Hallands bataljon. Det nedbranni gruad, och endast med den yttersta ansträngning lyckades det de tillilande innevånarne att rädda uthusen, der en mäagd foder låg förvaradt, samt Dokto Ratzkis, med oljefärg anstrukna och endast genom ea smal gränd från den brinnande byggningen skilda boningshus, hvilket af de rasande ligorna 2:ne gånger antändes. Obegripligt äl det att ingen menniska, icke ems brandvakten, varseblef elden förr, än redan all räddnir.g va omöjlig. Lika obegripligt ar dst, att denna eldsvåda icke inträffat förr, då vi specielt känns att eldstäderna i öfra våningen, ech branidrören, åtminstone för ett år ssdan, voro i det mes bristfälliga skick. Efter all saxnolikhet har el den genom denna bristfällighet uppkommit, och två usga merniskor, Fanjunkaren vid Halland: Kongl. Regemente, Mauritz Silvander, och f. d. Bokhbandlaren Carl Holmberg hafva derför fått plikta med sina lif. Minnet af denma rysliga hämdelse kommer ej så lätt att utplånas bland den lilla stadens invånare; måtte den äfven tjena både dem och andra samhällen till er varning stt hålla en noggrann vård om det element, som på en gång är en af de för menniskorna mest nyttiga och skadliga gåfvor, hvilks den rika, moderliga naturen bland dem utskiftat