chile i sigte. Den4
nes då på tre mils afstånd i midten af en
ätt, och öfver densamma den isbetäckta Cor-
illera de los Andes, hvilken likväl ligger på
ära tre mils afstånd öster om staden. Villor -
ch landtegendomar, träd och plantager, som
odrs omkring den slingrande Mapocho-floden,
imt stora betesmarker upptaga ytan af denna
dsträckta slätt. Stadens omgifningar äro lik-
äl icke Iefvande, i anseende till deras dystraj
seende, härrörande dels af de minga flacka 1,
ch sterila ställen man öfrerfar, och dels afb
en brist på nätthet och elegans man uppptäc-
r, då man nalkas någon landtgård. Anblic-
n af staden är pittoresk för dess ominösa lä-
under isbergen; men den flacka yta, hvarpå
n är belägen och hvaraf den är omgifven —
kal, så utan afbrett af höjder och sjö — d
ndra den imponerande effekt dess vidd och kr
bd .
AN9a tarn ASmnNAare cl unlloe Öfyva —
k
a