idande anslå ett års in or vid hvarj
. Om samma förslag blifvit: utsträckt ti!
ett rs inkomster vid alla, så väl ci
nbeten inom hela Sver sam
clesiasiuiksta
t
i
folkskolors bi
ledigt pasio
- 7 or 1
imneläallande
vila, som mi litära
i slac vet les ke ensidigt vftat
förslaget således ic nsidigt åsyfta
tan ensamt,
Stockstraffet, som, så länge Kyrkorådet ecdo mak
alt det pålägga, sällan begagnades, men dock i Kyr
korådets hand var, såsom ett skrämskott, för alt der
med gilva vigt och stöd åt dess varningar, kan m
mera anses upphå ifvet de facto, ehuru icke de jure
sedan kyrkorådet blifvit betagen rättigheten att de
ådömma. De författningar, som handla om förekom
mande saf föräldrars vårdslöshet i afseende på sin;
barns religiösa undervisning och sedliga vård, och son
icke numera kunna sägas vara lämpliga, äro : Kongl
Kyrkolagen Cap. 2, 6. 9, som för förhörsförsummel-
se fastställer 4 öre Silfrerm. böter för föräldrar och
2 öre för hvarje barn och legohjon; Konel. Resolu-
tionen på Presterskapets besvär den 17 Dec. 71697
som säger, att de unge och medelåldrige, som runda
tiden blifva ifrån Herrans Nattvard, skola efter behö-
riga varningsgrader plikta 1 Daler Silfverm, eller, i
brist af tillgång, sitta i stocken; Kongl. Resol, på
Presterskapets besvär den 22 Okt. 1723, som ålägger
föräldrar, att vid 2 mark Silfverm. böter låta untder-
visa sina barn; Kongl. Stadgan den 20 Mars 1735,
och Kongl. Förordningen d. 4 Dec. 1765, som fast-
ställer s stockstra aff för förhörsförsummelse, der dubbla
böter 2:dra och 3:dje gången intet uträtta, samt all
olydige barn skola varnas af Kyrkorådet eller på Soc-
könstämmn, eller agas af föräldrarne med vis i någon
si KyrkorSdets eller Sexmännens närvaro; samt Kgl.
Resol. på Städernas besvär den 2 April 1770, som
stadgar 2 D:r Silfvrerm. böter för Mästare, som hin-
drar lärodräng eller arbetare från Katekesförhör, och
lika mycket för Arbetare, som dem försummar. (Se
Wilskm. Ecelesiastikverk pag. 274, 44: samt 1813
ANS Samling af förf:
BT som ändra eller förklara
Kyrkolagen, pag..J, 32, 19 och 111.)
Andra författningar, som fastställa efter nu varande
ids fordringar afpas ade ansv arspåföljder för föräldrar,
Om äro försumlige i afseende på sina barns religiösa
undervisning och sedliga vård, eller om de äro oför-
mögne att densamma bekosta, icke begagna de utvä-
gar, fattigvården i sådana fall erbjuder, torde derföre
vara af nöden, om icke okunnigheten hos den upp-
vexande ungdomen af den lägra folkklassen och vårds-
ösheten hos föräldrar skall ökas till en icke förutsedd
stäns.
-