Uch evig eld 1 mörksens länder Men hvad båtar att bränna en redaktör så länge tryckfriheten beständigt återväxer lik en fenix ur hass aska. Det är tryckfriheten, som skall brännas! Fara är dock att han ej ännu är nog förtorkad. Den knif, som alltsedan 1812 års frihetsordande Riksdag, ? syrat, bläckt och kyttat i tryckfrihetens grenar, har ännu icke förmått åstadkomma ett full:orrt svedjeland; få se orm det nu! skall lyckas att sätta yxan till roten. Med våld måste det ske; ty det resonnemang, hvarmed Minerva söker bana vägen, ljuger alltför uppenbart. Det är en uppenbar osanning att Tryckfrihetsförordningen gör minsta inskränkning i någons rätt att redigera en tidning. I 1 4 mom. stadgar denna Förordning: Utgifvare af dagblad och periodiska skrifter, anmäle sig, jemte titeln: och tryckningsorten, hos Hofkanslern, som eger att, såvida sökanden ej för nesligt brott blifvit dömd, eller förklarad ovärdig föra andras taZan, meddela bevis att intet hinder mot skriftens utgifvande förekommer. Tryckfr.-förordu. frågar således icke efter någon redaktör; hon fordrar blott en utgifvare, och säger derföre uttryckligen att han skall ensam ansvara, d. v.s. tidningen må redigeras af hvem som helst, så skall dock utgifvarn ansvara. Denne utgifvare skall ej för nesligt brott blifvit dömd, ej vara förklarad ovärdig föra andras talan: nu är Sjette Aftonbladets utgifvare ej för nesligt brott dömd, ej förklarad ovärdig föra andras talan, alltså äger han rätt att utgifva en tidning. Men ej nog att han ej är förklarad ovärdig, han är äfven kompetent att föra andras talan, och om Minervas Redaktör ännu äger något oliqvideradt med t. ex. f. d. MsgazinsDirektienen, kan han ej göra sig säker för en vis å vis med Red. af Sjette Aftenbledet eller med ett af: honom tills vidsre konstitueradt ombud. Utgifvarn af Sjette Aftonbladet är en oberyktad many; och utan tvifvel erinrar sig utgifvarn af Minerva, Askelöf, att Hofkenslern, vid bevisets medde lande oj frågat efter om han var beryktad. Att: den citerade tillåter äfven en korrektionist att. utgifva en tidning, lider intet tvifvel, och Mi-: nervas redaktör kan substituera en sådan, utan att hvarken Hofaanslern eller allmänheten skall märka det. För att utgifva en tidning medan man sitter på fästning, behöfves platt intet ombud. UtI gifvarm kan redigera sjelf, eller om hen det ej gitter, begagna medredaktörer, eller såsom Minerva önskar det legohjon. Medredaktörer äro kända i B:ivillningsförordningen, och om de, som någon gång biträda Minmervas utgifvare, ej äro medredaktörer, och således ej erlägga skatt, så vilja vi antaga att de äro legohjoa, så mycket hellse som Minerva tydligen bär stämpel af. ett opus operatum. Men om Sjette Aftonbladets utgifvare, af någon orsak, skulle vilja antega ett ombud, så behöfver hen ej, som Minerva tror, anmäla detta, hvarken för Hofkanslern eller någon annan. Hvad hede t. ex. Hofkanslern för! pretention på en dylik uppmärksamhet? Endast den som något med ett ombud vill sluta eller afbandle, må till sia egen säkerbet begara att få se fullmakten. Och när har! Hofkansleren fått rätt att meddela något tillstånd till tidningars utgifvande? Tryckfrihetslagen ger honom ej denna rätt. Hau har blott rätt att i förhand få veta namnet på dem, som vill utgilva tidningen och är pligtig meddela denne bevis att intet hinder mot skriftens utgifvande förekom. mer, och detta bevis är mycket nyttigt för boktryckaren, ty deraf kan han se att utgifvarn ammält sig hos Hofkansleren, och att ban är rätt : qvalificeread. — Utgifvaren af Sjette Aftenbladet är alltså ej pligtig att begagna ett ombud, och, ! i händelse ham ändtligen ville hafva ett ombud, ej pligtig att derom underrätta Hofkansleren eller ens Sv. Minerva. Det är således öfvert flödigt att undersöka om han kan uppdraga om-!( budsmanskapet åt någon, som är eberättigad att ) utgifva en tidning. Men det är en anmärk: ningsvärdskamlöshet, att Minerva jemför och! ställer oärlige ech beryktade personer i bredd! med en, som ej erhåller Komuagens förordnande: att framdeles utgifva ext dagblad: ome Minervas) utgifvare, som till och med aldrig tyckes kunna ! förverka sin utgifvarerätt, skulle vilja mäta sig i medborgerligt förtroende med en och annen, I som ej mer eger denna rätt; så frukta vi med I skäl, att han dervid skulle komma till korta,!s utan att ändock behöfva avse sig för oärlig el. ler beryktad. S Att utgifvarn sf en tidning ej bor på utgifningsh stället, är för Minerva besynnerligt; andre återr finna det ej mera besynnerligt, än att Biskopar-!s ne i FFfixit allor Haerntöcand nutesfva tina clriftaen. lg