Article Image
At trycket har utkommit och säljes hos W. LUNDEQUIST Komp. och de flesta Bokhandlare i Riket, å 4 Rdr 46 sk. bko, 2:ne delar: RESA af J. ENGSTRÖM. genom Södra Lappland, Trondhem, Jemtland och Dalarne år 1834, En recension öfrer detta arbete i Aftonbladet för den 44 Januari d. år börjar med denna generella ingress: Doktor Engström är en at de författare, som man alltid med nöje läser, äfven då man icke är ense med honom om stil, om känslor, om åsigter. En frisk kolorit, om den än skulle, såsom de gamla fresecomålningarna, stundom se ut att vara med konstiga medel gjord bjert för ögonblicket; ett ungdomligt lif eller rättare ungdomlig kärlek till lifvet, om den än någon gång skulle synas litet nupen i kinderna, för att konservera barndomsrådnaden, eller kanske rättare för att spela fjellvindens role på ett friskt blod; en brinnande fosterlandskärlek, äfven om han någen gång glömmer huru han älskade några minuter förut; en lekande ungdom, som det ännu lyster attlekav med verlden och sdess öden, om än leken vore blott — en lek; men framför allt en sann öppenhet för en stor naturs intryck, en oförfärad och ofta Ooförvillad blick utöfver de stora träsk och frostnästen, hvaraf vårt kära fädernesland samt dess kära invånares hug och gemöt äro besvärade — — allt detta förfelar aldrig sin verkan på hvarje läsare, som känner menniskan och lifvet, utan att derföre vara trött vid dem (såsom ty värr ofta sker och händer.) Hr E. är icke mera en yngling, men det spritter dock ganska varmt i hans ådror. Och vore än en del af hans hjertas utgjutelser ingen ting högre än maner, så fordras dock en god portion sann kraft, för att kunna tillegma sig ett sådant mantår. Det förefaller oss, som vore Hr E:s stora synd, att han icke förmår sig att läsa korrektur — på sina tankar. Men stilarna äro skarpa, oförnötta, af fast matiere, om de än icke stå jemt på linien. Detta få vi närmare förklara, då vi komma till detaljerna och hans enskilda åsigter. Ty det lyster oss,, att något närmare taga i skärskådande hans arbete; det är så sällan na iör tiden man får tag i något, som det är roligt att mappas om, och som håller att nappa om.

4 mars 1837, sida 4

Thumbnail