Uch evig eld 1 mörksens länder
Men hvad båtar att bränna en redaktör så
länge tryckfriheten beständigt återväxer lik en
fenix ur hass aska. Det är tryckfriheten, som
skall brännas!
Fara är dock att han ej ännu är nog förtor-
kad. Den knif, som alltsedan 1812 års frihets-
ordande Riksdag, ? syrat, bläckt och kyttat i
tryckfrihetens grenar, har ännu icke förmått åstad-
komma ett full:orrt svedjeland; få se orm det nu!
skall lyckas att sätta yxan till roten. Med våld
måste det ske; ty det resonnemang, hvarmed Mi-
nerva söker bana vägen, ljuger alltför uppenbart.
Det är en uppenbar osanning att Tryckfrihets-
förordningen gör minsta inskränkning i någons
rätt att redigera en tidning. I 1 4 mom.
stadgar denna Förordning: Utgifvare af dagblad
och periodiska skrifter, anmäle sig, jemte titeln:
och tryckningsorten, hos Hofkanslern, som eger
att, såvida sökanden ej för nesligt brott blifvit
dömd, eller förklarad ovärdig föra andras ta-
Zan, meddela bevis att intet hinder mot skrif-
tens utgifvande förekommer. Tryckfr.-förordu.
frågar således icke efter någon redaktör; hon
fordrar blott en utgifvare, och säger derföre ut-
tryckligen att han skall ensam ansvara, d. v.s.
tidningen må redigeras af hvem som helst, så
skall dock utgifvarn ansvara. Denne utgifvare
skall ej för nesligt brott blifvit dömd, ej va-
ra förklarad ovärdig föra andras talan: nu
är Sjette Aftonbladets utgifvare ej för nesligt
brott dömd, ej förklarad ovärdig föra andras ta-
lan, alltså äger han rätt att utgifva en tidning.
Men ej nog att han ej är förklarad ovärdig,
han är äfven kompetent att föra andras talan,
och om Minervas Redaktör ännu äger något
oliqvideradt med t. ex. f. d. MsgazinsDirektie-
nen, kan han ej göra sig säker för en vis å vis
med Red. af Sjette Aftenbledet eller med ett af:
honom tills vidsre konstitueradt ombud. Utgif-
varn af Sjette Aftonbladet är en oberyktad many;
och utan tvifvel erinrar sig utgifvarn af Minerva,
Askelöf, att Hofkenslern, vid bevisets medde -
lande oj frågat efter om han var beryktad. Att:
den citerade tillåter äfven en korrektionist att.
utgifva en tidning, lider intet tvifvel, och Mi-:
nervas redaktör kan substituera en sådan, utan
att hvarken Hofaanslern eller allmänheten skall
märka det.
För att utgifva en tidning medan man sitter
på fästning, behöfves platt intet ombud. Ut- I
gifvarm kan redigera sjelf, eller om hen det ej
gitter, begagna medredaktörer, eller såsom Mi-
nerva önskar det legohjon. Medredaktörer äro
kända i B:ivillningsförordningen, och om de, som
någon gång biträda Minmervas utgifvare, ej äro
medredaktörer, och således ej erlägga skatt, så
vilja vi antaga att de äro legohjoa, så myc-
ket hellse som Minerva tydligen bär stämpel af.
ett opus operatum. Men om Sjette Aftonbladets
utgifvare, af någon orsak, skulle vilja antega ett
ombud, så behöfver hen ej, som Minerva tror,
anmäla detta, hvarken för Hofkanslern eller nå-
gon annan. Hvad hede t. ex. Hofkanslern för!
pretention på en dylik uppmärksamhet?
Endast den som något med ett ombud
vill sluta eller afbandle, må till sia egen säker-
bet begara att få se fullmakten. Och när har!
Hofkansleren fått rätt att meddela något tillstånd
till tidningars utgifvande? Tryckfrihetslagen ger
honom ej denna rätt. Hau har blott rätt att i
förhand få veta namnet på dem, som vill utgilva
tidningen och är pligtig meddela denne bevis att
intet hinder mot skriftens utgifvande förekom- .
mer, och detta bevis är mycket nyttigt för bok-
tryckaren, ty deraf kan han se att utgifvarn am-
mält sig hos Hofkansleren, och att ban är rätt :
qvalificeread. — Utgifvaren af Sjette Aftenbladet
är alltså ej pligtig att begagna ett ombud, och, !
i händelse ham ändtligen ville hafva ett ombud,
ej pligtig att derom underrätta Hofkansleren
eller ens Sv. Minerva. Det är således öfver- t
flödigt att undersöka om han kan uppdraga om-!(
budsmanskapet åt någon, som är eberättigad att )
utgifva en tidning. Men det är en anmärk- :
ningsvärdskamlöshet, att Minerva jemför och!
ställer oärlige ech beryktade personer i bredd!
med en, som ej erhåller Komuagens förordnande:
att framdeles utgifva ext dagblad: ome Minervas)
utgifvare, som till och med aldrig tyckes kunna !
förverka sin utgifvarerätt, skulle vilja mäta sig i
medborgerligt förtroende med en och annen, I
som ej mer eger denna rätt; så frukta vi med I
skäl, att han dervid skulle komma till korta,!s
utan att ändock behöfva avse sig för oärlig el.
ler beryktad. S
Att utgifvarn sf en tidning ej bor på utgifnings- h
stället, är för Minerva besynnerligt; andre återr
finna det ej mera besynnerligt, än att Biskopar-!s
ne i FFfixit allor Haerntöcand nutesfva tina clriftaen. lg